Psalms 17
1 A Prayer of David. Hear the right, O LORD, attend unto my cry; give ear unto my prayer, that goeth not out of feigned lips.
En bön Davids. Herre, hör rätthetena; gif akt uppå mitt rop, förnim mina bön, den icke utaf en falsk mun går.
2 Let my sentence come forth from thy presence; let thine eyes look upon equity.
Tala du i mine sak, och se du uppå hvad rätt är.
3 Thou hast proved mine heart; thou hast visited me in the night; thou hast tried me, and findest nothing; I am purposed that my mouth shall not transgress.
Du pröfvar mitt hjerta, och besöker det om nattena, och ransakar mig, och finner intet; jag hafver satt mig före, att min mun icke öfverträda skall.
4 As for the works of men, by the word of thy lips I have kept me from the ways of the violent.
Jag förvarar mig i dina läppars orde, för menniskors gerningar, på mördarens väg.
5 My steps have held fast to thy paths, my feet have not slipped.
Behåll min gång på dinom stigom, att min steg icke slinta.
6 I have called upon thee, for thou wilt answer me, O God: incline thine ear unto me, [and] hear my speech.
Jag ropar till dig, att du Gud ville höra, mig; böj din öron till mig, hör mitt tal.
7 Shew thy marvelous lovingkindness, O thou that savest them which put their trust [in thee] from those that rise up [against them], by thy right hand.
Bevisa, dina underliga godhet, du, deras Frälsare, som trösta uppå dig, emot dem som sig emot dina högra hand sätta.
8 Keep me as the apple of the eye, hide me under the shadow of thy wings,
Bevara mig såsom en ögnasten; beskärma mig under dina vingars skugga;
9 From the wicked that spoil me, my deadly enemies, that compass me about.
För de ogudaktiga, som mig förhärja; för mina ovänner, som efter mina själ stå allt omkring.
10 They are enclosed in their own fat: with their mouth they speak proudly.
Deras fete hålla tillsamman; de tala med sin mun stor ord.
11 They have now compassed us in our steps: they set their eyes to cast [us] down to the earth.
Hvar vi gå, så äro de kringom oss; sina ögon ställa de derefter, att de måga slå oss till jordena;
12 He is like a lion that is greedy of his prey, and as it were a young lion lurking in secret places.
Såsom ett lejon, som rof begärar; såsom ett ungt lejon, som i kulone sitter.
13 Arise, O LORD, confront him, cast him down: deliver my soul from the wicked by thy sword;
Herre, statt upp, öfverfall honom, och nederslå honom; undsätt mina själ ifrå de ogudaktiga, med ditt svärd;
14 From men, by thy hand, O LORD, from men of the world, whose portion is in [this] life, and whose belly thou fillest with thy treasure: they are satisfied with children, and leave the rest of their substance to their babes.
Ifrå dine hands menniskom, Herre, ifrå denne verldenes menniskom, hvilka sin del hafva medan de lefva; dem du buken fyller med dina håfvor; de der barn nog hafva, och låta sina återlefvor sinom barnom.
15 As for me, I shall behold thy face in righteousness: I shall be satisfied, when I awake, with thy likeness.
Men jag vill skåda ditt ansigte i rättfärdighet; jag vill mätt varda, när jag uppvakar efter ditt beläte.
