Lukas 18
1 Sade han ock en liknelse till dem derom, att man skall alltid bedja, och icke förtröttas;
Nikhat Yeshuan aseijuite ataojing nadiu leh alhahdai lou nadiu vetsahnan thusim khat aseipeh e.
2 Sägandes: En domare var uti en stad, den icke fruktade Gud, och ej heller hade försyn för några mennisko;
“Khopi khat a hin thutan khat Pathen ginglou chule miho khohsah na jong neilou khat aumin ahi.
3 Så var i samma stad en enka; hon kom till honom, och sade: Hjelp mig ifrå min trätobroder.
Chuche khopia meithai khat chu kinong chel'in ahung jingin, ‘Kagalmi hotoh kakiboinau hi thu adih in neitan peh'in,’ ahung tijin ahi.
4 Och han ville icke till någon tid. Sedan sade han vid sig: Ändock jag icke fruktar Gud, ej heller hafver försyn för någon mennisko;
Thutan pan phat chomkhat amanu chu isahlou tah in anakoiyin, ahin achainakeiyin hitin akihoulim in, Keiman Pathen kaging pon ahiloule miho jong hole tilou kahi,
5 Dock, fördenskull att denna enkan öfverfaller mig så svåra, måste jag fly henne rätt, att hon icke skall komma på det sista, och ropa på mig.
ahivangin hiche numei nu hin eisungol lhatai. Keiman thu adih'a tanlhah peh ahinadin vetpeh inge. Ajeh chu amanu hin athilthum jinga kon hin ei sulungvai lhatai,” ati.
6 Och sade Herren: Hörer här, hvad den orätta domaren säger.
Chuin Pakaiyin aseiyin, “Hiche chondihlou thutanpa a konin kihil un.”
7 Skulle ock icke Gud hämnas sina utkorade, som ropa till honom dag och natt; skulle han hafva tålamod dermed?
“Ama jengin jong achaina a thu adih'a tandia ahin gellhah ahi. Hijeh a chu Pathen in alhenchom te, ama koma asun ajan'a kapjing techu thu adih'a atanpeh ding ahi ti nagel lou u ham? Amaho chu donlouvin koijing in te natim?
8 Jag säger eder, att han skall hämnas dem snarliga. Dock likväl, då menniskones Son kommer, månn han skall finna tro på jordene?
Kaseipeh nahiuve, aman kinloitah a thu adih'a atanpeh ding ahi! Ahinlah Mihem Chapa hung kit teng, leiset chunga hin mi ijat tahsan nei mudoh intem?” ati.
9 Sade han ock till somliga, som tröste på sig sjelfva, att de voro rättfärdige, och försmådde andra, denna liknelsen:
Chuin Yeshuan hiche thusim hi mi konkhat ama chonphatna a kisonga midang musit ho dingin aseiye:
10 Två män gingo upp i templet till att bedja; den ene en Pharisee, och den andre en Publican.
“Mi ni houin ah taona mangin ache lhon'e. Khat chu Pharisee mi ahin, chule adang khatpa chu musit umtah kaidong ahi.
11 Phariseen stod och bad så vid sig sjelf: Jag tackar dig Gud, att jag är icke såsom andra menniskor, röfvare, orättfärdige, horkarlar, eller ock såsom denne Publicanen.
Pharisee mipa chu adingin hitin ataove: ‘Kakipah'e Pathen, adangho banga chonse kahilou jeh in. Ajeh chu lepthol in kabol pon, kachonse pon, chule jonthanhoi jong kabolpoi. Keima atahbeh in khuche kaidongpa tobang kahipoi!
12 Jag fastar två resor i veckone, och gifver tiond af allt det jag äger.
Keiman hapta khat in nivei an kangol'in, kasum mu jat a konin soma khat kapei,’ ati.
13 Och Publicanen stod långt ifrån, och ville icke lyfta sin ögon upp till himmelen; utan slog sig för sitt bröst, och sade: Gud, miskunda dig öfver mig syndare.
Ahivangin kaidong pachu gamlatah a adingin chule amit jeng'a jong vanlam ve ngamlouvin ataove. Chusang chun lungkham tah in aman a-op achum'in hitin aseiye, ‘O’ Pathen, neilungset in, ijeh inem itile chonse kahibouve, ati.
