Acts 9
1 And Saul, yet breathing of threatening and slaughter to the disciples of the Lord, having gone to the chief priest,
Men Saulus, som alltjämt andades hot och mordlust mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen
2 did ask from him letters to Damascus, unto the synagogues, that if he may find any being of the way, both men and women, he may bring them bound to Jerusalem.
och utbad sig av honom brev till synagogorna i Damaskus, för att, om han funne några som voro på "den vägen", vare sig män eller kvinnor, han skulle kunna föra dem bundna till Jerusalem.
3 And in the going, he came nigh to Damascus, and suddenly there shone round about him a light from the heaven,
Men när han på sin färd nalkades Damaskus, hände sig att ett sken från himmelen plötsligt kringstrålade honom.
4 and having fallen upon the earth, he heard a voice saying to him, 'Saul, Saul, why me dost thou persecute?'
Och han föll ned till jorden och hörde då en röst som sade till honom: "Saul, Saul, varför förföljer du mig?"
5 And he said, 'Who art thou, Lord?' and the Lord said, 'I am Jesus whom thou dost persecute; hard for thee at the pricks to kick;'
Då sade han: "Vem är du, Herre?" Han svarade: "Jag är Jesus, den som du förföljer.
6 trembling also, and astonished, he said, 'Lord, what dost thou wish me to do?' and the Lord [said] unto him, 'Arise, and enter into the city, and it shall be told thee what it behoveth thee to do.'
Men stå nu upp och gå in i staden, så skall där bliva dig sagt vad du har att göra."
7 And the men who are journeying with him stood speechless, hearing indeed the voice but seeing no one,
Och männen som voro med honom på färden stodo mållösa av skräck, ty de hörde väl rösten, men sågo ingen.
8 and Saul arose from the earth, and his eyes having been opened, he beheld no one, and leading him by the hand they brought him to Damascus,
Och Saulus reste sig upp från jorden, men när han öppnade sina ögon, kunde han icke mer se något. De togo honom därför vid handen och ledde honom in i Damaskus.
9 and he was three days without seeing, and he did neither eat nor drink.
Och under tre dagar såg han intet; och han varken åt eller drack.
10 And there was a certain disciple in Damascus, by name Ananias, and the Lord said unto him in a vision, 'Ananias;' and he said, 'Behold me, Lord;'
Men i Damaskus fanns en lärjunge vid namn Ananias. Till honom sade Herren i en syn: "Ananias!" Han svarade: "Här är jag, Herre."
11 and the Lord [saith] unto him, 'Having risen, go on unto the street that is called Straight, and seek in the house of Judas, [one] by name Saul of Tarsus, for, lo, he doth pray,
Och Herren sade till honom: "Stå upp och gå till den gata som kallas Raka gatan och fråga i Judas' hus efter en man vid namn Saulus, från Tarsus. Ty se, han beder.
12 and he saw in a vision a man, by name Ananias, coming in, and putting a hand on him, that he may see again.'
Och i en syn har han sett huru en man vid namn Ananias kom in och lade händerna på honom, för att han skulle få sin syn igen."
13 And Ananias answered, 'Lord, I have heard from many about this man, how many evils he did to Thy saints in Jerusalem,
Då svarade Ananias: "Herre, jag har av många hört huru mycket ont den mannen har gjort dina heliga i Jerusalem.
14 and here he hath authority from the chief priests, to bind all those calling on Thy name.'
Och han har nu här med sig fullmakt ifrån översteprästerna att fängsla alla dem som åkalla ditt namn."
15 And the Lord said unto him, 'Be going on, because a choice vessel to Me is this one, to bear My name before nations and kings — the sons also of Israel;
Men Herren sade till honom: "Gå åstad; ty denne man är mig ett utvalt redskap till att bära fram mitt namn inför hedningar och konungar och inför Israels barn;
16 for I will shew him how many things it behoveth him for My name to suffer.'
och jag skall visa honom huru mycket han måste lida för mitt namns skull."
17 And Ananias went away, and did enter into the house, and having put upon him [his] hands, said, 'Saul, brother, the Lord hath sent me — Jesus who did appear to thee in the way in which thou wast coming — that thou mayest see again, and mayest be filled with the Holy Spirit.'
Då gick Ananias åstad och kom in i huset; och han lade sina händer på honom och sade: "Saul, min broder, Herren har sänt mig, Jesus, som visade sig för dig på vägen där du färdades; han har sänt mig, för att du skall få din syn igen och bliva uppfylld av helig ande."
18 And immediately there fell from his eyes as it were scales, he saw again also presently, and having risen, was baptized,
Då var det strax såsom om fjäll föllo ifrån hans ögon, och han fick sin syn igen. Och han stod upp och lät döpa sig.
19 and having received nourishment, was strengthened, and Saul was with the disciples in Damascus certain days,
Sedan tog han sig mat och blev därav stärkt. Därefter var han någon tid tillsammans med lärjungarna i Damaskus.
20 and immediately in the synagogues he was preaching the Christ, that he is the Son of God.
Och strax begynte han i synagogorna predika om Jesus, att han var Guds Son.
21 And all those hearing were amazed, and said, 'Is not this he who laid waist in Jerusalem those calling on this name, and hither to this intent had come, that he might bring them bound to the chief priests?'
Och alla som hörde honom blevo uppfyllda av häpnad och sade: "Var det icke denne som i Jerusalem förgjorde dem som åkallade det namnet? Och hade han icke kommit hit, för att han skulle föra sådana människor bundna till översteprästerna?"
22 And Saul was still more strengthened, and he was confounding the Jews dwelling in Damascus, proving that this is the Christ.
