< Waiata 22 >

1 Ki te tino kaiwhakatangi. Airete Hahara. He himene na Rawiri. E toku Atua, e toku Atua, he aha koe i whakarere ai i ahau? he aha koe i matara atu ai ki te whakaora i ahau i nga kupu hoki o taku hamama?
En Psalm Davids, till att föresjunga, om hindena som bittida jagad varder. Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? Jag ryter; men min hjelp är fjerran.
2 E toku Atua, e karanga nei ahau i te awatea, heoi kahore koe e rongo, i te po ano kahore ahau e wahangu.
Min Gud, om dagen ropar jag, så svarar du intet; och om nattena tiger jag ock intet.
3 Otiia he tapu koe, kei nga whakamoemiti a Iharaira tou nohoanga.
Men du äst helig, du som bor ibland Israels lof.
4 I whakawhirinaki o matou matua ki a koe, i whakawhirinaki, a whakaorangia ana e koe.
Våre fäder hoppades uppå dig; och då de hoppades, halp du dem ut.
5 I karanga ratou ki a koe, a kua ora; i whakawhirinaki ki a koe, a kihai i whakama.
Till dig ropade de, och vordo hulpne; de hoppades på dig, och vordo icke till skam.
6 Ko ahau ia he toke, ehara i te tangata: e tawaia ana e te tangata, e whakahaweatia ana e te iwi.
Men jag är en matk, och icke menniska; menniskors gabberi, och folks föraktelse.
7 Kataina iho ahau e te hunga katoa e kite ana i ahau, ko ana o ratou ngutu, ruru ana o ratou matenga, e ki mai ana,
Alle de som mig se, bespotta mig, gapa upp med munnen, och rista hufvudet:
8 Tukua atu koe ki a Ihowa, mana ia e whakaora: mana ia e whakaora, e pai ana hoki ia ki a ia.
Han klage det Herranom; han hjelpe honom ut, och undsätte honom, om han hafver lust till honom.
9 Nau ia ahau i whakawhanau mai i roto i te kopu, i mea hoki kia tumanako, i ahau i nga u o toku whaea.
Ty du hafver dragit mig utu mitt moderlif; och vast min tröst, då jag än vid mine moders bröst låg.
10 He mea whakarere atu ahau ki runga ki a koe no te kopu mai; ko koe toku Atua no te kopu mai ano o toku whaea.
På dig är jag kastad utaf moderlifvet; du äst min Gud, allt ifrå mine moders lif.
11 Kei mamao atu i ahau, e tata ana hoki te he, kahore hoki he kaiawhina.
Var icke långt ifrå mig; ty ångest är hardt när; ty här är ingen hjelpare.
12 He tini nga puru e karapoti nei i ahau: e whakapaea ana ahau e nga mea kaha o Pahana.
Store stutar hafva belagt mig; fete oxar hafva omhvärft mig.
13 E hamama ana o ratou mangai ki ahau, ano he raiona e haehae ana, e hamama ana.
De uppgapa med sin mun emot mig, såsom ett glupande och rytande lejon.
14 Kua ringihia ahau, ano he wai, kua takoki katoa oku iwi; me te ware pi toku ngakau, e rewa ana i waenganui i oku whekau.
Jag är utgjuten såsom vatten; all min ben hafva skiljts åt; mitt hjerta i mitt lif är såsom ett smält vax.
15 Kua maroke toku kaha, ano he maramara rihi, piri tonu toku arero ki oku kauae; kua whakatakotoria ano ahau e koe ki te puehu o te mate.
Mina krafter äro borttorkade, såsom ett stycke af en potto; och min tunga lådar vid min gom, och du lägger mig uti dödsens stoft.
16 Kua karapotia nei hoki ahau e te kirehe, kua muia e te whakaminenga o nga tangata hara: kua pokaia e ratou oku ringa me oku waewae.
Ty hundar hafva kringhvärft mig, och de ondas rote hafver ställt sig omkring mig; mina händer och fötter hafva de genomborrat.
