Proverbi 26

1 Come la neve [non si conviene] alla state, Nè la pioggia al tempo della ricolta, Così la gloria non si conviene allo stolto.

Lika som snö om sommaren, och regn i andene, så höfves icke enom dåra ära.

2 Come il passero vaga, e la rondinella vola, Così la maledizione [data] senza cagione non avverrà.

Lika som en fogel bortfar, och en svala flyger, alltså biter intet en oförtjent banna.

3 La sferza al cavallo, ed il capestro all'asino, E il bastone al dosso degli stolti.

Hästenom en gissel, och åsnanom ett betsel, och dåranom ett ris på ryggen.

4 Non rispondere allo stolto secondo la sua follia; Che talora anche tu non gli sii agguagliato.

Svara icke dåranom efter hans dårskap, att du honom icke lik varder.

5 Rispondi allo stolto, come si conviene alla sua follia; Che talora non gli paia d'esser savio.

Men svara dåranom efter hans dårskap, att han icke skall låta sig tycka, att han är vis.

6 Chi [si] taglia i piedi [ne] beve l'ingiuria; Così avviene a chi manda a far de' messi per uno stolto.

Den ena sak genom ett galet bådskap beställer, han är såsom en halter på fötterna, och tager skada.

7 Lo zoppo zoppica delle sue due gambe; Così [fa] la sentenza nella bocca degli stolti.

Såsom enom krympling står att dansa, alltså står enom dåra tala om vishet.

8 Chi dà gloria allo stolto [Fa] come [chi gittasse] una pietra preziosa in un mucchio di sassi.

Den enom dåra äro tillägger, det är lika som man kastade en ädla sten uppå en stenrösjo.

9 La sentenza nella bocca degli stolti [È come] una spina, che sia caduta in mano ad un ebbro.

Ett ordspråk uti ens dåras mun är såsom en törneqvist, den uti ens druckens mans hand stinger.

10 I grandi tormentano ognuno, E prezzolano stolti, e salariano passanti.

En god mästare gör ett ting rätt; men den som en klåpare lejer, honom varder det förderfvadt.

11 Come il cane ritorna al suo vomito, [Così] lo stolto reitera la sua follia.

Såsom en hund uppäter sina spyor igen, alltså är en dåre som sin galenskap på nytt bedrifver.

12 Hai tu veduto un uomo che si reputi savio? [Vi è] maggiore speranza d'uno stolto che di lui.

När du en ser, som sig tycker vis vara, det är mera hopp uppå en dåra, än på honom.

13 Il pigro dice: Il leopardo [è] in su la strada, Il leone [è] per le campagne.

Den late säger: Det är ett ungt lejon på vägenom, och ett lejon på gatone.

14 [Come] l'uscio si volge sopra i suoi arpioni, Così [si volge] il pigro sopra il suo letto.

En later vänder sig i sängene, lika som en dörr på dörrajernen.

15 Il pigro nasconde la mano nel seno; Egli dura fatica a trarla fuori [per recarsela] alla bocca.

Den late gömmer sina hand i barmen, och det varder honom tungt, att han skall bära henne åt munnen.

16 Al pigro par di esser savio, Più che sette che dànno risposte di prudenza.

En later tycker sig visare vara än sju, som seder lära.

17 Colui che passando trascorre in ira per una questione che non gli [tocca], [È come] chi afferra un cane per gli orecchi.

Den som framgår, och blandar sig uti annars kif, han är lika som en, den der drager en hund med öronen.

18 Quale [è] colui che, infingendosi di scherzare, avventa razzi, Saette, e cose mortifere;

Lika som en hemliga med skott och pilar skjuter, och dräper;

19 Tale [è] colui [che] inganna il suo prossimo, E dice: Non ischerzo io?

Alltså gör en falsk menniska med sin nästa, och säger sedan: Det var mitt skämt.

20 Il fuoco si spegne, quando mancano legne; Così le contese si acquetano, quando non vi [son] rapportatori.

Då intet mer ved är, slocknar elden; och när klaffaren är borta, vänder trätan åter.

21 Il carbone [è] per [far] brace, e le legne per [far] fuoco; E l'uomo rissoso per accender contese.

Såsom kolen glöd, och veden eld, alltså kommer en trätosam man kif åstad.

22 Le parole del rapportatore paiono lusinghevoli; Ma scendono fin dentro al ventre.

Klaffarens ord äro såsom hugg, och de gå igenom hjertat.

23 Le labbra ardenti, e il cuor malvagio, [Son come] schiuma d'argento impiastrata sopra un testo.

En förgiftig mun, och ondt hjerta, är såsom en lerpotta med silfslagg öfverdragen.

24 Chi odia s'infinge nel suo parlare, Ma cova la frode nel suo interiore;

Fienden varder känd vid sitt tal, och när han nalkas, far han med falskhet.

25 Quando egli parlerà di una voce graziosa, non fidartici; Perciocch[è] egli ha sette scelleratezze nel cuore.

Då han smeker med sitt mjuka tal, tro honom intet; ty sju styggelser äro uti hans hjerta.

26 L'odio si copre con inganno; [Ma] la sua malignità sarà palesata in piena raunanza.

Den som hat hemliga håller, till att göra skada, hans ondska skall den meniga man uppenbar varda.

27 Chi cava una fossa caderà in essa; E se alcuno rotola una pietra ad alto, ella gli tornerà addosso.

Den ena grop gör, han skall falla deruti; och den en sten välter, uppå honom skall han komma.

28 La lingua bugiarda odia quelli ch'ella ha fiaccati; E la bocca lusinghiera produce ruina.

En falsk tunga hatar den henne straffar, och en smeken mun kommer förderf åstad.