Psaltaren 81

1 På Gittith, till att föresjunga, Assaphs. Sjunger Gudi gladeliga, den vår starkhet är; fröjdens Jacobs Gudi.

Au maître chantre. En githith. D'Asaph. Faites entendre vos hymnes au Dieu qui est notre force, et vos cris d'allégresse au Dieu de Jacob!

2 Tager Psalmer, och för hit trummor, lusteliga harpor med psaltare.

Elevez vos chants, et faites résonner la cymbale, et la harpe harmonieuse avec le luth!

3 Blåser med basuner i nymånaden, i våra löfhyddohögtid.

C'est la lune nouvelle, sonnez de la trompette! c'est la lune dans son plein, notre jour de fête!

4 Ty detta är en sed i Israel, och en Jacobs Guds rätt.

Car tel est l'ordre donné à Israël, l'institution du Dieu de Jacob:

5 Det hafver han till ett vittnesbörd satt i Joseph, då de utur Egypti land drogo, och främmande tungomål hört hade;

Il en dressa le statut en Joseph, quand Il se mit en marche contre le pays d'Egypte. « J'entends une voix que je ne reconnais pas!

6 Och jag deras axlar ifrån bördone friade, och deras händer vid krukorna qvitta vordo.

Je déchargeai son épaule du fardeau, et ses mains ne durent plus porter les paniers.

7 Då du åkallade mig i nödene, halp jag dig ut, och bönhörde dig, då tordönen öfverföll dig; och försökte dig vid trätovattnet. (Sela)

Dans l'angoisse tu m'invoquas, et je te sauvai, je t'exauçai, enveloppé du tonnerre, et je t'éprouvai aux eaux de la querelle. (Pause)

8 Hör, mitt folk, jag vill betyga ibland dig; Israel, du skall höra mig;

Ecoute, mon peuple, que je te somme! O Israël, si tu voulais m'écouter!

9 Att ibland dig ingen annar Gud är, och du ingen främmande Gud tillbeder.

Qu'il n'y ait chez toi point de Dieu étranger, et n'adore pas les dieux du dehors!

10 Jag är Herren din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver. Låt din mun vidt upp, låt mig uppfylla honom.

Je suis l'Éternel, ton Dieu, qui t'ai ramené de la terre d'Egypte. Ouvre ta bouche, je veux la remplir!…

11 Men mitt folk hörde intet mina röst, och Israel är intet om mig.

Mais mon peuple n'a point écouté ma voix, et Israël ne m'a point obéi.

12 Så hafver jag låtit dem uti deras hjertas sinne, att de måga vandra efter sitt råd.

Alors je l'abandonnai à l'obstination de son cœur; ils suivirent leurs propres conseils.

13 Om mitt folk ville mig hörsamt vara, och Israel på minom vägom gå,

O si mon peuple voulait m'écouter, et Israël, marcher dans mes voies!

14 Så ville jag snart nederlägga deras fiendar, och vända mina hand emot deras motståndare.

Bientôt je ferais plier leurs ennemis, et contre leurs oppresseurs je tournerais ma main.

15 Och de som Herran hata, skulle fela uppå honom; men deras tid skulle evinnerliga vara,

Ceux qui haïssent l'Éternel, dissimuleraient devant lui, et eux, ils auraient un bonheur éternel.

16 Och jag skulle spisa dem med bästa hvete, och mätta dem med hannog utu hälleberget.

Dieu les nourrirait de la moelle du froment, et du miel des rochers je te rassasierais! »