< Psaumes 78 >

1 Psaume de méditation d'Asaph. O mon peuple, attachez-vous à ma loi; inclinez votre oreille vers les paroles de ma bouche.
En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
2 J'ouvrirai ma bouche en paraboles; je dirai les choses qui ont existé dès le commencement,
Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
3 Telles que vous les avez ouïes et connues, et que vos pères vous les ont racontées.
Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
4 Elles n'ont point été cachées à leurs enfants de la seconde génération, eux-mêmes leur ayant annoncé les louanges du Seigneur, et sa puissance et les merveilles qu'il a faites.
det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
5 Et il a suscité un témoignage en Jacob, et il a institué en Israël une loi qu'il a confiée à nos pères, pour qu'ils l'enseignassent à leurs enfants,
Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
6 Afin que chaque génération les transmit à la suivante; les fils l'apprendront à ceux qui naîtront d'eux; et ils en porteront témoignage, et ils en instruiront leurs enfants:
Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
7 Afin qu'ils mettent en Dieu leur espérance, et qu'ils n'oublient point ses œuvres, et qu'ils recherchent ses commandements,
Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
8 Et qu'ils ne soient point comme leurs pères, race perverse et provocatrice, qui n'a pas eu de droiture de cœur, et, en son esprit, n'a pas été fidèle à Dieu.
Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
9 Les fils d'Éphraïm tendant l'arc, lançant des flèches, le jour du combat ont tourné le dos.
Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
10 Ils n'ont point gardé l'alliance de Dieu, et ils ont refusé de marcher dans sa loi.
De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
11 Et ils ont oublié ses bienfaits, et les miracles qu'il leur a montrés,
De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
12 Et les prodiges qu'il a faits devant leurs pères, en la terre d'Egypte et dans la plaine de Tanis.
Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
13 Il a séparé la mer, et il les a fait passer; il a contenu les eaux, comme dans une outre.
Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
14 Et il les a guidés le jour dans une nuée, et la nuit dans un luminaire de feu.
Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
15 Il a fendu le rocher dans le désert, et il les a abreuvés comme avec l'eau d'un grand abîme.
Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
16 Et de la pierre il a tiré et conduit l'eau comme un fleuve.
Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
17 Et ils ont continué de pécher contre lui; ils ont provoqué le Très-Haut dans le désert;
Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
18 Et ils ont tenté Dieu en leurs cœurs, en lui demandant des aliments pour leurs âmes.
De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
19 Et ils ont parlé contre Dieu, et ils ont dit: Est-ce que Dieu pourra nous préparer une table dans le désert?
Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
20 Il a frappé le rocher: l'eau a jailli; un torrent a coulé avec abondance. Mais Dieu pourra-t-il nous donner aussi du pain, ou préparer dans le désert une table à son peuple?
Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»
21 C'est pourquoi le Seigneur, les ayant entendus, différa, et un feu fut allumé contre Jacob, et sa colère monta contre Israël;
Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
22 Parce qu'ils n'avaient pas eu foi en Dieu, et qu'ils n'avaient point espéré en sa protection.
eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
23 Et d'en haut il donna ses ordres aux nues, et il ouvrit les portes du ciel.
Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
24 Et il fit pleuvoir sur eux la manne pour les nourrir, et il leur donna le pain du ciel.
han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
25 L'homme mangea le pain des anges; Dieu leur envoya des aliments en abondance.
Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
26 Il chassa le vent du midi, et par sa puissance il amena le vent de l'occident.
Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
27 Et il fit pleuvoir pour eux de la chair comme des nuées de poussière, et des oiseaux emplumés comme le sable des mers.
Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
28 Et ces oiseaux tombèrent au milieu de leur camp, autour de leurs tentes.
han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
29 Et ils mangèrent, et ils furent rassasiés; et il satisfit leur désir.
Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
30 Rien ne leur manqua de ce qu'ils désiraient, et ils en avaient encore la bouche pleine.
Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
31 Et la colère du Seigneur s'éleva contre eux, et il mit à mort leurs riches, et il saisit les élus d'Israël.
då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
32 Et malgré tout cela ils péchèrent encore, et ne crurent point à ses prodiges.
Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
33 Et leurs jours défaillirent en vanité, et leurs années se précipitèrent.
Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
34 Quand il eut répandu parmi eux la mort, ils cherchèrent le Seigneur, et ils se convertirent à lui, et ils vinrent dès le matin vers Dieu.
