John 6
1 After these things, Jesus went away to the other side of the sea of Galilee, which is also called the Sea of Tiberias.
Derefter for Jesus öfver det Galileiska hafvet, som är vid den staden Tiberias.
2 A great multitude followed him, because they saw his signs which he did on those who were sick.
Och mycket folk följde honom, derföre att de sågo hans tecken, som han gjorde med dem som sjuke voro.
3 Jesus went up into the mountain, and he sat there with his disciples.
Och gick Jesus på ett berg, och satte sig der med sina Lärjungar.
4 Now the Passover, the feast of the Jews, was at hand.
Och då tillstundade Påska, Judarnas högtid.
5 Jesus therefore, lifting up his eyes and seeing that a great multitude was coming to him, said to Philip, “Where are we to buy bread, that these may eat?”
Då lyfte Jesus upp sin ögon, och såg att mycket folk kom till honom, och sade till Philippum: Hvar få vi köpa bröd, att desse må äta?
6 He said this to test him, for he himself knew what he would do.
Det sade han till att försöka honom; ty han visste väl hvad han ville göra.
7 Philip answered him, “Two hundred denarii worth of bread is not sufficient for them, that every one of them may receive a little.”
Svarade honom Philippus: För tuhundrade penningar bröd vore dem icke nog, till att hvar finge ett litet stycke.
8 One of his disciples, Andrew, Simon Peter’s brother, said to him,
Då sade till honom en af hans Lärjungar, Andreas, Simon Petri broder:
9 “There is a boy here who has five barley loaves and two fish, but what are these among so many?”
Här är en pilt, som hafver fem bjuggbröd, och två fiskar; men hvad förslår det ibland så många?
10 Jesus said, “Have the people sit down.” Now there was much grass in that place. So the men sat down, in number about five thousand.
Sade Jesus: Låter folket satta sig. Och på det rummet var mycket gräs. Då satte sig ned vid femtusend män.
11 Jesus took the loaves, and having given thanks, he distributed to the disciples, and the disciples to those who were sitting down, likewise also of the fish as much as they desired.
Och Jesus tog bröden, tackade, och fick Lärjungomen, och Lärjungarna skifte ibland dem som såto; sammaledes ock af fiskarna, så mycket han ville.
12 When they were filled, he said to his disciples, “Gather up the broken pieces which are left over, that nothing be lost.”
Då de voro mätte, sade han till sina Lärjungar: Hemter tillhopa stycker, som öfverblifne äro, att de icke förfaras.
13 So they gathered them up, and filled twelve baskets with broken pieces from the five barley loaves, which were left over by those who had eaten.
Så hemte de tillhopa, och uppfyllde tolf korgar med styckom, som öfver voro af fem bjuggbröd, efter dem som ätit hade.
14 When therefore the people saw the sign which Jesus did, they said, “This is truly the prophet who comes into the world.”
När nu de menniskorna sågo, att Jesus hade gjort tecknet, sade de: Visserliga är denne den Propheten, som komma skall i verldena.
15 Jesus therefore, perceiving that they were about to come and take him by force to make him king, withdrew again to the mountain by himself.
När då Jesus förnam, att de ville komma och taga honom, och göra honom till Konung, gick han åter afsides bort uppå berget, han sjelf allena.
16 When evening came, his disciples went down to the sea.
Och när aftonen kom, gingo hans Lärjungar ned till hafvet;
17 They entered into the boat, and were going over the sea to Capernaum. It was now dark, and Jesus had not come to them.
Och stego till skepps, och foro öfver hafvet till Capernaum; och det var redo mörkt vordet, och Jesus var icke till dem kommen.
18 The sea was tossed by a great wind blowing.
Då blåste ett stort vader, och vågen begynte gå.
19 When therefore they had rowed about twenty-five or thirty stadia, they saw Jesus walking on the sea and drawing near to the boat; and they were afraid.
