Acts 5
1 Now a certain man named Ananias, with Sapphira his wife, sold a possession
Men en man benämnd Ananias, med Saphira sin hustru, sålde sina ägor;
2 and kept back part of the price for himself, his wife also being party to it; bringing a certain part he placed it at the Apostles' feet.
Och hade lagt afsides något af värdet, med sine hustrus vetskap; och en del bar han fram, och lade för Apostlarnas fötter.
3 So Peter said: “Ananias, on what basis has Satan filled your heart to lie to the Holy Spirit and to keep back for yourself part of the price of the land?
Då sade Petrus: Anania, hvi hafver Satanas uppfyllt ditt hjerta, att du skulle ljuga för dem Helga Anda, och undstinga somt af värdet för åkren?
4 While it remained unsold was it not yours, and once sold was it not in your power? How is it that you have conceived this thing in your heart? You did not lie to men but to God.”
Du hade väl kunnat behållan, då du honom hade; och då han såld var, var han ock i ditt våld. Hvarföre hafver du sådant företagit i ditt hjerta? Du hafver icke ljugit för menniskor, utan för Gudi.
5 Well upon hearing these words Ananias fell down and expired! (Great fear came on all who heard these things.)
Då Ananias hörde dessa orden, föll han ned, och gaf upp andan; och en stor räddhåge kom öfver alla dem som detta hörde.
6 So the young men got up and wrapped him, and carrying him out they buried him.
Då stodo unge män upp; togo honom af vägen, båro honom bort, och begrofvon.
7 Now after an interval of some three hours his wife came in, not knowing what had happened.
Vid tre stunder derefter kom ock hans hustru, och visste icke hvad skedt var, och gick in.
8 So Peter addressed her, “Tell me whether you sold the land for so much.” So she said, “Yes, for so much.”
Då svarade Petrus henne: Säg mig, hafven I ock för så mycket sålt åkren? Då sade hon: Ja, hafve vi så.
9 Peter said to her: “How is it that you have agreed together to test the Spirit of the Lord? Look, the feet of those who buried your husband are at the door, and they will carry you out!”
Då sade Petrus till henne: Hvarföre voren I öfverens, att I skullen fresta Herrans Anda? Si, deras fötter, som hafva begrafvit din man, äro för dörrene, och de skola ock straxt bära dig ut.
10 So she immediately fell down at his feet and expired! So upon entering the young men found her dead, and carrying her out they buried her beside her husband.
Och straxt föll hon ned för hans fötter, och gaf upp andan. Då gingo de unge män in, och funno henne död; och båro henne ut, och jordade henne när hennes man.
11 So great fear came on the whole assembly and on all who heard these things.
Och en stor räddhåge kom öfver hela församlingena, och öfver alla dem som detta hörde.
12 Now many signs and wonders were being performed among the people by the hands of the Apostles; and they were all in Solomon's Porch with one purpose.
Och igenom Apostlarnas händer gjordes mång tecken och under ibland folket; och de voro endrägteliga alle uti Salomons förhus.
13 None of the rest dared to join them, but the people were magnifying them.
Men ingen annar djerfdes gifva sig intill dem; utan folket höll mycket af dem,
14 Believers were increasingly added to the Lord, multitudes of both men and women,
Och hopen växte mer till af dem som trodde Herranom, både män och qvinnor;
15 to the point that they kept carrying the sick into the streets, placing them on cots and pallets, so that as Peter came by at least his shadow might fall on some of them.
Så att de utbåro på gatorna sjuka menniskor, och lade dem i sängar, och på bårar, att, då Petrus kom gångandes, måtte åtminstone hans skugge skygga på någon af dem.
16 Further, the multitude from the surrounding cities also kept coming into Jerusalem, bringing sick people and those who were tormented by unclean spirits, and they were all healed.
Och församlade sig en stor hop af nästa städerna till Jerusalem, och förde dit sjuka, och de som besatte voro med de orena andar; och de vordo alle helbregda.
17 Then the high priest rose up, and all those with him (being the sect of the Sadducees); they were filled with jealousy
Då stod den öfverste Presten upp, och alle de med honom voro, hvilke äro det parti, som kallas de Sadduceers; och vordo fulle med nit;
18 and laid their hands on the Apostles and put them in the common prison.
Och togo fatt på Apostlarna, och satte dem uti allmänneligit fängelse.
19 But, during the night an angel of the Lord opened the doors of the prison, and leading them out he said,
Men Herrans Ängel lät dörrena upp på fångahuset om nattena, och hade dem ut, och sade:
20 “Go, stand in the temple and speak to the people all the words of this Life.”
Går, och står i templet, och säger folkena all de ord, som detta lifvet tillhöra.
21 So upon hearing it they entered the temple about daybreak and started to teach. Then the high priest and those with him arrived and convened the Sanhedrin, even all the council of elders of the sons of Israel, and sent to the prison to have them brought.
Då de detta hört hade, gingo de bittida om morgonen i templet, och begynte till att lära. Då kom den öfverste Presten, och de med honom voro, och kallade Rådet tillhopa, och alle de äldsta ibland Israels barn; och sände till fångahuset, att de skulle hemta dem.
