Psaltaren 108

1 En Psalmvisa Davids. Gud, det är mitt rätta allvar, jag vill sjunga. och lofva; min ära också.

Cantique de David. O Dieu, mon cœur se rassure! Par mes chants et mes accords, oui, je veux célébrer ma gloire.

2 Vaka upp, psaltare och harpa, jag vill bittida uppe vara.

Sus! mon luth et ma harpe! Je serai debout avec l'aurore!

3 Jag vill tacka dig, Herre, ibland folken; jag vill lofsjunga dig ibland menniskorna;

Je te louerai, Éternel, parmi les peuples, et te chanterai parmi les nations.

4 Ty din nåd räcker så vidt som himmelen är; och din sanning så vidt som skyarna gå.

Car ta grâce est plus grande que les Cieux, et ta fidélité atteint jusques aux nues.

5 Upphöj dig, Gud, öfver himmelen, och din äro öfver all land;

Elève-toi, ô Dieu, sur les Cieux, et que sur toute la terre apparaisse ta gloire!

6 På det dine älskelige vänner måga förlossade varda; hjelp med dina högra hand, och bönhör mig.

Pour que les bien-aimés soient sauvés, aide-les de ta droite, et nous exauce!

7 Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill skifta Sichem, och afmäta den dalen Succoth.

Dieu l'a promis par sa sainteté: je veux m'en réjouir! « Je vous partagerai Sichem, et vous distribuerai la vallée de Succoth;

8 Gilead är min, Manasse är ock min, och Ephraim är mins hufvuds magt. Juda är min Förste.

Galaad est à moi, Manassé est à moi, Ephraïm est le rempart de ma tête, et Juda, mon sceptre royal;

9 Moab är mitt tvättekar; jag vill sträcka mina skor öfver Edom; öfver de Philisteer vill jag fröjdas.

Moab est le bassin où je me baigne, sur Edom je jette ma chaussure, sur la Philistie je pousse des cris de joie. »

10 Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho vill leda mig intill Edom?

Qui me conduira dans la ville forte? qui me mènera jusqu'en Edom?

11 Skall icke du göra det, Gud, som oss förkastat hafver, och drager icke ut, Gud, med vårom här?

N'est-ce pas toi, ô Dieu, toi qui nous rejetas, et ne marchas plus, ô Dieu, avec nos armées?

12 Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskos hjelp är fåfängelig.

Donne-nous ton aide pour sortir de la gêne, puisque le secours de l'homme est une vanité!

13 I Gudi vilje vi bevisa manlig verk; han skall underträda våra fiendar.

Avec Dieu, nous serons vainqueurs, et c'est lui qui foulera nos ennemis.