Psalms 142

1 Maschil. Of David. A prayer when he was in the hole of the rock. The sound of my cry went up to the Lord; with my voice I made my prayer for grace to the Lord.

En sång av David; en bön, när han var i grottan. Jag höjer min röst och ropar till HERREN, jag höjer min röst och beder till HERREN.

2 I put all my sorrows before him; and made clear to him all my trouble.

Jag utgjuter inför honom mitt bekymmer, min nöd kungör jag för honom.

3 When my spirit is overcome, your eyes are on my goings; nets have been secretly placed in the way in which I go.

När min ande försmäktar i mig, är du den som känner min stig. På den väg där jag skall gå hava de lagt ut snaror för mig.

4 Looking to my right side, I saw no man who was my friend: I had no safe place; no one had any care for my soul.

Skåda på min högra sida och se: där finnes ingen som kännes vid mig. Ingen tillflykt återstår för mig, ingen finnes, som frågar efter min själ.

5 I have made my cry to you, O Lord; I have said, You are my safe place, and my heritage in the land of the living.

Jag ropar till dig, o HERRE, jag säger: "Du är min tillflykt, min del i de levandes land."

6 Give ear to my cry, for I am made very low: take me out of the hands of my haters, for they are stronger than I.

Akta på mitt rop, ty jag är i stort elände; rädda mig från mina förföljare, ty de äro mig övermäktiga.

7 Take my soul out of prison, so that I may give praise to your name: the upright will give praise because of me; for you have given me a full reward.

För min själ ut ur fängelset, så att jag får prisa ditt namn. Omkring mig skola de rättfärdiga församlas, när du gör väl mot mig.