Job 33
1 Hör dock, Job, mitt tal, och gif akt på all min ord.
Job kathusei hohi ngaijin, kathusei dingho hi lunglut in ngaijin.
2 Si, jag låter min mun upp, och min tunga skall tala i minom mun;
Tun kathusei hitihin pan kit ing ting banjom tange.
3 Mitt hjerta skall tala rätt, och mine läppar skola säga ett rent förstånd.
Kasei jouse hi lung thengsel'a kasei ahin, thutah kasei ahi.
4 Guds Ande hafver gjort mig, och dens Allsmägtigas Ande hafver gifvit mig lif.
Ijeh inem itile Pathen lhagauvin eina sem ahi. Chuleh Hatchungnung pa hu haikhumin kahinna hi eipeh ahi.
5 Kan du, så svara mig; kom fram jemte mig.
Naki ngachat leh nei donbut in, nachung chang thu kisem toh'in, chuleh nadin namun ah dingin.
6 Si, jag hörer Gudi till, såsom du säger, och utaf jord är jag också gjord.
Ven nang leh kei inia Pathen a ihicheh e. Keijong leingan a ana kisem ah kahi.
7 Dock du torf icke förfäras för mig, och min hand skall icke vara dig för svår.
Hijeh a chu kei neikichat nading aumpoi, huham tah a kahung kumsuh lou ding ahi.
8 Du hafver talat för min öron; dins ords röst måste jag höra.
Nangin kajah ding thu naseisa ahitan, chule nathusei ho achang cheh a kajah ahi.
9 Jag är ren och utan all last, oskyldig, och hafver ingen synd.
Nangin keima kathengin, kei chonsetna bei kahi, kei nolna bei themmona kaneipoi tin naseije.
10 Si, han hafver funnit en sak emot mig, derföre håller han mig för sin fienda;
Pathen in eikinah pin chuleh amelma in eingaito e.
11 Han hafver satt min fot i stocken, och förvarat alla mina vägar.
Kakeng teni khaokol sung ei chotlut sah in chuleh kakholhahna jouse amelchih e.
12 Si, rätt derutaf besluter jag emot dig, att du icke äst rättfärdig; ty Gud är mer än en menniska.
Ahinlah nang nadih poi, chuleh ipi jeh ham ti navet sah inge. Ijeh inem itile miching ho sanga oupe jo ahi.
13 Hvi vill du träta med honom, att han icke gör dig räkenskap på allt det han gör?
Ijeh inem itile ipi dinga nadouna a nanokhum ham? Ipi dinga aman mihem te kiphinna adonbut poi nati ham?
14 Om Gud en gång något befaller, skall man då icke först se derefter, om det rätt är.
Ijeh inem itile mihem ten ahet theilou vanga Pathen in avel vel'a asei ahitai.
15 Uti synenes dröm om nattene, när sömnen faller uppå menniskorna, när de sofva på sängene;
Janmanga ahim, muneina ahim a mihemte ha imut a aimut pet u, ajalkhun chunga alup pet uva aman aseipeh u ahi.
16 Då öppnar han menniskors öra; och förskräcker dem, och näpser dem;
Aman anabeng tenia ol chakhat in aseije, chule kichat tijatna a agih ji ahi.
17 På det han skall vända menniskona ifrån olycko, och förvara henne för öfvermod.
Athilse bolnau va konna akinungle sah ji a, akiletsah nau alahmang ji ahi.
18 Han skonar hennes själ för förderf, och hans lif, att det icke skall falla i svärdet;
Lhankhuh a konna ahuhdoh a thina lui agal kai diuva jong ahuhdoh jiu ahi.
19 Och näpser honom med sveda uppå hans säng, och all hans ben mägteliga;
Ahiloule Pathen in mihem tehi dammona jalkhun chunga natle sat toh tang louhel a agu achangin achi a hitia hi asuhdih ji ahi.
20 Och far så med honom, att honom vämjes vid maten, och hans sjal icke hafver lust till att äta.
Chuteng leh amahon anneh twipen pen jong aduchatna mang ji ahitai.
21 Hans kött försvinner, så att man intet ser det, och hans ben förkrossas, så att man icke gerna ser dem;
Amaho tahsa agongsuh tan chule agu achang aki langdoh soh tai.
22 Att hans själ nalkas till förderf, och hans lif till de döda.
Amaho chu thina kotkhah gei ahitauvin, thina vantil chun amaho ana nga jiu ahitai.
23 Om nu en Ängel, en af tusende, trädde fram för honom, till att förkunna menniskone Guds rättfärdighet;
Ahinlah vantil khat vanna kon in hung kilang hen, thupole chombeh khat chun mikhat dingin tao peh hen, chuleh amapa hi lungthengsel ahina phongdoh henlang,
24 Då skall han förbarma sig öfver honom, och säga: Han skall förlossad varda, att han icke skall fara neder i förderfvet; ty jag hafver funnit en försoning.
Amapa chu milungset them hihen lang, lhankhuh a konin huhdoh tauvin, ijeh inem itile keiman ahinkhou kilhatdoh na man ding chu kamutai tin seihen hileh,
25 Hans kött komme sig till igen, såsom i ungdomen, och låt honom åter varda ung igen.
Chutileh atahsa chu chapang tahsa dehchet leh khangdong lai phat bangin hung damthei kit inte.
26 Han skall bedja Gud, den skall bevisa honom nåder; han skall se sitt ansigte med glädje, och skall vedergälla menniskone hennes rättfärdighet.
Pathen komma atau tengleh amachu kisan peh ding ahi. Chule Pathen in kipah in sang intin, chule adinmun hoitah in koi kit inte.
27 Han skall för menniskomen bekänna, och säga: Jag hafver syndat och illa gjort, och mig är ännu för litet skedt.
Amapan aloi agolte komma phongdoh intin keima kachonse tai chule thutah adihlou lamin kaheijin ahinlah hichu phatchomna bei ahi.
28 Han hafver förlossat mina själ, att hon icke skulle komma i förderf; utan mitt lif skulle få se ljuset.
Pathen in lhankhuh a konin eihuhdoh in chule tun kahinkho hi avahdoh tai.
29 Si, allt detta gör Gud två eller tre gångor med hvarjom och enom;
Henge, Pathen in hitobang thil hohi avel vella mihem tedinga abolji ahi.
30 På det han skall hemta hans själ igen utu förderfvet; och upplyser honom med de lefvandes ljuse.
Aman amaho chu lhankhuh a konin ahuhdoh in hijeh chun amaho chu hinna khovah a chun kipah tauvinte.
31 Gif akt häruppå, Job, och hör härtill, och tig, att jag må tala.
Job hiche hi phatechan melchih in, kathusei hi ngaijin. Ijeh inem itile keiman seiding kahaove.
32 Men hafver du något att tala, så svara mig. Säg, äst du rättfärdig; jag vill gerna hörat.
Ahinlah seibe ding nanei nahlaija ahile seiben, seijin, ijeh inem itile keiman nathem channa chu mukal ngahlel a um kahi.
33 Hafver du ock intet, så hör mig, och tig; jag vill lära dig visdom.
Chuti chu ahilouva ahile kathusei ngaijin, thipbeh chan um jingin, keiman chihna thu nahil inge.
