2 Korinthierbrevet 8
1 Jag gör eder kunnigt, käre bröder, om den Guds nåd, som gifven är uti de församlingar som äro i Macedonien.
Moreover, brothers, we make known to you the grace of God which has been given in the churches of Macedonia;
2 Ty deras glädje är osägelig, då de genom mycken bedröfvelse bepröfvade vordo; och ändock de ganska fattige voro, hafva de likväl rikeliga gifvit i all enfaldighet.
how that in much proof of affliction the abundance of their joy and their deep poverty abounded to the riches of their liberality.
3 Ty de voro välviljoge efter allo sine magt, och öfver sina magt; det betygar jag:
For according to their power, I testify, yes and beyond their power, they gave of their own accord,
4 Bedjandes oss med mycken förmaning, att vi anamma ville välgerningen, och tjenstenes delaktighet som skickad var till helgonen.
begging us with much entreaty to receive this grace and the fellowship in the service to the saints.
5 Och icke som vi hade hoppats; utan de gåfvo sig sjelfva först Herranom, och sedan oss, genom Guds vilja;
This was not as we had hoped, but first they gave their own selves to the Lord, and to us through the will of God.
6 Att vi måstom förmana Titum, att såsom han hade tillförene begynt, så skulle han ock nu fullfölja sådana godviljoghet när eder.
So we urged Titus, that as he made a beginning before, so he would also complete in you this grace.
7 Men såsom I uti all stycke rike ären i tro, och i ordom, och i förstånd, och i all flit, och i edar kärlek till oss, så flyr det så, att I ock i denna edor undsättning rike ären.
But as you abound in everything, in faith, utterance, knowledge, all earnestness, and in the love from us that is in you, see that you also abound in this grace.
8 Icke så, att jag bjuder eder något; utan efter andre så vinnlägga sig, försöker jag ock edar kärlek, om han sannskyldig är.
I speak not by way of commandment, but as proving through the earnestness of others the sincerity also of your love.
9 Ty I veten Herrans Jesu Christi godviljoghet, att ändock han var rik, vardt han likväl fattig för edra skull, på det I genom hans fattigdom skullen rike varda.
For you know the grace of our Lord Jesus (the) Messiah, that, though he was rich, yet for your sakes he became poor, that you through his poverty might become rich.
10 Mitt råd gifver jag häruti; ty det är eder nyttigt, efter I för ett år sedan haden begynt icke allenast göra, utan jemväl vilja.
I give a judgment in this: for this is expedient for you, who were the first to start a year ago, not only to do, but also to be willing.
11 Fullföljer nu med gerningene, såsom I begynten; att, såsom viljen var redebogen, så fullföljer ock af det I förmågen.
But now complete the doing also, that as there was the readiness to be willing, so there may be the completion also out of your ability.
12 Ty då viljen är först god, så är han tacknämlig, efter den del han hafver, och icke efter det han icke hafver.
For if the readiness is there, it is acceptable according to what you have, not according to what you do not have.
13 Icke sker detta i den mening, att andre skola hafva nog, och I trång, utan att det skall gå lika till:
For this is not that others may be eased and you distressed,
14 Att edar rikedom tjenar deras fattigdom i denna ( dyra ) tid, och deras rikedom hjelper edra fattigdom, på det lika tillgå skall;
but for equality. Your abundance at this present time supplies their lack, that their abundance also may become a supply for your lack; that there may be equality.
15 Såsom skrifvet är: Den der mycket samlade, han hade intet öfverlöpse; och den der litet samlade, honom fattades intet.
As it is written, "He who gathered much had nothing left over, and he who gathered little had no lack."
16 Men Gudi vare tack, som sådana flit gifvit hafver uti Titi hjerta till eder.
But thanks be to God, who puts the same earnest care for you into the heart of Titus.
17 Ty han tog den förmaning på sig; ja, sannerliga, han var så flitig, att han tog sig före sjelfviljandes fara till eder.
For he indeed accepted our exhortation, but being himself very earnest, he went out to you of his own accord.
18 Men vi hafve sändt med honom en broder, den pris hafver i Evangelio, i alla församlingar.
We have sent together with him the brother whose praise in the gospel is known through all the churches.
19 Och icke det allenast; utan han är ock skickad af församlingarna, till att vara vår följeslagare till denna undsättning, som beställes af oss, Herranom till äro, och edar goda vilja till pris;
Not only so, but who was also appointed by the churches to travel with us in this grace, which is served by us to the glory of the Lord himself, and to show our readiness.
20 Och förvarar, att oss ingen straffa kan för denna rika undsättnings skull, som af oss beställd varder;
We are avoiding this, that no one should blame us concerning this abundance which is administered by us.
21 Och ser derpå, att det redeliga tillgår, icke allenast för Herranom, utan ock för menniskom.
For we have regard for what is honorable, not only in the sight of the Lord, but also in the sight of others.
22 Och hafve vi sändt med honom vår broder, den vi ofta bepröfvat hafve i mång stycke, att han flitig är, och nu mycket mer flitig; och förse vi oss storliga till eder;
We have sent with them our brother, whom we have many times proved earnest in many things, but now much more earnest, by reason of the great confidence which he has in you.
23 Ehvad det är för Titi skull, hvilken min stallbroder och medhjelpare är när eder, eller för våra bröders skull, som äro församlingarnas Apostlar, och Christi ära.
As for Titus, he is my partner and fellow worker for you. As for our brothers, they are apostles of the churches, the glory of Messiah.
24 Låter nu skina någon bevisning till edar kärlek, och vår berömmelse af eder, på dem; ja ock uppenbarliga för församlingarna.
Therefore show the proof of your love to them in front of the churches, and of our boasting about you.
