Psaltaren 38

1 En psalm av David; till åminnelse.

A Psalm of David. A lament. Reprove me not, Lord, in your anger, and chasten me not in your wrath;

2 HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.

for your arrows have sunk into me, and your hand lies heavy upon me.

3 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.

In my flesh is no soundness because of your anger, no health in my bones, because of my sin.

4 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.

For that my guilt is gone over my head: it weighs like a burden too heavy for me.

5 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.

My wounds stink and fester, for my foolishness I am tormented.

6 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.

Bent and bowed am I utterly, all the day going in mourning.

7 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.

My loins are filled with burning, and in my flesh is no soundness.

8 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.

I am utterly crushed and numb; I cry louder than lion roars.

9 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.

Lord, you know all that I long for, my groans are not hidden from you.

10 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.

My heart is throbbing, my strength has failed me. The light of my eyes – even it is gone from me.

11 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.

My dear ones and friends keep aloof, and my neighbours stand afar off.

12 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.

They who aim at my life lay their snares, they who seek my hurt speak of ruin, nursing treachery all the day long.

13 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.

But I turn a deaf ear and hear not; like the dumb I open not my mouth.

14 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;

I am like one without hearing, with no arguments in my mouth.

15 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.

For my hope, O Lord, is in you. You will answer, O Lord my God,

16 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.

when I utter the hope that those who made scorn of my tottering feet may not rejoice over me.

17 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.

For I am ready to fall, my pain forsakes me never.

18 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;

I acknowledge my guilt, I am anxious because of my sin:

19 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.

My wanton assailants are strong, those who wrongfully hate me are many,

20 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,

who render me evil for good, and oppose me, because I make good my goal.

21 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.

Do not forsake me, O Lord; my God, be not far from me.

22 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig. Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.

Hasten to help me, O Lord my saviour.