Ordspråksboken 16

1 En människa gör upp planer i sitt hjärta, men från HERREN kommer vad tungan svarar.

Dem Menschen mag das Denken eignen; vom Herrn kommt die Beredsamkeit der Zunge.

2 Var man tycker sina vägar vara goda, men HERREN är den som prövar andarna.

Erklärt für lauter alle seine Wege auch der Mensch, der Herr ist's, der die Geister wägt.

3 Befall dina verk åt HERREN, så hava dina planer framgång.

Dem Herrn enthülle deine Werke! Rechtschaffen sind dann deine Pläne auch.

4 HERREN har gjort var sak för dess särskilda mål, så ock den ogudaktige för olyckans dag.

Für einen, den er strafen will, erschafft der Herr Beliebiges, selbst einen Frevler für den Tag der Strafe.

5 En styggelse för HERREN är var högmodig man; en sådan bliver förvisso icke ostraffad.

Ein Greuel für den Herrn ist jeder Übermütige. Untrüglich ist's: er bleib nicht ungestraft.

6 Genom barmhärtighet och trofasthet försonas missgärning, och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda.

Durch treue Liebe wird die Sündenstrafe abgewandt; und in der Furcht des Herrn vermeidet man das Böse.

7 Om en mans vägar behaga HERREN väl så gör han ock hans fiender till hans vänner.

Findet der Herr Gefallen an den Wegen eines Mannes, dann müssen seine Feinde selbst mit ihm in Frieden leben.

8 Bättre är något litet med rättfärdighet än stor vinning med orätt.

Viel besser wenig in Gerechtigkeit als großes Einkommen mit Unrecht.

9 Människans hjärta tänker ut en väg, men HERREN är den som styr hennes steg.

Des Menschen Herz erdenkt sich seinen Weg; doch seine Schritte lenkt der Herr.

10 Gudasvar är på konungens läppar, i domen felar icke hans mun.

Des Königs Ausspruch ist Orakelspruch, und so vergreift sich nicht sein Mund beim Urteilsprechen.

11 Våg och rätt vägning äro från HERREN, alla vikter i pungen äro hans verk.

Die Waage, wie das rechte Wägen, kommt vom Herrn; sein Werk sind die Gewichte all.

12 En styggelse för konungar äro ogudaktiga gärningar, ty genom rättfärdighet bliver tronen befäst.

Ein frevelhaftes Handeln sollte Königen ein Greuel sein; denn durch Gerechtigkeit nur wird der Thron befestigt.

13 Rättfärdiga läppar behaga konungar väl, Och den som talar vad rätt är, han bliver älskad.

Wahrhaftige Lippen sollten einem König wohl gefallen; er sollte lieben, die die Wahrheit reden!

14 Konungens vrede är dödens förebud, men en vis man blidkar den.

Des Königs Grimm: ein Todesbote! Ein weiser Mann versteht's, ihn zu besänftigen.

15 När konungen låter sitt ansikte lysa, är där liv, och hans välbehag är såsom ett moln med vårregn.

Des Königs freundlich froher Blick schafft Leben; der Frühlingsregenwolke gleicht sein Wohlgefallen.

16 Långt bättre är att förvärva vishet än guld förstånd är mer värt att förvärvas än silver.

Viel besser Weisheit zu erwerben als feines Gold! Erwerb von Einsicht ist dem Silber vorzuziehen.

17 De redligas väg är att fly det onda; den som aktar på sin väg, han bevarar sitt liv.

Der Frommen Bahn besteht im Böses-Meiden; sein Leben wahrt, wer acht auf seinen Wandel hat.

18 Stolthet går före undergång, och högmod går före fall.

Hochmut kommt vor dem Fall und Stolz vor Untergang.

19 Bättre är att vara ödmjuk bland de betryckta än att utskifta byte med de högmodiga.

Viel besser ist's, betrübt zu sein mit Duldern, als Beute mit den Übermütigen zu teilen.

20 Den som aktar på ordet, han finner lycka, och säll är den som förtröstar på HERREN.

Wer acht gibt auf das Wort, der findet Glück, und wer dem Herrn vertraut: Heil ihm!

21 Den som har ett vist hjärta, honom kallar man förståndig, och där sötma är på läpparna hämtas mer lärdom.

Ein Denker zieht nur den Gelehrten an; doch wohlberedte Lippen machen groß den Hörerkreis.

22 En livets källa är förståndet för den som äger det, men oförnuftet är de oförnuftigas tuktan.

Ein Lebensborn ist Unterweisung derer, die dafür empfänglich; doch Torheit ist's, die Toren zu belehren.

23 Den vises hjärta gör hans mun förståndig och lägger lärdom på hans läppar, allt mer och mer.

Des Weisen Herz macht seinen Mund gar klug und mehrt auf seinen Lippen die Belehrung.

24 Milda ord äro honungskakor; de äro ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.

Huldvolle Reden sind wie Honigseim; sie sind der Seele eine Süßigkeit und Labsal für den Leib.

25 Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden.

So mancher Weg dünkt einem Mann gerade; doch schließlich sind es Todeswege.

26 Arbetarens hunger hjälper honom att arbeta ty hans egen mun driver på honom.

Des Arbeiters Verlangen schafft für ihn; sein Mund drängt ihn dazu.

27 Fördärvlig är den människa som gräver gropar för att skada; det är såsom brunne en eld på hennes läppar.

Der Teufelsmann vergräbt die Absicht; auf seinen Lippen aber lodert Feuersglut.

28 En vrång människa kommer träta åstad, och en örontasslare gör vänner oense.

Ein ränkesüchtiger Mann macht Streitigkeiten; ein Ohrenbläser bringt vertraute Freunde auseinander.

29 Den orättrådige förför sin nästa och leder honom in på en väg som icke är god.

Gewalttat übt schon, wer den Nächsten nur verführt und ihn auf keinen guten Weg geleitet.

30 Den som ser under lugg, han umgås med vrånga tankar; den som biter ihop läpparna, han är färdig med något ont.

Wer seine Augen zukneift, tut's um Lügen zu ersinnen; wer seine Lippen aufeinander preßt, ist fertig mit dem bösen Plan.

31 En ärekrona äro grå hår; den vinnes på rättfärdighetens väg.

Ein herrlich Diadem ist graues Haar; nur auf dem Weg der Tugend wird's gefunden.

32 Bättre är en tålmodig man än en stark, och bättre den som styr sitt sinne än den som intager en stad.

Weit tapfrer sind die Langmutsvollen als des Krieges Helden, und tapfrer die des eigenen Gemütes Herr als die Eroberer von Städten.

33 Lotten varder kastad i skötet, men den faller alltid vart HERREN vill.

In des Gewandes Falten wirft man zwar das Los; doch von dem Herrn kommt sein Entscheid.