Esajas 32

1 Se, en Konge skal herske med Retfærd, Fyrster styre med Ret,

Si, en Konung varder regerandes med rättviso; och Förstarna, varda rådande till att hålla rätten vid magt;

2 hver af dem som Læ imod Storm og Ly imod Regnskyl, som Bække i Ørk, som en vældig Klippes Skygge i tørstende Land.

Att hvar man skall vara såsom en den der för väder bevarad är, och såsom en den der för skurregn förskyld är; såsom vattubäcker på en torr plats, såsom skuggan af ett stort berg uti torro lande.

3 De seendes Øjne skal ej være blinde, de hørendes Ører skal lytte;

Och de seende ögon skola icke låta förblinda sig, och de tillhörares öron skola grant påmärka.

4 letsindiges Hjerte skal nemme Kundskab, stammendes Tunge tale flydende, rent.

Och de galne skola lära klokhet, och den stumma tungan skall färdig varda, och renliga tala.

5 Dåren skal ikke mer kaldes ædel, højsindet ikke Skalken.

En dåre skall icke mer varda kallad en Förste, ej heller en giriger en herre.

6 Thi Dåren taler kun Dårskab, hans Hjerte udtænker Uret for at øve Niddingsværk og prædike Frafald fra HERREN, lade den sultne være tom og den tørstige mangle Vand.

Ty en dåre talar om dårhet, och hans hjerta umgår med det ondt är, att han skall åstadkomma skrymteri, och predika om Herran villfarelse; att han dermed de hungroga själar utsvälta skall, och förmena dem törstiga drycken.

7 Skalkens Midler er onde, han oplægger lumske Råd for at ødelægge arme med Løgn, skønt Fattigmand godtgør sin Ret.

Ty dens girigas regerande är icke utan skada; ty han finner listighet till att förderfva de elända med falskom ordom, då han den fattigas rätt tala skall.

8 Men den ædle har ædelt for og står fast i, hvad ædelt er.

Men Förstar skola hafva Förstliga tankar, och blifva dervid.

9 Op, hør min Røst, I sorgløse Kvinder, I trygge Døtre, lyt til min Tale!

Står upp, I stolta qvinnor, hörer mina röst; I döttrar, som så säkra ären, fatter med öronen mitt tal.

10 Om År og Dag skal I trygge skælve, thi med Vinhøst er det ude, der kommer ej Frugthøst.

Det är på år och dag till görandes, så skolen I, som säkra ären, bäfva; ty det varder ingen vinand, så blifver ock ingen upphemtning.

11 Bæv, I sorgløse, skælv, I trygge, klæd jer af og blot jer, bind Sæk om Lænd;

Förskräcker eder, I stolta qvinnor; bäfver, I säkra. Det skall ske, att I skolen varda afklädda, blottada, gjordada om länderna.

12 slå jer for Brystet og klag over yndige Marker, frugtbare Vinstokke,

Man skall beklaga om åkrar, ja, om de lustiga åkrar, och om de fruktamma vinträ.

13 mit Folks med Tidseltorn dækkede Jord, ja, hvert Glædens Hus, den jublende By!

Ty på mins folks åker skall växa törn och tistel; ja, ock öfver all glädjehus uti den glada staden.

14 Thi Paladset er øde, Bylarmen standset, Ofel med Tårnet en Grushob for evigt, Vildæslers Fryd, en Græsgang for Hjorde -

Ty palatsen skola öfvergifven varda, och det stora mantalet i stadenom skall förminskas, så att torn och fäste skola blifva till eviga kulor, och vilddjurom till glädje, hjordom till bet;

15 til Ånd fra det høje udgydes over os. Da bliver Ørkenen til Frugthave, Frugthaven regnes for Skov.

Tilldess att öfver oss utgjuten varder Anden af höjdene. Så skall då öknen varda till en åkermark, och åkermarken skall för en skog räknad blifva;

16 Ret fæster Bo i Ørkenen, i Frugthaven dvæler Retfærd;

Och rätten skall bo i öknene, och rättfärdigheten blifva på åkermarkene;

17 Retfærds Frugt bliver Fred og Rettens Vinding Tryghed for evigt.

Och rättfärdighetenes frukt skall vara frid, och rättfärdighetenes nytta skall vara evig stillhet och säkerhet;

18 Da bor mit Folk i Fredens Hjem, i trygge Boliger, sorgfri Pauluner.

Så att mitt folk skall bo uti fridshusom, uti trygga boningar, och i skön rolighet.

19 Skoven styrter helt, Byen bøjes dybt.

Men hagel skall vara nedre i skogenom, och staden skall ligga lågt nedre.

20 Salige I, som sår ved alle Vande, lader Okse og Æsel frit løbe om!

Väl eder, som sån allestäds vid vattnet; ty der mågen I låta oxars och åsnars fötter gå uppå.