När de nu rott hade vid fem och tjugu eller tretio stadier, fingo de se Jesum gå på hafvet, och nalkas skeppet; och de vordo förfärade.
20 But he said to them, “It is I. Don’t be afraid.”
Då sade han till dem: Det är jag, rädens icke.
21 They were willing therefore to receive him into the boat. Immediately the boat was at the land where they were going.
Och de ville hafva tagit honom in i skeppet; och i det samma var skeppet vid landet, som de foro till.
22 On the next day, the multitude that stood on the other side of the sea saw that there was no other boat there, except the one in which his disciples had embarked, and that Jesus hadn’t entered with his disciples into the boat, but his disciples had gone away alone.
Dagen derefter, när folket, som stod på hinsidon hafvet, såg att der var intet annat skepp än det ena, som hans Lärjungar voro uti stegne; och att Jesus var icke instigen med sina Lärjungar i skeppet, utan hans Lärjungar voro bortfarne allena;
23 However, boats from Tiberias came near to the place where they ate the bread after the Lord had given thanks.
Men annor skepp kommo af Tiberias, hardt till det rummet, der de hade ätit brödet, genom Herrans tacksägelse;
24 When the multitude therefore saw that Jesus wasn’t there, nor his disciples, they themselves got into the boats and came to Capernaum, seeking Jesus.
När då folket såg, att Jesus var icke der, ej heller hans Lärjungar, stego de ock i skeppen, och kommo till Capernaum, och sökte Jesum.
25 When they found him on the other side of the sea, they asked him, “Rabbi, when did you come here?”
Och då de funno honom på hinsidon hafvet, sade de till honom: Rabbi, när komst du hit?
26 Jesus answered them, “Most certainly I tell you, you seek me, not because you saw signs, but because you ate of the loaves and were filled.
Svarade Jesus dem, och sade: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: I söken mig icke fördenskull, att I hafven sett tecken; utan fördenskull, att I hafven ätit af brödet, och ären vordne mätte.
27 Don’t work for the food which perishes, but for the food which remains to eternal life, which the Son of Man will give to you. For God the Father has sealed him.” (aiōnios g166)
Verker icke den mat, som förgås, utan den som blifver till evinnerligit lif, den menniskones Son eder gifva skall; ty honom hafver Gud Fader beseglat. (aiōnios g166)
28 They said therefore to him, “What must we do, that we may work the works of God?”
Då sade de till honom: Hvad skole vi göra, att vi verka kunne Guds verk?
29 Jesus answered them, “This is the work of God, that you believe in him whom he has sent.”
Svarade Jesus, och sade till dem: Det är Guds verk, att I tron på den han sändt hafver.
30 They said therefore to him, “What then do you do for a sign, that we may see and believe you? What work do you do?
Då sade de till honom: Hvad tecken gör du då, att vi se kunne, och tro dig? Hvad verkar du?
31 Our fathers ate the manna in the wilderness. As it is written, ‘He gave them bread out of heaven to eat.’”
Våre fader åto Manna i öknene, som skrifvet är: Han gaf dem bröd af himmelen till att äta.
32 Jesus therefore said to them, “Most certainly, I tell you, it wasn’t Moses who gave you the bread out of heaven, but my Father gives you the true bread out of heaven.
Då sade Jesus till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Icke gaf Mose eder det brödet af himmelen; men min Fader gifver eder det rätta brödet af himmelen.
33 For the bread of God is that which comes down out of heaven and gives life to the world.”
Ty det är Guds bröd, som nederkommer af himmelen, och gifver verldene lif.
34 They said therefore to him, “Lord, always give us this bread.”
Då sade de till honom: Herre, gif oss alltid detta brödet.
35 Jesus said to them, “I am the bread of life. Whoever comes to me will not be hungry, and whoever believes in me will never be thirsty.
Sade Jesus till dem: Jag är lifsens bröd; hvilken som kommer till mig, han skall icke hungra; och hvilken som tror på mig, han skall aldrig törsta.
