Job 11
1 Respondens autem Sophar Naamathites, dixit:
Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
2 Numquid qui multa loquitur, non et audiet? aut vir verbosus iustificabitur?
Skall sådant ordflöde bliva utan svar och en så stortalig man få rätt?
3 Tibi soli tacebunt homines? et cum ceteros irriseris, a nullo confutaberis?
Skall ditt lösa tal nödga män till tystnad, så att du får bespotta, utan att någon kommer dig att blygas?
4 Dixisti enim: Purus est sermo meus, et mundus sum in conspectu tuo.
Och skall du så få säga: »Vad jag lär är rätt, och utan fläck har jag varit inför dina ögon»?
5 Atque utinam Deus loqueretur tecum, et aperiret labia sua tibi,
Nej, om allenast Gud ville tala och upplåta sina läppar till att svara dig,
6 Ut ostenderet tibi secreta sapientiæ, et quod multiplex esset lex eius, et intelligeres quod multo minora exigaris ab eo, quam meretur iniquitas tua.
om han ville uppenbara dig sin visdoms lönnligheter, huru han äger förstånd, ja, i dubbelt mått, då insåge du att Gud, dig till förmån, har lämnat åt glömskan en del av din missgärning.
7 Forsitan vestigia Dei comprehendes, et usque ad perfectum Omnipotentem reperies?
Men kan väl du utrannsaka Guds djuphet eller fatta den Allsmäktiges fullkomlighet?
Hög såsom himmelen är den -- vad kan du göra? djupare än dödsriket -- vad kan du förstå? (Sheol h7585)
9 Longior terra mensura eius, et latior mari.
Dess längd sträcker sig vidare än jorden, och i bredd överträffar den havet.
10 Si subverterit omnia, vel in unum coarctaverit, quis contradicet ei?
När han vill fara fram och spärra någon inne eller kalla någon till doms, vem kan då hindra honom?
11 Ipse enim novit hominum vanitatem, et videns iniquitatem, nonne considerat?
Han är ju den som känner lögnens män, fördärv upptäcker han, utan att leta därefter.
12 Vir vanus in superbiam erigitur, et tamquam pullum onagri se liberum natum putat.
Men lika lätt kan en dåraktig man få förstånd, som en vildåsnefåle kan födas till människa.
13 Tu autem firmasti cor tuum, et expandisti ad eum manus tuas.
Om du nu rätt bereder ditt hjärta och uträcker dina händer till honom,
14 Si iniquitatem, quæ est in manu tua, abstuleris a te, et non manserit in tabernaculo tuo iniustitia:
om du skaffar bort det fördärv som kan låda vid din hand och ej låter orättfärdighet bo i dina hyddor,
15 Tunc levare poteris faciem tuam absque macula, et eris stabilis, et non timebis.
ja, då får du upplyfta ditt ansikte utan skam, du står fast och har intet att frukta.
16 Miseriæ quoque oblivisceris, et quasi aquarum quæ præterierunt recordaberis.
Ja, då skall du förgäta din olycka, blott minnas den såsom vatten som har förrunnit.
17 Et quasi meridianus fulgor consurget tibi ad vesperam: et cum te consumptum putaveris, orieris ut lucifer.
Ditt liv skall då stråla klarare än middagens sken; och kommer mörker på, så är det som en gryning till morgon.
18 Et habebis fiduciam, proposita tibi spe, et defossus securus dormies.
Du kan då vara trygg, ty du äger ett hopp; du spanar omkring dig och går sedan trygg till vila.
19 Requiesces, et non erit qui te exterreat: et deprecabuntur faciem tuam plurimi.
Ja, du får då ligga i ro, utan att någon förskräcker dig, och många skola söka din ynnest.
20 Oculi autem impiorum deficient, et effugium peribit ab eis, et spes illorum abominatio animæ.
Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta; ingen tillflykt skall mer finnas för dem, och deras hopp skall vara att få giva upp andan.
