Lamentations 5
1 Remember, O Lord, what is come upon us: consider and behold our reproach.
Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2 Our inheritance is turned to aliens: our houses to strangers.
Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3 We are become orphans without a father: our mothers are as widows.
Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4 We have drunk our water for money: we have bought our wood.
Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5 We were dragged by the necks, we were weary and no rest was given us.
Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6 We have given our hand to Egypt, and to the Assyrians, that we might be satisfied with bread.
Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7 Our fathers have sinned, and are not: and we have borne their iniquities.
Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8 Servants have ruled over us: there was none to redeem us out of their hand.
Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9 We fetched our bread at the peril of our lives, because of the sword in the desert.
Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10 Our skin was burnt as an oven, by reason of the violence of the famine.
Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11 They oppressed the women in Sion, and the virgins in the cities of Juda.
Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12 The princes were hanged up by their hand: they did not respect the persons of the ancient.
Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13 They abused the young men indecently: and the children fell under the wood.
Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14 The ancients have ceased from the gates: the young men from the choir of the singers.
De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15 The joy of our heart is ceased, our dancing is turned into mourning.
Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16 The crown is fallen from our head woe to us, because we have sinned.
Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17 Therefore is our heart sorrowful, therefore are our eyes become dim,
Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18 For mount Sion, because it is destroyed, foxes have walked upon it.
för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19 But thou, O Lord, shalt remain for ever, thy throne from generation to generation.
Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20 Why wilt thou forget us for ever? why wilt thou forsake us for a long time?
Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21 Convert us, O Lord, to thee, and we shall be converted: renew our days, as from the beginning.
Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22 But thou hast utterly rejected us, thou art exceedingly angry against us.
Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
