< Προς Κορινθιους Α΄ 10 >

1 Οὐ θέλω γὰρ ὑμᾶς ἀγνοεῖν, ἀδελφοί, ὅτι οἱ πατέρες ἡμῶν πάντες ὑπὸ τὴν νεφέλην ἦσαν καὶ πάντες διὰ τῆς θαλάσσης διῆλθον,
Nawkamyanawk, aicae ampanawk loe kawbangmaw tamai thungah oh o moe, tuipui angkat o thai boih, tito panoek ai ah ohsak han kang koeh o haih ai;
2 καὶ πάντες εἰς τὸν Μωϋσῆν ἐβαπτίσθησαν ἐν τῇ νεφέλῃ καὶ ἐν τῇ θαλάσσῃ,
nihcae loe tamai hoi tuipui thungah Mosi tuinuemhaih to hnuk o boih;
3 καὶ πάντες τὸ αὐτὸ πνευματικὸν βρῶμα ἔφαγον,
Muithla takaw to nawnto a caak o boih,
4 καὶ πάντες τὸ αὐτὸ πνευματικὸν ἔπιον πόμα· ἔπινον γὰρ ἐκ πνευματικῆς ἀκολουθούσης πέτρας, ἡ πέτρα δὲ ἦν ὁ Χριστός.
Muithla tui to nawnto a naek o boih: Muithla lungsong hoiah kalong tui to a naek o: to lungsong loe Kri ni.
5 ἀλλ’ οὐκ ἐν τοῖς πλείοσιν αὐτῶν εὐδόκησεν ὁ θεός, κατεστρώθησαν γὰρ ἐν τῇ ἐρήμῳ.
Toe nihcae thung ih pop parai kaminawk loe Sithaw koeh baktiah khosah o ai: to pongah nihcae loe praezaek ah anghmat angtaa o.
6 ταῦτα δὲ τύποι ἡμῶν ἐγενήθησαν, εἰς τὸ μὴ εἶναι ἡμᾶς ἐπιθυμητὰς κακῶν, καθὼς κἀκεῖνοι ἐπεθύμησαν.
Nihcae mah kahoih ai hmuen koeh o baktih toengah, aicae mah koeh o toeng han ai ah, hae hmuenawk loe aicae mah khet han koi kaom hmuen ah ni oh.
7 μηδὲ εἰδωλολάτραι γίνεσθε, καθώς τινες αὐτῶν· ὥσπερ γέγραπται, ἐκάθισεν ὁ λαὸς φαγεῖν καὶ πεῖν, καὶ ἀνέστησαν παίζειν.
Nihcae thung ih thoemto kaminawk mah krang bok o baktih toengah, krang to bok o hmah; kaminawk loe caak naek hanah anghnut o moe, kanawm acaeng hanah angthawk o, tiah tarik ih oh.
8 μηδὲ πορνεύωμεν, καθώς τινες αὐτῶν ἐπόρνευσαν, καὶ ἔπεσαν μιᾷ ἡμέρᾳ εἴκοσιτρεῖς χιλιάδες.
Nihcae thung ih thoemto kaminawk loe nongpa nongpata zaehaih to sak o moe, nito thungah sang pumphae thumto duek o baktih toengah, nongpa nongpata zaehaih to sah o hma si.
9 μηδὲ ἐκπειράζωμεν τὸν κύριον, καθώς τινες αὐτῶν ἐξεπείρασαν, καὶ ὑπὸ τῶν ὄφεων ἀπώλλυντο.
Nihcae thung ih thoemto kaminawk mah Angraeng to tanoek o pongah, pahui mah patuk moe, duek o baktih toengah, Kri to tanoek o hma si.
10 μηδὲ γογγύζετε, καθάπερ τινὲς αὐτῶν ἐγόγγυσαν, καὶ ἀπώλοντο ὑπὸ τοῦ ὀλοθρευτοῦ.
Nihcae thung ih thoemto kaminawk mah laisaep o pogah, kami hum kaminawk ih ban ah duek o baktih toengah, laisaep o hmah.
11 ταῦτα δὲ τυπικῶς συνέβαινεν ἐκείνοις, ἐγράφη δὲ πρὸς νουθεσίαν ἡμῶν, εἰς οὓς τὰ τέλη τῶν αἰώνων κατήντηκεν. (aiōn g165)
Nihcae nuiah kaom hae hmuennawk boih loe minawk han khet koi kaom hmuen ah ni oh: long tue boeng khoek to kaom aicae thuitaek han ih ni tarik. (aiōn g165)
12 ὥστε ὁ δοκῶν ἑστάναι βλεπέτω μὴ πέσῃ.