När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
35 Et ils se souvinrent que Dieu est leur champion, et que Dieu le Très-Haut est leur rédempteur.
De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
36 Et ils l'aimèrent de la bouche; mais leur langue lui mentait.
och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
37 Car leur cœur ne fut point droit envers lui, et ils ne furent point fidèles en son alliance.
Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
38 Et cependant il est miséricordieux, et il leur remettra leurs péchés; et il ne les détruira point. Il détournera souvent sa colère, et son courroux ne s'enflammera pas tout entier.
Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
39 Et il se souvint qu'ils étaient chair, un souffle qui passe et ne revient plus.
Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
40 Combien de fois l'ont-ils provoqué dans le désert, et l'ont-ils irrité dans la terre sans eau!
Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
41 Et ils se convertissaient, et ils recommençaient à tenter Dieu, et ils aigrissaient encore le Saint d'Israël.
Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
42 Ils avaient oublié sa main, et le jour où elle les avait tirés des mains de l'oppresseur;
De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
43 Et comment il avait fait ses miracles en Egypte, et ses prodiges dans la plaine de Tanis;
då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
44 Et comment il avait changé en sang leurs fleuves et leurs pluies, afin qu'ils ne pussent boire;
Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
45 Et comment il avait envoyé des mouches de chien qui les dévoraient, et des grenouilles qui les détruisaient.
han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
46 Ils avaient oublié la nielle attachée à leurs fruits, et les sauterelles dont ils avaient souffert,
Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
47 Et la grêle détruisant leurs vignes, et la gelée faisant périr leurs mûriers,
han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
48 Et les grêlons exterminant leur bétail, et le feu consumant leurs richesses,
han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
49 Et sa colère et son indignation tombant sur eux; colère, fureur, afflictions, envois d'anges exterminateurs;
Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
50 Et la voie ouverte à son courroux, et son dessein de ne point épargner leur vie, et d'enclore leurs troupeaux, dans la mort;
Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
51 Et le coup dont fut frappé tout premier-né en la terre d'Egypte, prémices de leurs peines sous leurs tentes de Cham;
Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
52 Et le soin qu'il prit d'enlever son peuple comme des brebis, et de les conduire dans le désert, comme un troupeau;
Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
53 Et les espérances qu'il leur donna, et les craintes dont il les délivra, et la mer qui couvrit leurs ennemis.
Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
54 Et il les mena sur la montagne qu'il s'était consacrée, cette montagne que sa droite avait acquise. Et il chassa les nations devant leur face, et il leur distribua, à grandes mesures, la terre de leur héritage.
Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
55 Et il établit les tribus d'Israël dans les demeures des vaincus.
Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
56 Mais elles tentèrent et provoquèrent Dieu le Très-Haut; elles ne gardèrent point ses témoignages.
Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
57 Et son peuple, se détournant de lui, s'endurcit comme ses pères; il devint comme un arc tortu.
de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
58 Et ils provoquèrent la colère de Dieu sur leurs hauts lieux; et ils le rendirent jaloux par leurs images sculptées.
De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
59 Dieu les entendit et les méprisa, et réduisit à néant Israël.
Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
60 Et il répudia le tabernacle de Silo, son tabernacle où il résidait parmi les hommes.
Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
61 Et il livra à la captivité leur force, aux ennemis leur beauté.
han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
62 Et il exposa son peuple au glaive, et il dédaigna son propre héritage.
Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
63 La flamme dévora leurs jeunes hommes, et leurs vierges ne furent point pleurées.
Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
64 Leurs prêtres tombèrent sous le glaive, et leurs veuves ne furent point pleurées.
Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
65 Et le Seigneur s'éveilla comme un homme endormi, ou comme un riche après l'ivresse.
Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
66 Et il frappa ses ennemis comme ils tournaient le dos, et il les couvrit d'un opprobre éternel.
Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
67 Et il répudia le tabernacle de Joseph, et il ne choisit point la tribu d'Éphraïm.
Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
68 Et il choisit la tribu de Juda, et la montagne de Sion, qu'il a aimée.
Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
69 Et il bâtit son sanctuaire, fort comme la corne des licornes, en la terre qu'il a fondée pour les siècles des siècles.
Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
70 Et il choisit David son serviteur, et il le tira de la garde des troupeaux; il le prit tandis qu'il surveillait les brebis mères,
Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
71 Pour qu'il fût le pasteur de Jacob, son serviteur, et d'Israël, son héritage.
Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
72 Et David prit soin d'eux en l'innocence de son cœur, et il les mena dans la voie selon l'intelligence de ses mains.
Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand. Se Makt i Ordförkl.

< Psaumes 78 >