Psaltaren 71

1 Herre, jag förtröstar uppå dig, låt mig aldrig på skam komma.

Éternel, je me réfugie vers toi: que je ne sois jamais confondu!

2 Fräls mig genom dina rättfärdighet, och hjelp mig ut; böj din öron till mig, och hjelp mig.

Par ta justice sauve et délivre-moi! Penche vers moi ton oreille, et sois-moi secourable!

3 Var mig en stark tröst, dit jag alltid fly må, du som lofvat hafver att hjelpa mig; ty du äst min klippa och min borg.

Sois pour moi un rocher où je trouve un asile, pour que je m'y retire en tout temps! Tu as résolu de me sauver, car tu es ma citadelle et mon fort.

4 Min Gud, hjelp mig utu dens ogudaktigas hand, utu dens orättfärdigas och tyrannens hand.

Mon Dieu, sauve-moi de la main de l'impie, du bras du méchant et de l'oppresseur!

5 Ty du äst min tillflykt, Herre, Herre; mitt hopp allt ifrå minom ungdom.

Car tu es mon espérance, Seigneur, Éternel, dès mon jeune âge en toi je me confie;

6 Uppå dig hafver jag förlåtit mig, allt ifrå moderlifvet; du hafver dragit mig utu mine moders lif; min berömmelse är alltid af dig.

sur toi je m'appuie dès le sein de ma mère, et c'est toi qui m'as tiré de ses flancs; tu es toujours l'objet de mes louanges.

7 Jag är för mångom ett vidunder; men du äst min starka tröst.

Je suis comme un miracle pour plusieurs: c'est que tu es mon puissant recours.

8 Låt min mun full vara af ditt lof och pris dagliga dags.

Ma bouche est remplie de tes louanges, tous les jours je te glorifie!

9 Förkasta mig icke uti min ålderdom; öfvergif mig icke, när jag svag varder.

Ne me rejette pas au temps de ma vieillesse! Quand ma force dépérit, ne me délaisse pas!

10 Ty mine fiender tala emot mig, och de som efter mina själ vakta, de rådslå tillhopa;

Car mes ennemis parlent de moi, et ceux qui épient mon âme, se concertent ensemble,

11 Och säga: Gud hafver öfvergifvit honom; jager efter, och griper honom; ty der är ingen hjelpare.

disant: « Dieu l'a délaissé, poursuivez, saisissez-le; car il est sans libérateur! »

12 Gud, var icke långt borto ifrå mig; min Gud, skynda dig till att hjelpa mig.

O Dieu, ne sois pas loin de moi! Mon Dieu, accours à mon aide!

13 Skämme sig och förgås, de som emot mine själ äro; varde med skam och hån öfvertäckte, de som mitt värsta söka.

Qu'ils soient confondus, exterminés, les ennemis de mon âme, couverts de honte et d'opprobre, ceux qui cherchent ma perte!

14 Men jag vill alltid bida, och vill alltid föröka ditt lof.

Mais j'aurai toujours espérance, et je pourrai ajouter encore à toutes tes louanges.

15 Min mun skall förkunna dina rättfärdighet, dagliga dags dina salighet, den jag icke alla räkna kan.

Ma bouche dira ta justice, chaque jour ton salut, car je ne saurais compter [tous tes bienfaits].

16 Jag går i Herrans, Herrans kraft; jag prisar dina rättfärdighet, ja, din allena.

Je viendrai chantant tes hauts faits, Seigneur; Éternel, c'est ta justice seule que je célébrerai.

17 Gud, du hafver lärt mig af min ungdom; derföre förkunnar jag ännu din under.

O Dieu, tu m'as instruit dès mon jeune âge, et jusques aujourd'hui je publie tes merveilles.

18 Ock förlåt mig icke, Gud, i ålderdomen, när jag grå varder; tilldess jag förkunnar din arm barnabarnom, och dina magt allom dem som komma skola.

Mais, toi aussi, jusqu'à la vieillesse, aux cheveux blancs, ô Dieu, ne me délaisse pas! afin que j'annonce tes faits aux hommes d'à présent, et à tous ceux qui naîtront, ta puissance.

19 Gud, din rättfärdighet är hög, du som stor ting gör. Gud, ho är dig lik?

Aussi bien ta justice, ô Dieu, atteint au ciel. Tu as fait de grandes choses, ô Dieu; qui est pareil à toi?

20 Ty du låter mig förfara mycken och stor ångest, och gör mig åter lefvande; och hemtar mig åter upp utu jordenes djup.

Tu nous fis voir beaucoup d'angoisses et de maux: de nouveau tu nous donneras la vie, et tu nous tireras encore des abîmes de la terre.

21 Du gör mig ganska storan, och styrker mig igen.

Daigne augmenter ma grandeur, te tourner vers moi, et me consoler!

22 Så tackar jag ock dig med psaltarespel, för dina trofasthet, min Gud. Jag lofsjunger dig på harpor, du Helige i Israel.

Et au son du luth je te louerai, dirai la fidélité, mon Dieu, je te chanterai avec la harpe, Saint d'Israël!

23 Mine läppar och min själ, som du förlöst hafver, äro glade, och lofsjunga dig.

La joie sera sur mes lèvres, car c'est toi que je chanterai, et dans mon âme, car tu l'as délivrée;

24 Ock talar min tunga dagliga dags om dina rättfärdighet; ty skämma måga sig, och på skam komma, de som mitt värsta söka.

ma langue aussi toujours dira ta justice; car ils sont couverts de honte et d'opprobre ceux qui cherchent ma perte.