诗篇 44

1 可拉后裔的训诲诗，交与伶长。 神啊，你在古时， 我们列祖的日子所行的事， 我们亲耳听见了； 我们的列祖也给我们述说过。

En undervisning Korah barnas, till att föresjunga. Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom.

2 你曾用手赶出外邦人， 却栽培了我们列祖； 你苦待列邦， 却叫我们列祖发达。

Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat.

3 因为他们不是靠自己的刀剑得地土， 也不是靠自己的膀臂得胜， 乃是靠你的右手、你的膀臂， 和你脸上的亮光， 因为你喜悦他们。

Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem.

4 神啊，你是我的王； 求你出令使雅各得胜。

Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger.

5 我们靠你要推倒我们的敌人， 靠你的名要践踏那起来攻击我们的人。

Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta.

6 因为，我必不靠我的弓； 我的刀也不能使我得胜。

Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig;

7 惟你救了我们脱离敌人， 使恨我们的人羞愧。

Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss.

8 我们终日因 神夸耀， 还要永远称谢你的名。 (细拉)

Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. (Sela)

9 但如今你丢弃了我们，使我们受辱， 不和我们的军兵同去。

Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här?

10 你使我们向敌人转身退后； 那恨我们的人任意抢夺。

Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss.

11 你使我们当作快要被吃的羊， 把我们分散在列邦中。

Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna.

12 你卖了你的子民也不赚利， 所得的价值并不加添你的资财。

Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före.

13 你使我们受邻国的羞辱， 被四围的人嗤笑讥刺。

Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro.

14 你使我们在列邦中作了笑谈， 使众民向我们摇头。

Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss.

15 我的凌辱终日在我面前， 我脸上的羞愧将我遮蔽，

Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam;

16 都因那辱骂毁谤人的声音， 又因仇敌和报仇人的缘故。

Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se.

17 这都临到我们身上， 我们却没有忘记你， 也没有违背你的约。

Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat.

18 我们的心没有退后； 我们的脚也没有偏离你的路。

Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg;

19 你在野狗之处压伤我们， 用死荫遮蔽我们。

Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker.

20 倘若我们忘了 神的名， 或向别神举手，

Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud;

21 神岂不鉴察这事吗？ 因为他晓得人心里的隐秘。

Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund.

22 我们为你的缘故终日被杀； 人看我们如将宰的羊。

Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår.

23 主啊，求你睡醒，为何尽睡呢？ 求你兴起，不要永远丢弃我们！

Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo.

24 你为何掩面， 不顾我们所遭的苦难和所受的欺压？

Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång?

25 我们的性命伏于尘土； 我们的肚腹紧贴地面。

Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena.

26 求你起来帮助我们！ 凭你的慈爱救赎我们！

Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.