14 Jag säger eder: Denne gick dädan hem igen rättfärdigad, mer än den andre; ty den sig upphöjer, han varder förnedrad; och den sig förnedrar, han varder upphöjd.
Kaseipeh nahiuve, Pharisee pa hilou, hiche chonsepa chu Pathen ang-ah them achangin inlam akiletai. Ijeh inem itile ama kichoisang hochu suhnem'a umding, chule akineosah hochu dopsang'a umdiu ahi,” ati.
15 Så båro de ock barn till honom, att han skulle taga på dem; då hans Lärjungar det sågo, näpste de dem.
Nikhat nule pa phabep in achateu chapang neocha chaho chu Yeshuan atham'a phatthei aboh dingin ahin puiyun ahi. Ahivangin aseijuiten hichu amuphat un, anule apateu koma chun ama nasuboi bep uve tin ahouse uvin ahi.
16 Men Jesus kallade dem till sig, och sade: Låter barnen komma till mig, och förmener dem icke; ty sådana hörer Guds rike till.
Chuin Yeshuan chapang ho chu akouvin chule aseijuite hengah aseitai, “Chapang ho chu kahengah hung uhen. Jahda hih'un! Ajeh chu Pathen Lenggam chu hiche chapang neocha tobanghoa ding bou ahi.
17 Sannerliga säger jag eder: Hvilken som icke tager Guds rike som ett barn, han skall icke komma derin.
Thutah kaseipeh nahiuve, koi hileh chapang neocha banga Pathen Lenggam sanglou chu lutlou hel ding ahi,” ati.
18 Och frågade honom en öfverste, sägandes: Gode Mästar, hvad skall jag göra, att jag må få evinnerligit lif? (aiōnios g166)
Khatvei hou lamkai khat hin hiche thudoh hi adonge: “Houhil pha, tonsot hinna kanei thei na dinga ipi kabol ding ham?” ati. (aiōnios g166)
19 Sade Jesus till honom: Hvi kallar du mig godan? Ingen är god, utan allena Gud.
“Ipi bol'a apha tia nei kou ham” tin aledoh in, Pathen bouseh dihtah'a pha ahi.
20 Budorden vetst du: Du skall icke bedrifva hor; du skall icke dräpa; du skall icke stjäla; du skall icke säga falskt vittnesbörd; du skall ära din fader och dina moder.
Ahin nathudoh donbut nan, thupeh ho nahet chula: “Nangman jon bol hih'in, tolthat hih'in, gucha hih'in, jouvin mi hehse hih in, nanu napa jabol in,” ati.
21 Då sade han: Allt detta hafver jag hållit af min ungdom.
Mipan adonbut in, “Hiche thupeh ho jouse hi kachapan laiya pat kajui sohkei ahitai,” ati.
22 Då Jesus det hörde, sade han till honom: Än fattas dig ett; sälj bort allt det du hafver, och skift emellan de fattiga, och du skall få en skatt i himmelen; och kom, och följ mig.
Yeshuan adonbutna thu ajah phat chun, hitin aseitai, “Nabol loulai thilkhat aume. Nanei jouse joh in lang hiche sum chu mivaicha ho pen, chutileh van'a gou nanei ding ahi. Chuteng hungin, neijuiyin,” ati.
23 Då han det hörde, vardt han storliga bedröfvad; ty han var ganska rik.
Ahivangin mipa chun hichu ajahdoh phat in alung kham lheh tan ahi, ijeh inem itile amachu haosatah ahi.
24 Då Jesus såg honom vara mägta bedröfvad, sade han: O! med huru stor plats komma de i Guds rike, som penningar hafva;
Yeshuan hichu amuphat in, aseitai, “Mihaosa Pathen Lenggam alut ding hi iti hah hitam!”
25 Ty snarare kan en camel gå igenom ett nålsöga, än en riker komma in i Guds rike.
“Atahbeh in, heobil hom'a sangongsao alut galkai ding hi mihaosa Pathen Lenggam a alut ding sangin abaijoi,” ati.
26 Då sade de som det hörde: Ho kan då varda salig?
Hiche akisei jajouse chun aseiyun, “Achutileh vannoi leiset'a koiham huhhing na chang jou ding?” atiuve.
