< Joba 29 >

1 Dia mbola nandroso nanao oha-teny ihany Joba ka nanao hoe:
Och Job hof åter upp sitt ordspråk, och sade:
2 Enga anie ka ho tahaka ny tamin’ ireny volana lasa ireny aho! Dia tahaka ilay tamin’ ny andro niarovan’ Andriamanitra ahy!
Ack! att jag vore såsom uti de förra månader, uti de dagar då Gud bevarade mig.
3 Fony mbola nazava teo ambonin’ ny lohako ny jirony, ary ny fahazavany no nandehanako tao amin’ ny maizina;
Då hans lykta sken öfver mitt hufvud, och jag i mörkrena gick vid hans ljus;
4 Eny, tahaka ny toetro fony aho mbola fararano, raha niseho teo ambonin’ ny laiko ny fisakaizan’ Andriamanitra;
Såsom jag var i min ungdoms tid, då Guds hemlighet var öfver mina hyddo;
5 Fony mbola tao amiko ny Tsitoha, Ary nanodidina ahy ny zanako;
Då den Allsmägtige ännu med mig var, och mine tjenare allt omkring mig;
6 Fony mbola nanasa ny tongotro tamin’ ny rononomandry aho, ary ny vatolampy namoaka renirano diloilo teo amiko;
Då jag tvådde min väg uti smör, och hälleberget utgöt mig oljoflodar;
7 Raha niainga niakatra ho eo amin’ ny vavahadin’ ny tanàna aho ka nametraka ny fipetrahako teo an-kalalahana,
Då jag utgick till stadsporten, och lät bereda mig mitt säte på gatone;
8 Dia nahita ahy ny zatovo ka niampirimpirina; Ary niainga ny fotsy volo, dia nijoro;
Då mig ynglingar sågo, och undstungo sig, och de gamle uppstodo för mig;
9 Nangina tsy niteny ny lehibe ka nitampim-bava;
Då de öfverste igen vände att tala, och lade sina hand på sin mun;
10 Tsy sahy niteny ny mpanapaka, ary ny lelany niraikitra tamin’ ny lanilaniny.
Då Förstarnas röst gömde sig undan, och deras tunga lådde vid deras gom.
11 Izay sofina nandre dia nanao ahy hoe sambatra; Ary Izay maso nahita dia vavolombelona ho ahy,
Ty hvilkens öra mig hörde, den prisade mig saligan; och hvilkens öga mig såg, den vittnade om mig.
12 Satria namonjy ny ory izay nitaraina aho sy ny kamboty izay tsy nanan-kamonjy.
Förty jag halp den fattiga, som ropade, och den faderlösa, som ingen hjelpare hade.
13 Ny fisaoran’ izay efa ho faty dia tonga tamiko; Ary ny fon’ ny mpitondratena nampifaliko.
Dens välsignelse, som förgås skulle, kom öfver mig; och jag tröstade enkones hjerta.
14 Nitafy fahamarinana aho, ka mba nitafy ahy kosa izy; Eny, tahaka ny lamba sy ny hamama ny rariny izay nananako.
Rättfärdighet var min klädebonad, den iklädde jag såsom en kjortel; och min dom var min skrud.
15 Efa maso ho an’ ny jamba aho ary tongotra ho an’ ny mandringa.
Jag var dens blindas öga, och dens haltas fot.
16 Efa ray ho an’ ny malahelo aho, ary ny adin’ ny olona tsy fantatro aza nodinihiko.
Jag var de fattigas fader, och hvilken sak jag icke visste, den utfrågade jag.
17 Namaky ny nifin’ ny ratsy fanahy aho ka nandrombaka ny babo teo am-bavany
Jag sönderslog dens orättfärdigas oxlatänder, och tog rofvet utu hans tänder.
18 Dia hoy izaho: Eo amin’ ny akaniko ihany no hialako aina, ary hanamaro ny androko toy ny fasika aho.
Jag tänkte: Jag vill dö uti mitt näste, och göra mina dagar många såsom sand.
19 Ny fakako ho azon’ ny rano, ary ny ando hitoetra amin’ ny sampako mandritra ny alina.
Min säd gick upp af vätsko, och dagg blef öfver min årsväxt.
20 Ho vaovao amiko lalandava ny voninahitro, ary ny tsipikako hihahenjana eny an-tanako.
Min härlighet förnyade sig för mig, och min båge förvandlade sig i mine hand.
21 Nihaino ahy ny olona, dia niandry, ka nangina tamin’ ny fanolorako saina izy.
De hörde mig, och tigde; och vaktade uppå mitt råd.
22 Rehefa niteny aho, dia tsy mba namaly intsony izy; ary nitetevan’ ny teniko izy.
Efter min ord talade ingen mer, och mitt tal dröp på dem.
23 Niandry ahy toy ny fiandry ny ranonorana izy ary nitanatana vava toy ny fiandry ny fara-orana.
De vaktade på mig såsom på regn, och uppgapade med munnen såsom efter aftonregn.
24 Raha nisy nila ho ketraka, dia mbola niseho miramirana taminy ihany ny tarehiko, ary tsy nahamaloka ny fahazavan’ ny tavako ireo.
Om jag log till dem, förläto de sig intet deruppå; och torde intet bedröfva mig.
25 Nifidy ny lalan-kalehany aho ka nipetraka ho lohany, eny, nitoetra toy ny mpanjaka teo amin’ ny miaramila sy toy ny mpampionona ny misaona aho.
När jag ville komma till deras handlingar, så måste jag sitta främst; och bodde såsom en Konung ibland krigsfolk, då jag hugsvalade dem som sorgfulle voro.

< Joba 29 >