Matthai 22
1 Te phoeiah Jesuh loh amih te a doo tih nuettahnah neh koep a thui pah.
Och svarade Jesus, och talade dem åter till genom liknelser, sägandes:
2 “Vaan ram tah a manghai pa neh vai uh. Te loh a capa ham yulueinah a saii pah.
Himmelriket är likt enom Konung, som gjorde bröllop åt sin son;
3 Te vaengah yulueinah la a khue rhoek te khue hamla a sal rhoek te a tueih dae lo ham ngaih uh pawh.
Och sände ut sina tjenare, att de skulle kalla dem, som budne voro till bröllopet; och de ville icke komma.
4 Sal a tloe rhoek te koep a tueih tih, ‘A khue rhoek te thui pa uh, kai kah buhkoknah ka tawn coeng he, ka vaito neh a toitup khaw a ngawn coeng, a cungkuem he a sikim coeng dongah yulueinah ah halo uh saeh,’ a ti nah.
Åter sände han ut andra tjenare, sägandes: Säger dem som budne äro: Si, jag hafver tillredt min måltid; mine oxar och min gödeboskap äro slagtad, och all ting äro redo; kommer till bröllop.
5 Tedae amih loh a sawtrhoel uh tih a ngen tah amah kah lo la, a tloe te a hnoyoihnah la cet uh.
Men de försummade det; och gingo bort, den ene till sin afvelsgård, den andre till sin köpenskap.
6 Te phoeiah a tloe rhoek loh manghai kah sal rhoek te a tuuk uh, a neet uh tih a ngawn uh.
Och somlige togo fatt på hans tjenare, hädde och dråpo dem.
7 Te dongah manghai tah kosi a hong tih a rhalkap rhoek te a tueih. Te vaengah hlang aka ngawn rhoek te a poci sak tih a khopuei te a hlup pah.
När Konungen det hörde, vardt han vred, och sände ut sina härar, och förgjorde de dråpare, och brände upp deras stad.
8 Te phoeiah a sal rhoek taengah, ‘Yulueinah tah sikim la om coeng dae a khue rhoek te a koihhilh la a om uh moenih.’
Då sade han till sina tjenare: Bröllopet är tillredt; men de, som voro budne, voro icke värdige.
9 ‘Te dongah longpuei caehtung ah cet uh lamtah na hmuh uh sarhui te yulueinah ah khue uh,’ a ti nah.
Derföre går ut på vägarna, och alle de I finnen, kaller till bröllopet.
10 Te phoeiah sal rhoek tah longpuei ah cet uh tih a hmuh uh sarhui te a thae neh a then khaw a coi uh. Te dongah yulueinah tah aka bul rhoek neh bae uh.
Och tjenarena gingo ut på vägarna, och församlade alla, så många de funno, både onda och goda; och borden vordo all fullsatt.
11 Te vaengah manghai te kun tih aka bul rhoek te a sawt hatah, yulueinah himbai aka bai pawh hlang pakhat te kawl a hmuh.”
Då gick Konungen in, att han skulle bese gästerna, och såg der en man, som var icke klädd i bröllopskläder;
12 Te dongah anih te, “Pueivan aw, metlae yulueinah himbai om kolla hela na kun?” a ti nah. Tedae te long te hil a phah.
Och sade till honom: Min vän, huru kom du härin, och hafver icke bröllopskläder? Och han tigde.
13 “Te dongah manghai loh a tueihyoeih rhoek taengah, ‘Anih he a kut neh a kho pin uh lamtah poengben kah a yinnah khuila haek uh. Rhah neh no rhuengnah la om saeh,’ a ti nah.
Då sade Konungen till tjenarena; Binder honom händer och fötter, och kaster honom i det yttersta mörkret; der skall vara gråt och tandagnisslan.
14 Te dongah, ‘A khue rhoek tah muep om dae a coelh rhoek tah yool,” a ti nah.
Ty månge äro kallade, och få utkorade.
