Salmenes 9
1 Til sangmesteren, efter Mutlabbén; en salme av David. Jeg vil prise Herren av hele mitt hjerte, jeg vil forkynne alle dine undergjerninger.
En Psalm Davids, om den sköna, ungdomen, till att föresjunga. Jag tackar Herranom af allt hjerta, och förtäljer all din under.
2 Jeg vil glede og fryde mig i dig, jeg vil lovsynge ditt navn, du Høieste,
Jag fröjdar mig, och är glad i dig; och lofvar ditt Namn, du Aldrahögste;
3 fordi mine fiender viker tilbake, faller og omkommer for ditt åsyn.
Att du mina ovänner tillbakadrifvit hafver; de äro fallne och förgångne för dig.
4 For du har hjulpet mig til rett og dom, du har satt dig på tronen som rettferdig dommer.
Ty du drifver min rätt och min sak; du sitter på stolen en rätt domare.
5 Du har truet hedningene, tilintetgjort den ugudelige; deres navn har du utslettet evindelig og alltid.
Du straffar Hedningarna, och förgör de ogudaktiga; deras namn utskrapar du till evig tid.
6 Fiendenes boliger er helt ødelagt for all tid, og byene har du omstyrtet, deres minne er tilintetgjort.
Fiendernas svärd hafva en ända; städerna hafver du omstört; deras åminnelse är förgången med dem.
7 Og Herren troner til evig tid, han har reist sin trone til dom,
Men Herren blifver evinnerliga; sin stol hafver han beredt till doms.
8 og han dømmer jorderike med rettferdighet, han avsier dom over folkene med rettvishet.
Och han skall döma jordenes krets rätt, och regera folket rättsinneliga.
9 Og Herren er en borg for den undertrykte, en borg i nødens tider.
Och Herren är dens fattigas beskärm; ett beskärm i nödene.
10 Og de som kjenner ditt navn, stoler på dig; for du har ikke forlatt dem som søker dig, Herre!
Derföre hoppas till dig de som ditt Namn känna; ty du förlåter icke dem som söka dig, Herre.
11 Lovsyng Herren, som bor på Sion, kunngjør blandt folkene hans store gjerninger!
Lofver Herran, den i Zion bor; förkunner ibland folken hans verk.
12 For han som hevner blod, kommer de elendige i hu, han glemmer ikke deres skrik.
Ty han kommer ihåg, och frågar efter deras blod; han förgäter icke de fattigas rop.
13 Vær mig nådig, Herre! Se det jeg må lide av dem som hater mig, du som løfter mig op fra dødens porter,
Herre, var mig nådelig; se till mitt elände ibland ovänner, du som upphäfver mig utu dödsens portom;
14 forat jeg skal forkynne all din pris, i Sions datters porter fryde mig i din frelse.
På det jag skall förtälja all din pris uti dottrenes Zions portom; att jag öfver dina hjelp glad vara må.
15 Hedningene er sunket i den grav de gravde; deres fot er fanget i det garn de skjulte.
Hedningarna äro försänkte uti den grop, som de tillredt hade; deras fot är fången i nätet, som de uppställt hade.
16 Herren er blitt kjent, han har holdt dom; han fanger den ugudelige i hans egne henders gjerning. (Higgajon, Sela)
Så förnimmer man, att Herren skaffar rätt; den ogudaktige är besnärd uti sina händers verk, genom ordet. (Sela)
Ack! att de ogudaktiga till helvetet vände vorde, och alle Hedningar, som Gud förgäta. (Sheol h7585)
18 For ikke skal den fattige glemmes for all tid; de saktmodiges håp skal ikke gå til grunne for evig.
Ty han skall icke så allstinges förgäta den fattiga; och de eländas hopp skall icke förtappadt varda evinnerliga.
19 Reis dig, Herre! La ikke mennesker få makt, la hedningene bli dømt for ditt åsyn!
Herre, statt upp, att menniskorna icke få öfverhandena; låt alla Hedningar för dig dömda varda.
20 La frykt komme over dem, Herre! La hedningene kjenne at de er mennesker! (Sela)
Gif dem, Herre, en mästare, att Hedningarna måga förnimma att de menniskor äro. (Sela)
