Psaltaren 132

1 En visa i högre choren. Tänk, Herre, uppå David, och uppå allt hans lidande;

Canticum graduum. Memento, Domine, David, et omnis mansuetudinis ejus:

2 Hvilken Herranom svor, och lofvade dem mägtiga i Jacob:

sicut juravit Domino; votum vovit Deo Jacob:

3 Jag vill icke gå i mins hus hyddo, eller lägga mig på mine sängs lägre;

Si introiero in tabernaculum domus meæ; si ascendero in lectum strati mei;

4 Jag vill icke låta mina ögon sofva, eller mina ögnalock sömnoga vara;

si dedero somnum oculis meis, et palpebris meis dormitationem,

5 Tilldess jag må finna ett rum för Herranom, till en boning dem mägtiga i Jacob.

et requiem temporibus meis, donec inveniam locum Domino, tabernaculum Deo Jacob.

6 Si, vi höre derom i Ephrata; vi hafve funnit det på skogsmarkene.

Ecce audivimus eam in Ephrata; invenimus eam in campis silvæ.

7 Vi vilje gå in uti hans boningar, och tillbedja inför hans fotapall.

Introibimus in tabernaculum ejus; adorabimus in loco ubi steterunt pedes ejus.

8 Herre, statt upp till dina ro, du och din magts ark.

Surge, Domine, in requiem tuam, tu et arca sanctificationis tuæ.

9 Låt dina Prester kläda sig med rättfärdighet, och dina heliga glädja sig.

Sacerdotes tui induantur justitiam, et sancti tui exsultent.

10 Tag icke bort dins smordas regemente, for din tjenare Davids skull.

Propter David servum tuum non avertas faciem christi tui.

11 Herren hafver svorit David en sannan ed, der skall han intet ifrå träda: Jag skall sätta dig dins lifs frukt uppå din stol.

Juravit Dominus David veritatem, et non frustrabitur eam: De fructu ventris tui ponam super sedem tuam.

12 Om dina barn hålla mitt förbund, och min vittnesbörd, som jag dem lärandes varder, så skola ock deras barn sitta på dinom stol evinnerliga.

Si custodierint filii tui testamentum meum, et testimonia mea hæc quæ docebo eos, et filii eorum usque in sæculum sedebunt super sedem tuam.

13 Ty Herren hafver utvalt Zion, och hafver lust till att bo der.

Quoniam elegit Dominus Sion: elegit eam in habitationem sibi.

14 Detta är min hvila evinnerliga, här vill jag bo; ty här behagar mig väl.

Hæc requies mea in sæculum sæculi; hic habitabo, quoniam elegi eam.

15 Jag vill välsigna dess spis, och gifva dess fattigom bröd nog.

Viduam ejus benedicens benedicam; pauperes ejus saturabo panibus.

16 Dess Prester vill jag bekläda med salighet, och dess helige skola glädja sig.

Sacerdotes ejus induam salutari, et sancti ejus exsultatione exsultabunt.

17 Dersammastäds skall uppgå Davids horn; jag hafver tillredt minom smorda ena lykto.

Illuc producam cornu David; paravi lucernam christo meo.

18 Hans fiendar vill jag bekläda med skam; men öfver honom skall hans krona blomstras.

Inimicos ejus induam confusione; super ipsum autem efflorebit sanctificatio mea.