15 Te phoeiah Pharisee rhoek tah koe uh Jesuh te a ol neh hlaeh ham dawtletnah a khueh uh.
Då gingo de Phariseer bort, och lade råd, huru de måtte beslå honom med orden;
16 Te phoeiah a hnukbang rhoek te Herod kah hlang neh Jesuh taengla a tueih uh. Te vaengah, “Saya, a thuem la na om tih Pathen kah longpuei te oltak neh na thuituen te ka ming uh. U taengah khaw na tangyah pawt tih hlang maelhmai te na sawt moenih.
Och sände sina lärjungar till honom, med de Herodianer, och sade: Mästar, vi vete att du äst sannfärdig, och lärer Guds väg rätt, och du rädes för ingen; ty du ser icke efter menniskors person.
17 Te dongah Kaisar taengah mangmu paek ham tueng neh a tueng pawt khaw nang loh me tlam lae na poek, kaimih taengah thui lah?” a ti na uh.
Så säg oss: Huru synes dig? Är det rätt, att man gifver Kejsarenom skatt, eller ej?
18 Tedae Jesuh loh amih kah halangnah te a ming tih, “Hlangthai palat rhoek balae tih kai nan noemcai uh?
När Jesus märkte deras skalkhet, sade han: Hvi fresten I mig, I skrymtare?
19 Mangmu ham tangka te kai n'tueng uh lah,” a ti nah. Te dongah a taengla denari pakhat a khuen uh.
Låter mig se myntet på skattpenningen. Och de fingo honom penningen.
20 Te vaengah amih te, “U kah mueimae neh ming nim he?” a ti nah.
Och han sade till dem: Hvars beläte och öfverskrift är detta?
21 Amah taengah, “Kaisar kah,” a ti uh. Te vaengah amih te, “Te dongah Kaisar kah tah Kaisar taengah, Pathen kah te Pathen taengah mael uh,” a ti nah.
De sade till honom: Kejsarens. Då sade han till dem: Så gifver Kejsarenom det Kejsarenom tillhörer, och Gudi det Gudi tillhörer.
22 A yaak uh vaengah let uh. Te dongah Jesuh te a toeng uh tih cet uh.
När de det hörde, förundrade de sig; och öfvergåfvo honom, gångande ifrå honom.
23 Te khohnin ah thohkoepnah om mahpawh aka ti Sadducee rhoek loh Jesuh te a paan uh.
På den dagen gingo till honom de Sadduceer, som säga att ingen uppståndelse är; och frågade honom,
24 Te phoeiah Jesuh te a dawt uh tih, “Saya, Moses loh, ‘Khat khat tah ca a om kolla a duek atah anih yuu te a mana loh yunah saeh lamtah a maya ham a tiingan thoh pah saeh,’ a ti.
Sägande: Mästar, Mose sade: Om någor blifver död barnlös, då skall hans broder taga hans hustru till ägta, och uppväcka sinom broder säd.
25 Tedae kaimih taengah boeinaphung parhih om uh. Lamhma loh yuu a loh hatah vik duek tih ca om kolla a yuu te a mana ham a hlah pah.
När oss voro sju bröder; den förste tog sig hustru, och blef död; och efter han hade ingen säd, lefde han sina hustru sinom broder.
26 A pabae neh a pathum neh parhih duela khaw amah boeiloeih la om.
Sammalunda ock den andre, och den tredje, allt intill den sjunde.
27 A tloihsoi ah huta te khaw boeih duek uh.
Sist af allom blef ock qvinnan död.
28 Anih te boeih a hutnah uh oeh coeng dongah thohkoepnah dongah tah parhih khuikah u yuu lamlae a om eh?” a ti na uh.
När nu uppståndelsen sker, hvilkens hustru af de sju blifver hon? Ty de hafva alle haft henne.