36 But I told you that you have seen me, and yet you don’t believe.
Men jag hafver sagt eder, att I hafven ock sett mig; och tron dock icke.
37 All those whom the Father gives me will come to me. He who comes to me I will in no way throw out.
Allt det min Fader gifver mig, det kommer till mig; och den till mig kommer, honom kastar jag icke ut.
38 For I have come down from heaven, not to do my own will, but the will of him who sent me.
Ty jag är nederkommen af himmelen, icke att jag skall göra min vilja, utan hans vilja, som mig sändt hafver.
39 This is the will of my Father who sent me, that of all he has given to me I should lose nothing, but should raise him up at the last day.
Och det är mins Faders vilje, som mig sändt hafver, att jag intet borttappa skall af allt det han mig gifvit hafver; utan att jag skall uppväcka det på yttersta dagen.
40 This is the will of the one who sent me, that everyone who sees the Son and believes in him should have eternal life; and I will raise him up at the last day.” (aiōnios g166)
Detta är nu hans vilje, som mig sändt hafver, att hvar och en, som ser Sonen, och tror på honom, han skall hafva evinnerligit lif; och jag skall uppväcka honom på yttersta dagen. (aiōnios g166)
41 The Jews therefore murmured concerning him, because he said, “I am the bread which came down out of heaven.”
Då knorrade Judarna deröfver, att han sade: Jag är det brödet, som nederkommet är af himmelen;
42 They said, “Isn’t this Jesus, the son of Joseph, whose father and mother we know? How then does he say, ‘I have come down out of heaven’?”
Och sade: Är icke denne Jesus, Josephs son, hvilkens fader och moder vi känne? Huru säger han då: Jag är nederkommen af himmelen?
43 Therefore Jesus answered them, “Don’t murmur among yourselves.
Då svarade Jesus, och sade till dem: Knorrer icke emellan eder.
44 No one can come to me unless the Father who sent me draws him; and I will raise him up in the last day.
Ingen kan komma till mig, utan Fadren, som mig sändt hafver, drager honom; och jag skall uppväcka honom på yttersta dagen.
45 It is written in the prophets, ‘They will all be taught by God.’ Therefore everyone who hears from the Father and has learned, comes to me.
Det är skrifvet i Propheterna: De skola alle varda lärde af Gudi: Hvar och en, som det nu hört hafver af Fadren, och lärt det, han kommer till mig.
46 Not that anyone has seen the Father, except he who is from God. He has seen the Father.
Icke så, att någor hafver sett Fadren; utan den, som är af Gudi, han hafver sett Fadren.
Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken som tror på mig, han hafver evinnerligit lif. (aiōnios g166)
48 I am the bread of life.
Jag är lifsens bröd.
49 Your fathers ate the manna in the wilderness and they died.
Edre fäder åto Manna i öknene, och äro blefne döde.
50 This is the bread which comes down out of heaven, that anyone may eat of it and not die.
Detta är det brödet, som nederkommer af himmelen, på det den deraf äter, skall icke dö.
51 I am the living bread which came down out of heaven. If anyone eats of this bread, he will live forever. Yes, the bread which I will give for the life of the world is my flesh.” (aiōn g165)
Jag är det lefvandes brödet, som nederkommer af himmelen; hvilken som äter af detta brödet, han skall lefva evinnerliga; och det brödet, som jag gifva skall, är mitt kött, hvilket jag gifva skall för verldenes lif. (aiōn g165)
52 The Jews therefore contended with one another, saying, “How can this man give us his flesh to eat?”
Då kifvade Judarna emellan sig, sägande: Huru kan denne gifva oss sitt kött till att äta?
53 Jesus therefore said to them, “Most certainly I tell you, unless you eat the flesh of the Son of Man and drink his blood, you don’t have life in yourselves.