17 E taea e ahau te tatau oku iwi katoa: e titiro mai ana ratou, e matakitaki ana ki ahau.
Jag måtte tälja all min ben; men de skåda och se sin lust på mig.
18 E wehewehea ana oku kakahu mo ratou, e maka rota ana mo toku weruweru.
De byta min kläder emellan sig, och kasta lott om min klädnad.
19 Kaua ra ia koe e matara atu, e Ihowa; e toku kaha, hohoro mai hei awhina moku.
Men du, Herre, var icke fjerran; min starkhet, skynda dig till att hjelpa mig.
20 Whakaorangia toku wairua i te hoari, taku hoki e matenui nei i te kuri.
Fria mina själ ifrå svärdet, mina ensamma ifrå hundarna.
21 Whakaorangia ahau i te mangai o te raiona: ae, i nga haona o nga kau maka kua whakahokia mai e koe he kupu ki ahau.
Hjelp mig utu lejonens mun, och fria mig ifrån enhörningarna.
22 Ka korerotia e ahau tou ingoa ki oku teina, ka whakamoemititia koe e ahau i waenganui i te whakaminenga.
Jag vill predika ditt Namn minom brödrom; jag vill prisa dig i församlingene.
23 E te hunga e wehi ana ki a Ihowa, whakamoemiti ki a ia; whakakororiatia ia, e te uri katoa o Hakopa, kia wehi hoki ki a ia, e te uri katoa o Iharaira.
Lofver Herran, I som frukten honom; honom äre all Jacobs säd, och honom vörde all Israels säd.
24 Kihai hoki ia i whakahawea, kihai i whakarihariha ki te aue o te ngakau mamae; kihai ano i huna i tona mata ki a ia, engari i tana karangatanga ki a ia i whakarongo ia.
Ty han hafver icke föraktat eller försmått dens fattiga eländhet; och icke förskylt sitt ansigte för honom; och då han ropade till honom, hörde han det.
25 Ko koe taku e whakamoemiti ai i waenganui o te whakaminenga nui, ka whakamana e ahau aku kupu taurangi ki te aroaro o te hunga e wehi ana ki a ia.
Dig vill jag prisa, uti den stora församlingene; jag vill betala mitt löfte inför dem som frukta honom.
26 Ka kai te hunga mahaki, a ka makona: ka whakamoemiti ki a Ihowa te hunga e rapu ana ki a ia; kia ora tonu o koutou ngakau, ake, ake.
De elände skola äta, att de mätte varda; och de som efter Herran fråga, skola prisa honom; edart hjerta skall lefva evinnerliga.
27 E mahara nga pito katoa o te whenua, a ka tahuri ki a Ihowa: ka koropiko ano nga hapu katoa o nga iwi ki tou aroaro.
Tänke derpå alla verldenes ändar, och omvände sig till Herran; och alla Hedningars slägter tillbedje för honom.
28 No Ihowa hokite rangatiratanga, ko ia ano te kawana i waenganui o nga iwi.
Herren hafver ett rike, och han råder ibland Hedningarna.
29 Ka kai, a ka koropiko nga tangata tetere katoa o te whenua: ka tuohu ki tona aroaro te hunga katoa e heke ana ki te puehu; tae no ki te tangata kahore e ora i a ia tona wairua.
Alle fete på jordene skola äta, och tillbedja; för honom skola knäböja alle de som i stoft ligga, och de der med bekymmer lefva.
30 Tera e mahi tetahi uri ki a ia; ka waiho ki te Ariki hei whakatupuranga.
Han skall få ena säd, den honom tjenar; om Herran skall man förkunna intill barnabarn.
31 E haere mai ratou, e kauwhau i tona tika ki te iwi e whanau a mua, he meatanga tenei nana.
De skola, komma och predika hans rättfärdighet de folke, som födas skall, att han det gör.

< Waiata 22 >