Ordspråksboken 10
1 En vis son är sins faders glädje; men en galen son är sine moders grämelse.
Filius sapiens lætificat patrem: filius vero stultus mœstitia est matris suæ.
2 Orätt gods hjelper intet; men rättfärdighet friar ifrå döden.
Nil proderunt thesauri impietatis: iustitia vero liberabit a morte.
3 Herren låter icke de rättfärdigas själar hunger lida; men han omstörter de ogudaktigas arghet.
Non affliget Dominus fame animam iusti, et insidias impiorum subvertet.
4 En lat hand gör fattigan; men en idog hand gör rikan.
Egestatem operata est manus remissa: manus autem fortium divitias parat. Qui nititur mendaciis, hic pascit ventos: idem autem ipse sequitur aves volantes.
5 Den som församlar om sommaren, han är klok; men den som i andene sofver, han kommer på skam.
Qui congregat in messe, filius sapiens est: qui autem stertit æstate, filius confusionis.
6 Välsignelse är öfver dens rättfärdigas hufvud; men de ogudaktigas mun skall deras vrånghet öfverfalla.
Benedictio Domini super caput iusti: os autem impiorum operit iniquitas.
7 De rättfärdigas åminnelse blifver uti välsignelse; men de ogudaktigas namn skall förgås.
Memoria iusti cum laudibus: et nomen impiorum putrescet.
8 Den af hjertat vis är, han anammar buden; men den en galen mun hafver, han varder slagen.
Sapiens corde præcepta suscipit: stultus cæditur labiis.
9 Den der ostraffeliga lefver, han lefver säkert; men den der vrång är på sina vägar, han skall uppenbar varda.
Qui ambulat simpliciter, ambulat confidenter: qui autem depravat vias suas, manifestus erit.
10 Den der vinkar med ögonen, han kommer vedermödo åstad; och den en galen mun hafver, han varder slagen.
Qui annuit oculo, dabit dolorem: et stultus labiis verberabitur.
11 Dens rättfärdigas mun är en lefvandes källa; men de ogudaktigas mun skall deras vrånghet öfverfalla.
Vena vitæ, os iusti: et os impiorum operit iniquitatem.
12 Hat uppväcker träto; men kärlek öfverskyler all öfverträdelse.
Odium suscitat rixas: et universa delicta operit charitas.
13 Uti de förståndigas läppar finner man vishet; men till ens dåras rygg hörer ris.
In labiis sapientis invenitur sapientia: et virga in dorso eius qui indiget corde.
14 De vise bevara lärdom; men de dårars mun är hardt när förskräckelse.
Sapientes abscondunt scientiam: os autem stulti confusioni proximum est.
15 Dens rikas gods är hans faste stad; men fattigdom gör de fattiga blödiga.
Substantia divitis, urbs fortitudinis eius: pavor pauperum, egestas eorum.
16 Den rättfärdige arbetar till lifvet; men den ogudaktige brukar sina tilldrägt till synd.
Opus iusti ad vitam: fructus autem impii ad peccatum.
17 Hålla tuktan är vägen till lifvet; men den som bortkastar straff, han far vill.
Via vitæ, custodienti disciplinam: qui autem increpationes relinquit, errat.
18 Falske munnar skyla hat, och den der baktalar, han är en dåre.
Abscondunt odium labia mendacia: qui profert contumeliam, insipiens est.
19 Der mång ord äro, der är icke synden borto; men den sina läppar håller, han är klok.
In multiloquio non deerit peccatum: qui autem moderatur labia sua prudentissimus est.
20 Dens rättfärdigas tunga är kosteligt silfver; men de ogudaktigas hjerta är intet.
Argentum electum, lingua iusti: cor autem impiorum pro nihilo.
21 Dens rättfärdigas läppar föda många; men de galne skola dö uti deras galenskap.
Labia iusti erudiunt plurimos: qui autem indocti sunt, in cordis egestate morientur.
22 Herrans välsignelse gör rikan utan mödo.
Benedictio Domini divites facit, nec sociabitur eis afflictio.
23 En dåre bedrifver det ondt är, och gör sig der ett löje af; men den man är vis, som tager der vara uppå.
Quasi per risum stultus operatur scelus: sapientia autem est viro prudentia.
24 Hvad den ogudaktige fruktar, det vederfars honom; och hvad de rättfärdige begära, det varder dem gifvet.
Quod timet impius, veniet super eum: desiderium suum iustus dabitur.
25 Den ogudaktige är såsom ett väder, det framom går, och är icke mer till; men den rättfärdige består evigliga.
Quasi tempestas transiens non erit impius: iustus autem quasi fundamentum sempiternum.
26 Såsom ättika gör ondt tandomen, och rök ögonen, så gör en försummelig dem ondt, som sända honom.
Sicut acetum dentibus, et fumus oculis, sic piger his, qui miserunt eum.
27 Herrans fruktan förmerar dagarna; men de ogudaktigas år varda förkortad.
Timor Domini apponet dies: et anni impiorum breviabuntur.
28 Dens rättfardigas väntan skall fröjd varda; men de ogudaktigas hopp skall förtappadt varda.
Expectatio iustorum lætitia: spes autem impiorum peribit.
29 Herrans väg är dens frommas tröst; men de ogerningsmän äro blödige.
Fortitudo simplicis via Domini: et pavor his, qui operantur malum.
30 Den rättfärdige varder aldrig nederslagen; men de ogudaktige skola icke blifva i landena.
Iustus in æternum non commovebitur: impii autem non habitabunt super terram.
31 Dens rättfärdigas mun bär fram vishet; men de vrångas mun skall utrotad blifva.
Os iusti parturiet sapientiam: lingua pravorum peribit.
32 Dens rättfärdigas läppar lära helsosam ting; men de ogudaktigas mun är vrång.
Labia iusti considerant placita: et os impiorum perversa.
