Psaltaren 38

1 En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.

Cantique de David. Pour souvenir. Éternel, en ton courroux ne me châtie pas! et en ta colère ne me punis pas!

2 Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.

Car tes flèches sont tombées sur moi, et sur moi tu as fait main basse.

3 Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.

Ta fureur n'a rien épargné en mon corps, et mon péché a enlevé toute santé à mes os.

4 Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.

Car mes misères s'élèvent plus haut que ma tête, comme un lourd fardeau, par leur poids elles m'accablent.

5 Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.

Mes plaies sont fétides et purulentes, par l'effet de ma folie.

6 Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.

Je suis courbé, affaissé au dernier degré; incessamment je vais menant deuil;

7 Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.

car un feu remplit mes entrailles, et il n'y a plus de santé dans mon corps.

8 Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.

Je suis tout défaillant, tout brisé, un rugissement sort de mon cœur en tourmente…

9 Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.

Seigneur, tu connais tous mes désirs, et mes soupirs ne te sont point cachés;

10 Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.

mon cœur palpite, ma force m'abandonne, et mes yeux mêmes me refusent la vue du jour.

11 Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.

Mes amis et mes frères s'arrêtent à l'aspect de ma plaie, et mes proches se tiennent à distance.

12 Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.

Ceux qui en veulent à ma vie, tendent leurs pièges, et ceux qui cherchent ma perte, parlent de ruine, et tout le jour ils songent à des ruses.

13 Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;

Mais moi, tel qu'un sourd, je n'entends pas, et, tel qu'un muet, je n'ouvre pas la bouche;

14 Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.

je suis comme un homme privé de l'ouïe, et dans la bouche duquel il n'y a point de réplique.

15 Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.

Car c'est en toi, Éternel, que j'espère; tu m'exauceras, Seigneur, mon Dieu!

16 Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.

Car je dis: Ne permets pas que j'excite leur joie! Dès que mon pied bronche, je vois leur triomphe.

17 Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.

Car je suis toujours près de faillir, et mes regrets douloureux sont toujours là, devant moi;

18 Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.

car je confesse mes manquements, et mon péché me rend inquiet.

19 Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.

Cependant mes ennemis sont vivants et forts, ils sont en nombre ceux qui me haïssent sans cause.

20 Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.

Me rendant le mal pour le bien, ils me sont hostiles, parce que je cherche le bien.

21 Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.

Ne m'abandonne pas, Éternel! Mon Dieu, ne t'éloigne pas de moi!

22 Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.

Accours à mon aide, ô Dieu, mon Sauveur!