< Job 9 >

1 Job reprenant dit:
Job svarade och sade:
2 En vérité je sais qu'il en est ainsi. Comment un mortel serait-il juste aux yeux du Seigneur?
Ja, jag vet det fullväl, att så är, att en menniska icke kan bestå rättfärdig för Gud.
3 Car si des hommes veulent aller avec Dieu en justice, il ne s'y prêtera pas; il ne voudra pas être contredit sur un seul point entre mille.
Täckes honom träta med honom, så kan han icke svara honom ett emot tusende.
4 Lui seul est sage en ses pensées; il est fort, il est grand; qui donc s'est assez endurci pour lui résister?
Han är vis och mägtig; hvem hafver det dock gått väl af, som sig hafver satt emot honom?
5 Il lutte contre les montagnes et elles l'ignorent; il les bouleverse dans son courroux.
Han försätter bergen, förr än de det förnimma; hvilka han i sine vrede omkastar.
6 Il ébranle dans ses fondements la terre que recouvre le ciel, et les colonnes qui la soutiennent sont chancelantes.
Han rörer jordena af sitt rum, så att hennes pelare bäfva.
7 Il parle au soleil, et le soleil ne se lève pas; il appose son scel sur les astres.
Han talar till solena, så går hon intet upp, och han förseglar stjernorna.
8 C'est lui seul qui a tendu les cieux et qui marche sur la mer comme sur un sol affermi.
Han allena utsträcker himmelen, och går på hafsens vägar.
9 Il a créé les Pléïades, et l'étoile du soir, et Arcture, et les constellations du Midi.
Han gör Karlavagnen ( på himmelen ) och Orion; sjustjernorna, och de stjernor söderut.
10 Il a fait une multitude innombrable de merveilles glorieuses et incompréhensibles.
Han gör mägtig ting, som man icke utransaka kan, och under, deruppå intet tal är.
11 S'il a passé au-dessus de moi, je ne l'ai point vu; s'il a marché à mes côtés, je n'en ai rien su.
Si, han går framom mig, förr än jag varder det varse; och han förvandlar sig, förr än jag det märker.
12 Se détourne-t-il, qui le ramènera? qui osera lui dire: Que faites-vous?
Si, om han går hasteliga bort, ho vill hemta honom igen? Ho vill säga till honom: Hvad gör du?
13 Seul il a dompté toute fureur, il a fait plier les monstres marins sous le ciel.
Han är Gud, hans vrede kan ingen stilla; under honom måste buga sig de stolta herrar.
14 S'il m'écoutait, s'il jugeait mes arguments!
Huru skulle jag då svara honom, och finna några ord emot honom?
15 Quand même je serais juste, il ne m'écouterait pas; je n'obtiendrais pas de lui un arrêt.
Om jag än rätt hafver, så kan jag dock likväl intet svara honom; utan måste i rättenom bedjas före.
16 Et si je ne l'avais invoqué et qu'il ne m'exauçât point, je ne pourrais croire qu'il eût entendu ma voix.
Och om jag än åkallade honom, och han hörde mig; så tror jag dock icke, att han hörer mina röst.
17 Je crains qu'il ne me broie au moyen d'un tourbillon, car il amortit les ravages de mes plaies nombreuses.
Ty han far öfver mig med storm, och gör mig såren mång utan sak.
18 Il ne me laisse point reprendre haleine, après m'avoir rempli d'amertume,
Han låter icke min anda vederqvickas, utan gör mig full med bedröfvelse.
19 Et il prévaut par la force. Qui donc résisterait à la condamnation qu'il aurait prononcée?
Vill man magt, så är han för mägtig; vill man rätten, ho vill vittna med mig?
20 Juste, ma bouche se trouvera dire des impiétés; irréprochable, je passerai pour criminel.
Om jag säger att jag är rättfärdig, så fördömer han mig dock; är jag from, så för han mig dock till ondan.
21 Car, si j'ai péché, c'est dans l'ignorance de mon âme, et néanmoins la vie m'est ôtée.
Är jag än from, så tör min själ dock intet hålla sig dervid; jag begärer intet mer lefva.
22 Aussi j'ai dit: La colère détruit le riche et le grand.
Det är det som jag sagt hafver; han förgör både den goda, och den ogudaktiga.
23 La mort qui les frappe soudain met à nu leur faiblesse; mais les justes sont tournés en dérision,
När han begynner till att slå, så dräper han straxt, och begabbar de oskyldigas frestelse.
24 Ils sont livrés aux mains des pervers, et le Seigneur a voilé le front des juges. Et si ce n'est pas lui qui est-ce donc?
Men landet varder gifvet under dens ogudaktigas hand, att han undertrycker dess domare; är det icke så, huru skulle det annars vara.
25 Ma vie est plus rapide qu'un courrier; on ne s'est point placé sur son passage et on ne l'a pas vue.
Mine dagar hafva varit snarare än en löpare; de hafva flytt, och hafva intet godt sett.
26 Les navires laissent-ils une trace, ou l'aigle qui vole et cherche sa proie?
De äro förgångne såsom stark skepp; såsom en örn flyger till maten.
27 Si je me dis: Cesse donc de parler; borne-toi à courber la tête et à gémir;
När jag tänker: Jag vill glömma bort min klagan; jag vill förvandla mitt ansigte, och vederqvicka mig;
28 Je tremble de tous mes membres, car je sais que vous ne me jugez point innocent.
Så fruktar jag mig för all min sveda, vetandes, att du icke låter mig vara oskyldig.
29 Ai-je donc commis quelque impiété? Mais pourquoi ne suis-je point mort?
Är jag nu ogudaktig, hvi hafver jag då sådana onyttiga vedermödo?
30 Lors même que je me serais lavé avec de la neige, et que des mains pures m'auraient purifié,
Om jag än tvådde mig i snö, och gjorde mina händer rena i källo;
31 Vous m'avez assez plongé dans la fange pour que ma robe m'ait souillé.
Så doppar du mig dock i träck, och min kläder varda mig illa ståndande.
32 Car vous n'êtes point comme moi un homme avec qui je puisse contester et comparaître en justice.
Ty han är icke min like, dem jag svara kunde, att vi måtte både komma för rätten.
33 Que n'existe-t-il pour nous un médiateur, qui écoute et qui prononce entre vous et moi?
Det är ingen, som oss åtskiljer; som sätter sina hand emellan oss båda.
34 Détournez de moi votre verge; que l'effroi qu'elle m'inspire ne me trouble plus.
Han tage sitt ris ifrå mig, och låte sin förskräckelse komma ifrå mig;
35 Si je cesse de craindre je parlerai, car je ne le peux en l'état où je suis.
Att jag må tala, och icke mer torf frukta för honom; ty jag vet mig oskyldig.

< Job 9 >