Men Saulus uppträdde med allt större kraft och gjorde de judar som bodde i Damaskus svarslösa, i det han bevisade att Jesus var Messias.
23 And when many days were fulfilled, the Jews took counsel together to kill him,
När så en längre tid hade förgått, rådslogo judarna om att röja honom ur vägen;
24 and their counsel against [him] was known to Saul; they were also watching the gates both day and night, that they may kill him,
men deras anslag blev bekant för Saulus. Och då de nu, för att kunna röja honom ur vägen, till och med höllo vakt vid stadsportarna både dag och natt,
25 and the disciples having taken him, by night did let him down by the wall, letting down in a basket.
togo hans lärjungar honom en natt och släppte honom ut genom muren, i det att de sänkte ned honom i en korg.
26 And Saul, having come to Jerusalem, did try to join himself to the disciples, and they were all afraid of him, not believing that he is a disciple,
När han sedan kom till Jerusalem, försökte han att närma sig lärjungarna; men alla fruktade för honom, ty de trodde icke att han verkligen var en lärjunge.
27 and Barnabas having taken him, brought [him] unto the apostles, and did declare to them how in the way he saw the Lord, and that he spake to him, and how in Damascus he was speaking boldly in the name of Jesus.
Då tog Barnabas sig an honom och förde honom till apostlarna och förtäljde för dem huru han på vägen hade sett Herren, som hade talat till honom, och huru han i Damaskus hade frimodigt predikat i Jesu namn.
28 And he was with them, coming in and going out in Jerusalem,
Sedan gick han fritt ut och in bland dem i Jerusalem och predikade frimodigt i Herrens namn;
29 and speaking boldly in the name of the Lord Jesus, he was both speaking and disputing with the Hellenists, and they were taking in hand to kill him,
och han talade och disputerade med de grekiska judarna. Men de gjorde försök att röja honom ur vägen.
30 and the brethren having known, brought him down to Caesarea, and sent him forth to Tarsus.
När bröderna förnummo detta, förde de honom ned till Cesarea och sände honom därifrån vidare till Tarsus.
31 Then, indeed, the assemblies throughout all Judea, and Galilee, and Samaria, had peace, being built up, and, going on in the fear of the Lord, and in the comfort of the Holy Spirit, they were multiplied.
Så hade nu församlingen frid i hela Judeen och Galileen och Samarien; och den blev uppbyggd och vandrade i Herrens fruktan och växte till genom den helige Andes tröst och förmaning.
32 And it came to pass that Peter passing throughout all [quarters], came down also unto the saints who were dwelling at Lydda,
Medan nu Petrus vandrade omkring bland dem alla, hände sig att han ock kom ned till de heliga som bodde i Lydda.
33 and he found there a certain man, Aeneas by name — for eight years laid upon a couch — who was paralytic,
Där träffade han på en man vid namn Eneas, som i åtta år hade legat till sängs; han var nämligen lam.
34 and Peter said to him, 'Aeneas, heal thee doth Jesus the Christ; arise and spread for thyself;' and immediately he rose,
Och Petrus sade till honom: "Eneas, Jesus Kristus botar dig. Stå upp och lägg ihop din bädd." Då stod han strax upp.
35 and all those dwelling at Lydda, and Saron saw him, and did turn to the Lord.
Och alla som bodde i Lydda och i Saron sågo honom; och de omvände sig till Herren.
36 And in Joppa there was a certain female disciple, by name Tabitha, (which interpreted, is called Dorcas, ) this woman was full of good works and kind acts that she was doing;
I Joppe bodde då en lärjunginna vid namn Tabita (det betyder detsamma som Dorkas). Hon överflödade i goda gärningar och gav allmosor rikligen.
37 and it came to pass in those days she, having ailed, died, and having bathed her, they laid her in an upper chamber,
Men just i de dagarna hände sig att hon blev sjuk och dog. Och man tvådde henne och lade henne i en sal i övre våningen.
38 and Lydda being nigh to Joppa, the disciples having heard that Peter is in that [place], sent two men unto him, calling on him not to delay to come through unto them.
Då nu Lydda låg nära Joppe och lärjungarna hade hört att Petrus var där, sände de två män till honom och bådo honom att utan dröjsmål komma till dem.
39 And Peter having risen, went with them, whom having come, they brought into the upper chamber, and all the widows stood by him weeping, and shewing coats and garments, as many as Dorcas was making while she was with them.
Petrus stod då upp och följde med dem. Och när han kom dit, förde de honom upp i salen; och alla änkorna kommo där omkring honom gråtande och visade honom alla livklädnader och mantlar som Dorkas hade gjord, medan hon ännu levde ibland dem.
40 And Peter having put them all forth without, having bowed the knees, did pray, and having turned unto the body said, 'Tabitha, arise;' and she opened her eyes, and having seen Peter, she sat up,
Då tillsade Petrus dem allasammans att gå ut och föll ned på sina knän och bad; sedan vände han sig mot den döda och sade: "Tabita, stå upp." Då slog hon upp ögonen, och när hon fick se Petrus, satte hon sig upp.
41 and having given her [his] hand, he lifted her up, and having called the saints and the widows, he presented her alive,
Och han räckte henne handen och reste upp henne och kallade sedan in de heliga, jämte änkorna, och ställde henne levande framför den.
42 and it became known throughout all Joppa, and many believed on the Lord;
Detta blev bekant i hela Joppe, och många kommo till tro på Herren.
43 and it came to pass, that he remained many days in Joppa, with a certain one, Simon a tanner.
Därefter stannade han en längre tid i Joppe hos en garvare vid namn Simon.