29 Jesuh loh amih te a doo tih, “Cacim neh Pathen kah thaomnah aka ming pawt loh n'rhaithi uh coeng.
Då svarade Jesus, och sade till dem: I faren ville, och veten icke Skriftena, ej heller Guds kraft.
30 Thohkoepnah dongah yuloh vasak neh rhaihlan ti a om moenih. Tedae vaan ah tah puencawn bangla om uh coeng.
Ty i uppståndelsen hvarken tager man sig hustru, eller qvinna gifs manne; utan de äro lika som Guds Änglar i himmelen.
31 Tedae aka duek rhoek kah thohkoepnah te nangmih ham Pathen loh a thui te na tae uh moenih a?
Men om de dödas uppståndelse hafven I icke läsit, hvad eder sagdt är af Gudi, som sade:
32 ‘Kai tah Abraham kah Pathen, Isaak kah Pathen, Jakob kah Pathen ni. Aka duek rhoek kah pawt tih aka hing rhoek kah Pathen ni,’ a ti ta,” a ti nah.
Jag är Abrahams Gud, och Isaacs Gud, och Jacobs Gud? Gud är icke de dödas Gud, utan deras som lefvande äro.
33 Te vaengkah aka ya hlangping tah Jesuh kah thuituennah soah let uh.
Och när folket sådant hörde, förundrade de sig öfver hans lärdom.
34 Tedae Sadducee rhoek a paa sak te Pharisee rhoek loh a yaak uh vaengah thikat la tingtun uh.
När de Phariseer hörde, att han hade stoppat de Sadduceer munnen till, församlade de sig.
35 Te phoeiah amih khuikah olming pakhat loh,
Och en af dem, som var en Skriftlärd, frestade honom, sägandes:
36 “Saya, olkhueng khuiah mebang olpaek lae aka len?” tila a dawt tih a noemcai.
Mästar, hvilket är det yppersta budet i lagen?
37 Te dongah Jesuh loh, “Boeipa na Pathen te na thinko boeih neh na hinglu boeih neh, na kopoek boeih neh lungnah.
Då sade Jesus till honom: Du skall älska Herran din Gud, af allt ditt hjerta, och af allo dine själ, och af all din håg.
38 He tah aka len neh aka lamhma olpaek ni.
Detta är det yppersta och största budet.
39 A pabae khaw lamhma kah phek la om tih, Na imben te namah bangla lungnah.
Det andra är desso likt: Du skall älska din nästa som dig sjelf.
40 He kah olpaek panit dongah olkhueng neh tonghma rhoek tah boeih cui,” a ti nah.
På dessa tu buden hänger all lagen och Propheterna.
41 Pharisee rhoek te a tingtun uh vaengah Jesuh loh amih te a dawt tih,
När nu de Phariseer voro tillhopa, frågade dem Jesus;
42 “Khrih kawng te metlam na poek uh? U ca lamlae a om?” a ti nah. Te vaengah, “David kah capa,” a ti uh.
Och sade: Hvad synes eder om Christo? Hvars son är han? Sade de till honom: Davids.
43 Te dongah amih te, “Te koinih David loh Khrih te Mueihla ah Boeipa la a khue tih,
Då sade han till dem: Hvi kallar då David honom i Andanom Herra? sägandes:
44 Boeipa loh ka Boeipa te, ‘Na rhal rhoek te ka kho hmuiah ka khueh hlan duela kai kah bantang ah ngol,’ a ti nah te metlam a thui?”
Herren sade till min Herra: Sätt dig på mina högra hand, tilldess jag lägger dina fiendar dig till en fotapall.
45 “Te dongah David loh anih te boeipa la a khue atah metlamlae David kah capa la a om eh?” a ti nah.
Efter nu David kallar honom Herra, huru är han då hans son?
46 Te vaengah a ol lan uh thai pawh. Te khohnin lamkah tah anih dawt ham te khat long khaw ngaingaih voel pawh.
Och ingen kunde svara honom ett ord; och ifrå den dagen dristade sig ej heller någor att fråga honom något mer.