27 Men han sade: Det omöjeligit är för menniskom, det är möjeligit för Gud.
Aman adonbut in, “Mihem dinga hithei lou chu Pathen dinga hithei ahi,” ati.
28 Då sade Petrus: Si, vi hafve all ting öfvergifvit, och följt dig.
Peter in aseiyin, “Keihon nangma jui dingin ka-in'u kadalhauve,” ati.
29 Sade han till dem: Sannerliga säger jag eder; ingen är den som hafver öfvergifvit hus, eller föräldrar, eller bröder, eller hustru, eller barn, för Guds rikes skull;
Yeshuan adonbut in, “Henge” chuleh ka lhamon nahiuve, “Koihileh Pathen Lenggam jal'a a'in ham, ajinu ham, asopiho ham, ahiloule anu apa ham achate ham pedoh chan chu,
31 Då tog Jesus till sig de tolf, och sade till dem: Si, vi gåm upp till Jerusalem, och all ting skola fullbordad varda, som skrifven äro af Propheterna om menniskones Son.
Seijui somleni ho atumbeh'in apuidoh in, Yeshuan ajah uva aseiye, “Ngaiyun, eiho Jerusalem chetou ding ihiuve, Mihem Chapa chungchang thudol'a themgao thusei jouse guilhun na ding mun chu ahi.
32 Ty han skall öfverantvardas Hedningom, och begabbas, och försmädas, och bespottas.
Amachu Rome te khut'a pehdoh'a umding ahi, chule amachu tot thanghoi'a umding, jachat umtah'a kibol ding, chil kisetkhum ding ahi.
33 Och sedan de hafva hudflängt honom, skola de döda honom; och tredje dagen skall han uppstå igen.
Amahon avoh'uva chule athadiu ahi, ahivanga anithum nileh thoukit ding ahi,” ati.
34 Men de förstodo der intet af, och talet var dem så fördoldt, att de icke förstodo hvad som sades.
Ahin, amahon hitiho thuhi khatcha ahethei pouve. Athusei ho athupije chu amaho a kona ki im mang ahi, hijeh a chu athusei chu amattoh thei lou u ahitai.
35 Så hände sig, att när han kom in mot Jericho, satt en blinder vid vägen, och tiggde.
Yeshuan Jericho anaisuh lai hin, mitcho khutdo khat lamsih'ah ana touve.
36 Och när han hörde folket framgå, frågade han hvad det var?
Aman mihonpi kijot khuto gin ajah phat in, ipi thu hitam ti adongin ahi.
37 Då sade de till honom, att Jesus af Nazareth gick der fram.
Nazereth Yeshuan hikom chu ahopa ahi ti aseipeh tauve.
38 Då ropade han, och sade: Jesu, Davids Son, varkunna dig öfver mig.
Hijeh chun amapa ahung eojah tan, “Yeshua, David chapa, neilungset in!” ahintin ahi.
39 Men de, som föregingo, näpste honom, att han skulle tiga; men han ropade dessmer: Davids Son, varkunna dig öfver mig.
“Thip'in” tin masang langa miho chun ahutot tauvin ahi. Ahivangin ama awgingjep in ahapen cheh tan, “David Chapa, neilungset in!” ati.
40 Då stadnade Jesus, och böd leda honom till sig. Då han kom fram, frågade han honom,
Yeshuan ajahdoh phat in, adingin mipa chu ahinpui lut diuvin athupeh tai. Mipa ahung nai toh lhonin Yeshuan adongin,
41 Sägandes: Hvad vill du, att jag skall göra dig? Då sade han: Herre, att jag måtte få min syn.
“Ipi nabolpeh leng natim?” tin adong tai. Aman, “Pakai, kho muleng kati!” ati.
42 Och Jesus sade till honom: Haf din syn; din tro hafver frälst dig.
Chuin Yeshuan aseiyin, “Aphai, kho mutan! Natahsan in nadamsah ahitai,” ati.
43 Och straxt fick han sin syn igen, och följde honom, prisandes Gud. Och allt folket, som detta sågo, lofvade Gud.
Apettah chun mipa chun kho amutai chuleh amapan Yeshua nung ajuiyin Pathen avahchoi tai. Chuleh amujousen jong Pathen avahchoi cheh tauve.
