Job 31
1 Jag hafver gjort ett förbund med min ögon, att jag intet skall sköta efter någon jungfru.
わたしは、わたしの目と契約を結んだ、どうして、おとめを慕うことができようか。
2 Men hvad gifver mig Gud till löna ofvan efter, och hvad arfvedel den Allsmägtige af höjdene?
もしそうすれば上から神の下される分はどんなであろうか。高き所から全能者の与えられる嗣業はどんなであろうか。
3 Skulle icke heldre den orättfärdige hafva den vedermödona, och en ogerningsman sådana jämmer lida?
不義なる者には災が下らないであろうか。悪をなす者には災難が臨まないであろうか。
4 Ser han icke mina vägar, och räknar alla mina gånger?
彼はわたしの道をみそなわし、わたしの歩みをことごとく数えられぬであろうか。
5 Hafver jag vandrat i fåfängelighet, eller min fot skyndat sig till bedrägeri?
もし、わたしがうそと共に歩み、わたしの足が偽りにむかって急いだことがあるなら、
6 Man väge mig på en rätt våg, så skall Gud förnimma min fromhet.
（正しいはかりをもってわたしを量れ、そうすれば神はわたしの潔白を知られるであろう。）
7 Hafver min gång vikit utaf vägen, och mitt hjerta efterföljt min ögon, och något lådat vid mina händer,
もしわたしの歩みが、道をはなれ、わたしの心がわたしの目にしたがって歩み、わたしの手に汚れがついていたなら、
8 Så låt mig så, och en annar äte det; och min ätt varde utrotad.
わたしのまいたのを他の人が食べ、わたしのために成長するものが、抜き取られてもかまわない。
9 Hafver mitt hjerta låtit sig draga till qvinno, och hafver vaktat vid mins nästas dörr,
もし、わたしの心が、女に迷ったことがあるか、またわたしが隣り人の門で待ち伏せしたことがあるなら、
10 Så varde min hustru af enom androm skämd, och andre besofve henne;
わたしの妻が他の人のためにうすをひき、他の人が彼女の上に寝てもかまわない。
11 Ty det är en last och en missgerning för domarena.
これは重い罪であって、さばきびとに罰せられるべき悪事だからである。
12 Ty det vore en eld, som förtärer intill förderf, och all min tilldrägt utrotade.
これは滅びに至るまでも焼きつくす火であって、わたしのすべての産業を根こそぎ焼くであろう。
13 Hafver jag föraktat, mins tjenares eller mine tjenarinnos rätt, då de med mig trätte?
わたしのしもべ、また、はしためがわたしと言い争ったときに、わたしがもしその言い分を退けたことがあるなら、
14 Hvad ville jag göra, när Gud reser sig upp? Och hvad ville jag svara, när han hemsöker?
神が立ち上がられるとき、わたしはどうしようか、神が尋ねられるとき、なんとお答えしようか。
15 Hafver ock icke han gjort honom, den mig i moderlifvet gjorde; och hafver ju så väl tillredt honom i lifvena?
わたしを胎内に造られた者は、彼をも造られたのではないか。われわれを腹の内に形造られた者は、ただひとりではないか。
16 Hafver jag dem torftigom förnekat hvad de begärde, och låtit enkones ögon försmäkta?
わたしがもし貧しい者の願いを退け、やもめの目を衰えさせ、
17 Hafver jag ätit min beta allena, att den faderlöse icke också hafver ätit deraf?
あるいはわたしひとりで食物を食べて、みなしごに食べさせなかったことがあるなら、
18 Ty ifrå minom ungdom hafver jag hållit mig såsom en fader, och allt ifrå mitt moderlif hafver jag gerna hugsvalat.
（わたしは彼の幼い時から父のように彼を育て、またその母の胎を出たときから彼を導いた。）
19 Hafver jag någon sett förgås, derföre att han icke hade kläder; och låtit den fattiga gå oskyldan?
もし着物がないために死のうとする者や、身をおおう物のない貧しい人をわたしが見た時に、
20 Hafva icke hans sidor välsignat mig, då han af min lambs skinn värmad vardt?
その腰がわたしを祝福せず、また彼がわたしの羊の毛で暖まらなかったことがあるなら、
