Job 27

1 Och Job höll talet fram; hof upp sitt ordspråk, och sade:

Iyyoob haasaa isaa itti fufee akkana jedhe:

2 Så sant som Gud lefver, den mig min rätt förvägrar, och den Allsmägtige, som mina själ bedröfvar;

“Dhugaa Waaqa jiraataa murtii qajeelaa na dhowwate, Waaqa Waan Hunda Dandaʼu kan lubbuu koo hadheesse sanaa,

3 Så länge min ande i mig är, och andedrägten af Gudi i mino näso är;

hamma lubbuun na keessa jirtutti, hamma hafuurri Waaqaa funyaan koo keessa jirutti,

4 Mine läppar skola intet orätt tala, och min tunga skall intet bedrägeri för händer hafva.

afaan koo hammina hin dubbatu; arrabni koos nama hin gowwoomsu.

5 Bort det ifrå mig, att jag skulle gifva eder rätt; intilldess min ände kommer, skall jag icke vika ifrå mine fromhet.

Isin qajeeltota jechuu, Waaqni ana irraa haa fagaatu; ani hamman duʼutti amanamummaa koo hin dhiisu.

6 Ifrå mine rättfärdighet, som jag håller vill jag icke gå; mitt samvet gnager mig intet för alla mina lifsdagar.

Qajeelummaa koo jabeessee nan qabadha; gadis hin dhiisu; bara jireenya kootii guutuu qalbiin koo na hin komattu.

7 Men min fiende varder funnen ogudaktig, och min motståndare orättvis.

“Diinni koo akka nama hamaa, mormituun koo akka nama jalʼaa haa taʼu!

8 Ty hvad är ens skrymtares hopp, att han så girig är; och Gud rycker dock hans själ bort?

Yommuu Waaqni lubbuu isaa isa irraa fudhatee isa balleessutti, namni Waaqaaf hin bulle abdii maalii qaba?

9 Menar du, att Gud skall höra hans röst, när ångest kommer honom uppå?

Yeroo rakkinni isatti dhufutti, Waaqni iyya isaa ni dhagaʼaa?

10 Huru kan han hafva lust till den Allsmägtiga, och något åkalla honom?

Inni Waaqa Waan Hunda Dandaʼutti ni gammadaa? Yeroo hundas Waaqa waammataa?

11 Jag vill lära eder om Guds hand, och hvad för dem Allsmäktiga gäller, vill jag icke dölja.

“Ani waaʼee harka Waaqaa isin nan barsiisa; waan Waaqa Waan Hunda Dandaʼu bira jirus isin hin dhoksu.

12 Si, I hållen eder alle, att I ären vise; hvi gifven I då sådana onyttig ting före?

Hundi keessan waan kana argitaniirtu; yoos haasaan faayidaa hin qabne kun maali?

13 Detta är en ogudaktig menniskos lön när Gudi, och de tyranners arf, som de af dem Allsmägtiga få skola.

“Carraan Waaqni nama hamaaf qoode, dhaalli namni jalʼaan Waaqa Waan Hunda Dandaʼu irraa argatu kana:

14 Om han får mång barn, så skola de höra svärdet till; och hans afföda skall icke af bröd mätt varda.

Ijoolleen isaa akka malee baayʼatan iyyuu goraadeetu isaan eeggata; sanyiin isaas waan nyaatee quufu hin qabaatu.

15 Hans återlefde skola i dödenom begrafne varda, och hans enkor skola intet gråta.

Hambaa isaa dhaʼichatu awwaala; niitonni isaaniis hin booʼaniif.

16 Om han samkar penningar tillhopa såsom stoft, och tillreder sig kläder såsom ler,

Inni meetii akkuma biyyootti tuullatee uffata immoo akkuma supheetti kuufatu illee,

17 Så skall han väl tillredat; men den rättfärdige skall kläda sig deruti, och den oskyldige skall utskifta penningarna.

waan inni kuufate nama qajeelaatu uffata; meetii isaa illee nama balleessaa hin qabnetu qooddata.

18 Han bygger sitt hus såsom en spindel, såsom en väktare gör sig ett skjul.

Manni inni ijaaru akkuma mana dholdholee ti; akkuma daasii eegduun ijaaruu ti.

19 När den rike nedläggs, skall han intet få med sig; han skall upplåta sin ögon, och finna intet.

Inni utuma qabeenya qabuu dhaqee ciisa; garuu itti hin deebiʼu; yeroo inni ija banatutti, qabeenyi isaa hundi hin jiru.

20 Honom skall öfverfalla förskräckelse såsom vatten; om nattena skall stormväder taga honom bort;

Sodaan akkuma lolaa isa irra garagala; bubbeen hamaan immoo halkaniin isa fudhatee sokka.

21 Östanväder skall föra honom bort, att han skall förgås; och oväder skall drifva honom af hans rum.

Bubbeen baʼa biiftuu isa fudhata; innis hin argamu; bubbeen sunis lafa inni jiru irraa isa haxaaʼa.

22 Detta skall han låta komma öfver honom, och skall intet skona honom; allt skall det gå honom ifrå hända.

Inni humna bubbee jalaa baʼuuf jedhee baqata; bubbeen sunis gara laafina tokko malee itti of darbata.

23 Man skall klappa händer tillhopa öfver honom, och hvissla öfver honom, der han varit hafver.

Harka isaa dhadhaʼee itti qoosa; afuufees iddoo isaatii isa balleessa.”