Job 31

1 J'avais fait un pacte avec mes yeux, disant: Je ne regarderai plus une vierge.

Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

2 Car quelle est la part que d'en haut m'a réservée le Seigneur; quel héritage dois-je attendre du Tout-Puissant qui règne au plus haut des cieux?

Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

3 Malheur, perdition à l'injuste, expulsion pour celui qui fait le mal.

Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.

4 Le Seigneur ne me tiendra-t-il pas compte de mes voies, ni de la manière dont j'ai marché?

Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?

5 Si j'avais été le compagnon des railleurs; si j'avais porté mes pas du côté de la fraude!

Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?

6 Mais je me suis maintenu sous le joug de la justice, et le Seigneur connaît mon innocence.

Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

7 Si mon pied s'est écarté du droit chemin, si mon cœur a été égayé par mes yeux, si mes mains ont touché des présents,

Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?

8 Que d'autres consomment ce que j'ai semé, que sur la terre je devienne sans racines.

Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

9 Si mon cœur a convoité la femme d'autrui, si j'ai franchi ses portes,

Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

10 Que ma femme plaise à un autre homme; que mes enfants soient humiliés.

Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.

11 Rien ne peut apaiser la colère de Dieu contre celui qui souille la femme de son prochain.

Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,

12 Le feu s'attaquera à toute sa personne et dévorera tout ce qui sera issu de lui.

en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

13 Si j'avais faussé le jugement que je rendais sur mon serviteur et ma servante, lorsqu'ils recouraient à ma justice,

Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?

14 Que ferais-je quand à mon tour le Seigneur me jugera? Qu'aurais-je à lui répondre, s'il m'avait surpris en quelque faute?

Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

15 Ceux que j'avais à juger n'avaient-ils pas été comme moi, conçus en des entrailles? n'était-ce pas comme si les mêmes flancs nous avaient portés?

Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

16 Aussi les pauvres ont-ils toujours trouvé chez moi ce qui leur manquait; et je n'ai point fait verser de larmes à l'œil de la veuve.

Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?

17 Si j'ai mangé seul ma bouchée, si je n'en ai point fait part à l'orphelin;

Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?

18 Si dès ma jeunesse, à peine sorti du ventre de ma mère, je n'ai eu de lui des soins paternels;

Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.

19 Si j'ai méprisé l'homme nu et abandonné; si je ne l'ai point vêtu;

Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?

20 Si les indigents ne m'ont point béni; si leurs épaules n'ont pas été réchauffées par les toisons de mes agneaux;

Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

21 Si j'ai levé la main sur le pupille; si je n'ai point multiplié mes secours avec confiance;

Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

22 Que mon épaule se déboîte, que mon bras soit broyé au-dessous du coude.

Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.

23 En vérité la crainte du Seigneur m'a saisi; je ne puis supporter ce qu'il m'envoie.

Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

24 Si j'avais amoncelé de l'or, si j'avais estimé surtout les pierres précieuses;

Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?

25 Si j'avais mis ma joie en de grandes richesses; si ma main s'était posée sur des trésors innombrables;

Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?

26 Je me serais dit: N'ai-je point vu le soleil dans tout son éclat s'éclipser, et la lune au ciel périr? Et rien n'est au-dessus d'eux.

Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,

27 Et si mon cœur en secret s'est laissé séduire; et si j'ai baisé ma main en la portant à ma bouche,

att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

28 Que ces fautes me soient gravement imputées; car alors j'ai menti au Seigneur Très-Haut.

Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

29 Et si je me suis réjoui de la chute de mes ennemis, et si dans mon âme j'ai dit: Bien!

Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?

30 Puisse mon oreille ouïr la malédiction qui sera portée contre moi; puissé-je être signalé à tout le peuple comme un méchant.

Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.

31 Si je n'ai pas été bon pour mes servantes, si elles ont dit de moi: Qui nous permettra de nous rassasier de sa chair?

Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

32 Si j'ai laissé l'étranger passer la nuit en plein air, et si ma porte ne s'est pas ouverte à tout venant.

Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

33 Si ayant failli involontairement, j'ai caché mes péchés;

Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,

34 Retenu par la honte de les avouer devant la multitude; si j'ai souffert que le pauvre sortît de ma maison l'estomac vide;

av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?

35 Qui me donnera quelqu'un qui m'écoute? Si je n'ai point eu crainte de la main du Seigneur; le titre que j'avais contre autrui,

Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!

36 Que j'avais lu les épaules ceintes d'une couronne,

Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

37 Si je ne l'ai point remis, après l'avoir déchiré, sans rien exiger du débiteur;

Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.

38 Si jamais la terre a gémi contre moi, si ses sillons ont pleuré tous ensemble,

Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?

39 Si j'ai consommé ses fruits seul et sans les payer; si en les empruntant j'ai affligé l'âme de son possesseur,

Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?

40 Que les champs, au lieu de froment, ne produisent pour moi que des orties; et au lieu d'orge que des ronces. Et Job cessa de parler.

Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.