21 Hafver jag låtit komma mina hand vid den faderlösa, ändock jag såg mig i portenom magt hafva,
もしわたしを助ける者が門におるのを見て、みなしごにむかってわたしの手を振り上げたことがあるなら、
22 Så falle mina skuldror ifrå mina axlar, och min arm gånge sönder ifrå läggenom.
わたしの肩骨が、肩から落ち、わたしの腕が、つけ根から折れてもかまわない。
23 Ty jag fruktade Gud såsom en olycko öfver mig, och kunde hans tunga icke bära.
わたしは神から出る災を恐れる、その威光の前には何事もなすことはできない。
24 Hafver jag satt guld till min tröst, och sagt till guldklimpen: Du äst mitt hopp?
わたしがもし金をわが望みとし、精金をわが頼みと言ったことがあるなら、
25 Hafver jag gladt mig, att jag myckna ägodelar hade, och min hand allahanda förvärfvat hade?
わたしがもしわが富の大いなる事と、わたしの手に多くの物を獲た事とを喜んだことがあるなら、
26 Hafver jag sett på ljuset, då det klarliga sken, och på månan, då han i fyllo gick?
わたしがもし日の輝くのを見、または月の照りわたって動くのを見た時、
27 Hafver mitt hjerta hemliga låtit sig tälja i det sinnet, att min mun skulle kyssa mina hand?
心ひそかに迷って、手に口づけしたことがあるなら、
28 Hvilket ock en missgerning är för domarena; förty dermed hade jag nekat Gud i höjdene.
これもまたさばきびとに罰せらるべき悪事だ。わたしは上なる神を欺いたからである。
29 Hafver jag gladt mig, när minom fiende gick illa, och upphäfvit mig, att olycka råkade uppå honom?
わたしがもしわたしを憎む者の滅びるのを喜び、または災が彼に臨んだとき、勝ち誇ったことがあるなら、
30 Ty jag lät min mun icke synda, så att han önskade hans själ ena banno.
（わたしはわが口に罪を犯させず、のろいをもって彼の命を求めたことはなかった。）
31 Hafva icke de män i mine hyddo måst säga: Ack! att vi icke måtte af hans kött mättade varda.
もし、わたしの天幕の人々で、『だれか彼の肉に飽きなかった者があるか』と、言わなかったことがあるなら、
32 Ute måste den främmande icke blifva; utan dem vägfarande lät jag mina dörr upp.
（他国人はちまたに宿らず、わたしはわが門を旅びとに開いた。）
33 Hafver jag såsom en menniska skylt mina skalkhet, att jag skulle hemliga fördölja min missgerning?
わたしがもし人々の前にわたしのとがをおおい、わたしの悪事を胸の中に隠したことがあるなら、
34 Hafver jag grufvat mig för stora hopen; eller hafver frändernas föraktelse mig förskräckt? Jag blef stilla, och gick icke ut genom dörrena.
わたしが大衆を恐れ、宗族の侮りにおじて、口を閉じ、門を出なかったことがあるなら、
35 Ho gifver mig en förhörare, att den Allsmägtige må höra mitt begär? Att någor måtte skrifva en bok om mine sak;
ああ、わたしに聞いてくれる者があればよいのだが、（わたしのかきはんがここにある。どうか、全能者がわたしに答えられるように。）ああ、わたしの敵の書いた告訴状があればよいのだが。
36 Så ville jag taga henne uppå mine axlar, och ombinda mig henne såsom en krono.
わたしは必ずこれを肩に負い、冠のようにこれをわが身に結び、
37 Jag ville förkunna talet på mina gånger, och såsom en Förste ville jag det frambära.
わが歩みの数を彼に述べ、君たる者のようにして、彼に近づくであろう。
38 Om min jord ropar emot mig, och dess fårar alle tillika gråta;
もしわが田畑がわたしに向かって呼ばわり、そのうねみぞが共に泣き叫んだことがあるなら、
39 Hafver jag dess frukt obetalad ätit, och gjort åkermännernas lefverne tungt;
もしわたしが金を払わないでその産物を食べ、その持ち主を死なせたことがあるなら、
40 Så växe mig tistel för hvete, och törne för bjugg. En ända hafva Jobs ord.
小麦の代りに、いばらがはえ、大麦の代りに雑草がはえてもかまわない」。ヨブの言葉は終った。