Sade Jesus till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Utan I äten menniskones Sons kött, och dricken hans blod, då hafven I icke lif i eder.
54 He who eats my flesh and drinks my blood has eternal life, and I will raise him up at the last day. (aiōnios g166)
Hvilken som äter mitt kött, och dricker min blod, han hafver evinnerligit lif; och jag skall uppväcka honom på yttersta dagen. (aiōnios g166)
55 For my flesh is food indeed, and my blood is drink indeed.
Ty mitt kött är den rätte maten, och min blod är den rätte drycken.
56 He who eats my flesh and drinks my blood lives in me, and I in him.
Hvilken som äter mitt kött, och dricker min blod, han blifver i mig, och jag i honom.
57 As the living Father sent me, and I live because of the Father, so he who feeds on me will also live because of me.
Såsom lefvandes Fadren hafver mig sändt, och jag lefver för Fadrens skull; så ock den, som äter mig, han skall ock lefva för mina skull.
58 This is the bread which came down out of heaven—not as our fathers ate the manna and died. He who eats this bread will live forever.” (aiōn g165)
Detta är det brödet, som af himmelen nederkommet är; icke såsom edre fäder åto Manna, och äro blefne döde; den som äter detta brödet, han skall lefva evinnerliga. (aiōn g165)
59 He said these things in the synagogue, as he taught in Capernaum.
Detta sade han i Synagogon, då han lärde i Capernaum.
60 Therefore many of his disciples, when they heard this, said, “This is a hard saying! Who can listen to it?”
Men månge af hans Lärjungar, när de detta hörde, sade: Detta är ett hårdt tal; ho kan det höra?
61 But Jesus knowing in himself that his disciples murmured at this, said to them, “Does this cause you to stumble?
Så, efter Jesus visste vid sig sjelf, att hans Lärjungar knorrade deröfver, sade han till dem: Förtörnar detta eder?
62 Then what if you would see the Son of Man ascending to where he was before?
Huru skall då ske, när I varden seende menniskones Son uppstiga, dit han förra var?
63 It is the spirit who gives life. The flesh profits nothing. The words that I speak to you are spirit, and are life.
Anden är den som gör lifaktig; köttet är intet nyttigt; de ord, jag säger eder, äro ande, och äro lif.
64 But there are some of you who don’t believe.” For Jesus knew from the beginning who they were who didn’t believe, and who it was who would betray him.
Men någre af eder äro, som icke tro; ty Jesus visste väl af begynnelsen, hvilke de voro som icke trodde, och hvilken honom förråda skulle.
65 He said, “For this cause I have said to you that no one can come to me, unless it is given to him by my Father.”
Och han sade: Fördenskull sade jag eder, att ingen kan komma till mig, utan det varder honom gifvet af minom Fader.
66 At this, many of his disciples went back and walked no more with him.
Ifrå den tiden gingo månge af hans Lärjungar tillrygga, och vandrade intet länger med honom.
67 Jesus said therefore to the twelve, “You don’t also want to go away, do you?”
Då sade Jesus till de tolf: Icke viljen I ock gå bort?
68 Simon Peter answered him, “Lord, to whom would we go? You have the words of eternal life. (aiōnios g166)
Svarade honom Simon Petrus: Herre, till hvem skole vi gå? Du hafver eviga lifsens ord; (aiōnios g166)
69 We have come to believe and know that you are the Christ, the Son of the living God.”
Och vi tro, och hafve förnummit, att du äst Christus, lefvandes Guds Son.
70 Jesus answered them, “Didn’t I choose you, the twelve, and one of you is a devil?”
Svarade dem Jesus: Hafver jag icke eder tolf utvalt? Och en af eder är en djefvul.
71 Now he spoke of Judas, the son of Simon Iscariot, for it was he who would betray him, being one of the twelve.
Men det sade han om Juda Simons Ischarioth; ty han var den som honom förråda skulle, och var en af de tolf.