22 Well, upon arriving the operatives did not find them in the jail, so they returned and reported,
Då tjenarena kommo, och funno dem icke i fångahuset, kommo de igen, och bådade dem;
23 saying: “We certainly found the prison securely locked, and the guards standing in front of the doors, but upon opening them we found no one inside!”
Sägande: Fångahuset funne vi ju granneliga igenläst, och väktarena ståndande utanför dörrene; men då vi uppläste, funno vi der ingen.
24 Now when the high priest, the captain of the temple, and the chief priests heard these words, they were really perplexed as to what the implications might be.
Då öfverste Presten, och templets föreståndare, och andre öfverste Presterna hörde detta talet, begynte de varda tvehågse om dem, hvad deraf varda ville.
25 But someone came and told them, “Hey, the men whom you put in the jail are standing in the temple and teaching the people!”
Då kom en, och bådade dem: Si, de män, som I insatt haden i fångahuset, de äro i templet, stå och lära folket.
26 Then the captain went with the operatives and brought them without violence, because they were afraid that the people might stone them.
Då gick föreståndaren med tjenarena, och hade dem fram utan våld; ty de räddes för folket, att de skulle stena dem.
27 So bringing them they set them before the Sanhedrin; and the high priest addressed them
Och då de hade ledt dem dit, hade de dem fram för Rådet; och den öfverste Presten frågade dem,
28 saying: “Did we not emphatically command you not to teach in this name? Just look, you have filled Jerusalem with your teaching, and you intend to bring this man's blood on us!”
Sägandes: Hafve vi icke en tid och annan budit eder, att I icke skullen lära i detta Namnet? Och si, I hafven uppfyllt Jerusalem med edar lärdom, och viljen draga öfver oss denna mansens blod.
29 So in answer Peter and the Apostles said: “One must obey God rather than men.
Då svarade Petrus, och Apostlarna, och sade: Man måste mer lyda Gud, än menniskor.
30 The God of our fathers raised up Jesus, whom you murdered by hanging on a tree.
Våra fäders Gud hafver uppväckt Jesum, den I dräpit hafven, och upphängt på träd.
31 Him God has exalted to His right hand as Prince and Savior, to give repentance to Israel, and forgiveness of sins.
Den hafver Gud med sina högra hand upphöjt, för en Höfding och Frälsare, till att gifva Israel bättring och syndernas förlåtelse.
32 And we are witnesses to these statements about Him, as also is the Holy Spirit whom God has given to those obeying Him.”
Och vi äro honom för vittne till det vi sågom; så ock den Helge Ande, den Gud gifvit hafver dem som honom lydaktige äro.
33 Well upon hearing it they became infuriated and started plotting to kill them.
Då de detta hörde, skar det dem i hjertat, och de begynte rädsla, att de måtte dräpa dem.
34 But someone in the council stood up (a Pharisee named Gamaliel, a teacher of the law respected by all the people) and commanded to put the Apostles out for a bit.
Då stod en Pharisee upp i Rådet, benämnd Gamaliel, en lagkloker, den ibland allt folket mycket afhållen var, och bad att Apostlarna skulle som snarast gå afsides ut;
35 He then said to them: “Men, Israelites, take heed to yourselves concerning these men, as to what you are about to do.
Och sade till dem: I män af Israel, ser till hvad I gören med dessa män.
36 For some time ago Theudas rose up, claiming to be somebody; with whom about four hundred men joined up; who was killed, and all who obeyed him were scattered and came to nothing.
För dessa dagar hof Theudas sig upp, sägandes sig någon vara, honom föll en hop folk till, vid fyrahundrad; han vardt ihjälslagen, och alle de, som trodde honom, vordo förskingrade, och kommo till intet.
37 Later Judas the Galilean rose up, in the days of the census, and drew away many people after him. He also perished, and all who obeyed him were dispersed.
Efter honom hof Judas sig upp af Galileen, i de dagar då beskattningen skedde; han afvände mycket folk efter sig; han blef ock borto, och alle de som honom lydt hade, vordo förskingrade.
38 So now I say to you, keep away from these men and leave them alone; because if this counsel or this work should be of men, it will be abolished;
Och nu säger jag eder: Kommer intet vid dessa männerna, utan låter dem betämma; ty är detta råd eller verk af menniskor, så varder det väl omintet;
39 but if it is of God, you will not be able to overthrow it—lest you even be found to be fighting against God!”
Men är det af Gudi, så kunnen I icke Slå det neder, såframt I viljen icke finnas strida emot Gud.
40 Well they were persuaded by him, and summoned the Apostles; after beating them they commanded them not to speak in the name of Jesus, and let them go.
Då föllo de alle intill hans råd; och kallade Apostlarna, läto hudflänga dem, och bödo dem, att de icke skulle tala i Jesu Namn; och läto gå dem.
41 So they went out rejoicing from the presence of the council, in that they were counted worthy to suffer dishonor for the name of the Christ.
Men de gingo med fröjd ifrå Rådet, att de voro värdige lida smälek för hans Namns skull;
42 And every day, in the temple and from house to house, they did not stop teaching and preaching Jesus as the Christ.
Och höllo hvar dag uppå, utan återvändo, att lära och predika Evangelium om Jesu Christo, uti templet, och i all hus.
