Hebru 1

1 Sithaw mah canghni ah amsae amzanawk khaeah lokthuih naah, Tahmaanawk patohhaih rang hoiah atue kalah kalah, loklam kalah kalah hoiah lok a thuih pae,

Fordom talade Gud ofta, och i mångahanda måtto, till fäderna, genom Propheterna;

2 toe hae hnukkhuem niah loe a Capa rang hoiah aicae khaeah lok a thuih boeh, to a Capa to hmuennawk boih qawktoepkung ah a suek, Anih rang hoiah ni longnawk hae a sak; (aiōn g165)

På det yttersta i dessa dagar hafver han talat till oss genom Sonen; hvilken han satt hafver till arfvinga öfver all ting; genom hvilken han ock verldena gjort hafver; (aiōn g165)

3 ka lensawk Sithaw aanghaih hoiah Anih ih krang to a Capa ah amtueng, a thacakhaih lok hoiah ni hmuennawk boih to patawnh: aicae ih zaehaih boih to angmah roe ang pasaeh pae pacoengah, Lensawk Sithaw bantang bangah anghnut.

Hvilken, efter han är hans härlighets sken, och hans väsendes rätta beläte, och bär all ting med sitt kraftiga ord, och hafver rensat våra synder genom sig sjelf, sitter han på majestätsens högra sido i höjdene;

4 Anih loe van kaminawk pongah hoih kue, qawk ah a toep ih ahmin doeh van kaminawk pongah len kue.

Så mycket bättre vorden än Änglarne, som han för dem högre Namn ärft hafver.

5 Sithaw mah kawbaktih van kaminawk khaeah maw, Nang loe ka Capa ah na oh, vaihniah kang tapen, tiah thuih moe, Kai loe anih han Ampa ah ka oh, anih loe ka Capa ah om tih, tiah thuih let ih oh vaih?

Ty till hvilken af Änglarna hafver han någon tid sagt: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig? Och åter: Jag skall vara hans Fader, och han skall vara min Son?

6 Anih mah tapen hmaloe long ah patoeh naah doeh, Sithaw ih van kaminawk boih mah Anih to bok o nasoe, tiah a thuih let.

Och åter, då han införer den förstfödda i verldena, säger han: Och alle Guds Änglar skola tillbedja honom.

7 Van kaminawk kawng a thuih naah, Anih mah van kaminawk to muithla ah sak moe, angmah ih toksah kaminawk doeh hmaipalai ah angcoengsak, tiah thuih.

Men om Änglarna säger han: Han gör sina Änglar andar, och sina tjenare eldslåga.

8 Toe a Capa khaeah lokthuih naah loe, Aw Sithaw, na Angraeng tangkhang loe dungzan hoi dungzan khoek to cak poe tih: toenghaih cunghet loe na prae ukhaih cunghet ah om tih. (aiōn g165)

Men till Sonen: Gud, din stol varar ifrån evighet till evighet; dins rikes spira är en rättvis spira. (aiōn g165)

9 Nang loe toenghaih to na koeh moe, zaehaih to na hnukma; to pongah Sithaw, na Sithaw mah, nam puinawk pongah kamthlai ah anghoehaih situi hoiah ang bawh boeh, tiah thuih.

Du hafver älskat rättfärdighetena, och hatat orättfärdighetena; derföre hafver Gud, din Gud smort dig med glädjens oljo, mer än dina medbröder.

10 Angraeng, nangmah ni tangsuek na hoiah long ohhaih ahmuen to na sak; vannawk doeh na ban hoiah sak ih hmuen ah ni oh o,

Och du, Herre, grundade jordena af begynnelsen, och himlarna äro dina händers verk.

11 to hmuennawk anghma o cadoeh, Nang loe na cak poe tih; to hmuennawk boih loe khukbuen baktiah prawn o ueloe,

De skola förgås; men du skall blifva, och de skola alle föråldras såsom ett kläde;

12 kahni baktiah na pakhraep tih, to hmuennawk loe amkhrai o tih: toe Nang loe nam khrai mak ai, na saningnawk doeh boeng thai mak ai, tiah thuih.

Och såsom en klädnad skall du förvandla dem, och de varda förvandlade; men du blifver densamme, och din år hafva ingen ända.

13 Toe Na misanawk na khok koenghaih ah ka sah ai karoek to, ka bantang bangah anghnu ah, tiah kawbaktih van kaminawk khaeah maw anih mah thuih vaih?

Men till hvilken af Änglarna hafver han någon tid sagt: Sätt dig på mina högra hand, tilldess jag lägger dina fiendar dig till en fotapall?

14 Van kaminawk loe pahlonghaih qawktoep koi kaminawk ih toksak pae hanah patoeh ih toksah muithla ah na ai maw oh o?

Äro de icke allesammans tjensteandar, utsände till tjenst för deras skull, som salighetena ärfva skola?