To pongah kacakah kang doet boeh, tiah poekhaih tawn kami loe amtim han ai ah acoe nasoe.
13 πειρασμὸς ὑμᾶς οὐκ εἴληφεν εἰ μὴ ἀνθρώπινος· πιστὸς δὲ ὁ θεός, ὃς οὐκ ἐάσει ὑμᾶς πειρασθῆναι ὑπὲρ ὃ δύνασθε, ἀλλὰ ποιήσει σὺν τῷ πειρασμῷ καὶ τὴν ἔκβασιν τοῦ δύνασθαι ὑπενεγκεῖν.
Kami mah tong vai ai ih pacuekhaih to na nuiah pha vai ai: toe Sithaw loe oepthoh, Anih loe nangcae mah pauep thai ai khoek to pacuekhaih to phasak mak ai; pacuekhaih na pauep o thai hanah, pacuekhaih thung hoiah loihhaih loklam to na hnusak tih.
14 Διόπερ, ἀγαπητοί μου, φεύγετε ἀπὸ τῆς εἰδωλολατρείας.
To pongah, palung ih ampuinawk, krang bokhaih to caeh o taak ah.
15 ὡς φρονίμοις λέγω· κρίνατε ὑμεῖς ὅ φημι.
Palungha kaminawk khaeah thuih ih lok baktiah ni kang thuih o; ka thuih ih lok hae poek oh.
16 τὸ ποτήριον τῆς εὐλογίας ὃ εὐλογοῦμεν, οὐχὶ κοινωνία τοῦ αἵματος τοῦ Χριστοῦ ἐστιν; τὸν ἄρτον ὃν κλῶμεν, οὐχὶ κοινωνία τοῦ σώματος τοῦ Χριστοῦ ἐστιν;
Tahamhoihaih boengloeng hoiah kawnhaih lawk a thuih o moe, a naek o naah, Kri ih athii na ai maw a naek o? Takaw a aeh moe, a caak o naah, Kri ih takpum ah angpehhaih hoiah na ai maw a caak o?
17 ὅτι εἷς ἄρτος, ἓν σῶμα οἱ πολλοί ἐσμεν· οἱ γὰρ πάντες ἐκ τοῦ ἑνὸς ἄρτου μετέχομεν.
Kami a pop o parai e, takaw kae maeto caak angbomh kami ah a oh o pongah, aicae loe takaw kae maeto, takpum maeto ah ni a oh o.
18 βλέπετε τὸν Ἰσραὴλ κατὰ σάρκα· οὐχ οἱ ἐσθίοντες τὰς θυσίας κοινωνοὶ τοῦ θυσιαστηρίου εἰσίν;
Taksa ah kaom Israelnawk to khen o noek ah: hmaicam ah toksah kaminawk mah na ai maw angbawnhaih moi to caak o?
19 τί οὖν φημί; ὅτι εἰδωλόθυτόν τί ἐστιν; ἢ ὅτι εἴδωλόν τί ἐστιν;
To tiah ka thuih naah, krang doeh, krang angbawnhaih moi doeh lokpui parai ah poek tangtang han angaih, tiah ka thuih koehhaih ih maw?
20 ἀλλ’ ὅτι ἃ θύουσιν, δαιμονίοις καὶ οὐ θεῷ θύουσιν, οὐ θέλω δὲ ὑμᾶς κοινωνοὺς τῶν δαιμονίων γίνεσθαι.
To tiah ka thuih koehhaih ih na ai ni. Gentelnawk angbawnhaih loe Sithaw angbawnhaih ih na ai, taqawknawk khaeah ni angbawnhaih to a sak o: nangcae loe taqawk hoi angkom han kang koeh o haih ai.
21 οὐ δύνασθε ποτήριον κυρίου πίνειν καὶ ποτήριον δαιμονίων· οὐ δύνασθε τραπέζης κυρίου μετέχειν καὶ τραπέζης δαιμονίων.
Angraeng ih boengloeng hoi taqawk ih boengloeng to na nae o hmaek thai mak ai: Angraeng ih caboi hoi taqawk ih caboi nuiah buh na caa o hmaek thai mak ai.
22 ἢ παραζηλοῦμεν τὸν κύριον; μὴ ἰσχυρότεροι αὐτοῦ ἐσμεν;
Aicae mah Angraeng utsak han ih maw a sak o? Aicae loe Anih pongah tha a cak o kue maw?
23 Πάντα ἔξεστιν, ἀλλ’ οὐ πάντα συμφέρει· πάντα ἔξεστιν, ἀλλ’ οὐ πάντα οἰκοδομεῖ.
Hmuennawk boih sak thaihaih ka tawnh, toe hmuennawk boih sak han hoih ai: hmuennawk boih ka sak thaih, toe hmuennawk boih mah qoenghaih paek ai.
24 μηδεὶς τὸ ἑαυτοῦ ζητείτω ἀλλὰ τὸ τοῦ ἑτέρου.
Mi kawbaktih doeh angmah taham khue pakrong ai ah, kami boih mah minawk taham to pakrong nasoe.
25 πᾶν τὸ ἐν μακέλλῳ πωλούμενον ἐσθίετε μηδὲν ἀνακρίνοντες διὰ τὴν συνείδησιν,
Kasae kahoih pathlaeng thai hanah lokduenghaih om ai ah, moi zawhhaih ahmuen ih moinawk boih to caa oh.
26 τοῦ κυρίου γὰρ ἡ γῆ καὶ τὸ πλήρωμα αὐτῆς.
Long hoi a thungah kaom hmuennawk boih loe, Angraeng ih ni.
27 εἴ τις καλεῖ ὑμᾶς τῶν ἀπίστων καὶ θέλετε πορεύεσθαι, πᾶν τὸ παρατιθέμενον ὑμῖν ἐσθίετε μηδὲν ἀνακρίνοντες διὰ τὴν συνείδησιν.
Tanghaih tawn ai kami mah buhcaak han ang kawk o naah, caeh han na koeh o nahaeloe, kasae kahoih pathlaeng hanah lokduenghaih om ai ah, na hma ah patoem ih caaknaeknawk boih to caa oh.
28 ἐὰν δέ τις ὑμῖν εἴπῃ, τοῦτο ἱερόθυτόν ἐστιν, μὴ ἐσθίετε δι’ ἐκεῖνον τὸν μηνύσαντα καὶ τὴν συνείδησιν
Toe mi mah maw nangcae khaeah, Hae loe krang angbawnhaih moi ni, tiah thui nahaeloe, thuikung ih mikhmai khet khue ai ah, kasae kahoih panoek to boeh pongah to moi to caa o hmah: long hoi a thungah kaom hmuennawk boih loe Angraeng ih ni:
29 συνείδησιν δὲ λέγω οὐχὶ τὴν ἑαυτοῦ ἀλλὰ τὴν τοῦ ἑτέρου. ἱνατί γὰρ ἡ ἐλευθερία μου κρίνεται ὑπὸ ἄλλης συνειδήσεως;
kasae kahoih panoekhaih, tiah thuih naah, nangmah ih poekhaih to na ai ah, minawk poekhaih to thuih koehhaih ih ni: tipongah minawk ih kasae kahoih panoekhaih palungthin mah ka loihhaih to pakaa tih loe?
30 εἰ ἐγὼ χάριτι μετέχω, τί βλασφημοῦμαι ὑπὲρ οὗ ἐγὼ εὐχαριστῶ;
Kawnhaih lawkthuih hoiah ka caak moe, kawnhaih lawk ka thuih boeh loe, kawbangmaw minawk mah kai kasae na thui o thai tih?
31 εἴτε οὖν ἐσθίετε εἴτε πίνετε εἴτε τι ποιεῖτε, πάντα εἰς δόξαν θεοῦ ποιεῖτε.
To pongah nangcae mah na caak o maw, to tih ai boeh loe na naek o maw, to tih ai boeh loe na sak o ih hmuennawk boih ah, Sithaw lensawkhaih amtuengsak hanah sah oh.
32 ἀπρόσκοποι καὶ Ἰουδαίοις γίνεσθε καὶ Ἕλλησιν καὶ τῇ ἐκκλησίᾳ τοῦ θεοῦ,
Judahnawk, Gentelnawk, Sithaw ih kricaabunawk amtim hanah hmuen to sah o hmah:
33 καθὼς κἀγὼ πάντα πᾶσιν ἀρέσκω, μὴ ζητῶν τὸ ἐμαυτοῦ σύμφορον ἀλλὰ τὸ τῶν πολλῶν, ἵνα σωθῶσιν.
nihcae mah pahlonghaih hnuk o thai hanah, kaimah amekhaih to ka pakrong ai, minawk amekhaih ni ka pakrong, hmuen boih ah minawk boih koehhaih sahkung ah ka oh.

< Προς Κορινθιους Α΄ 10 >