Hesekiel 8

1 Och i sjätte året, i sjätte månaden, på femte dagen i månaden, när jag satt i mitt hus och de äldste i Juda sutto hos mig, kom Herrens, HERRENS hand där över mig.

So it came about in the sixth year and the sixth month, in the fifth day of the month, as I sat in my house and the elders of Judah sat before me, that the hand of the Lord Yahweh again fell upon me there.

2 Och jag fick se något som till utseendet liknade eld; allt, ända ifrån det som såg ut att vara hans länder och sedan allt nedåt, var eld. Men från hans länder och sedan allt uppåt syntes något som liknade strålande ljus, och som var såsom glänsande malm.

So I looked, and behold, there was a likeness with the appearance of a man. From the appearance of his hips downward there was fire. And from his hips upward there was the appearance of something shining, like glowing metal.

3 Och han räckte ut något som var bildat såsom en hand och fattade mig vid en lock av mitt huvudhår; och en andekraft lyfte mig upp mellan himmel och jord och förde mig, i en syn från Gud, till Jerusalem, dit där man går in till den inre förgården genom den port som vetter åt norr, där varest avgudabelätet, det som hade uppväckt Guds nitälskan, hade sin plats.

Then he reached out the form of a hand and took me by the hair of my head; the Spirit lifted me up between earth and heaven, and in visions from God, he brought me to Jerusalem, to the entrance of the inner northern gate, where the idol that provokes great jealousy was standing.

4 Och se, där syntes Israels Guds härlighet, alldeles sådan som jag hade sett den på slätten.

Then behold, the glory of the God of Israel was there, according to the vision I had seen on the plain.

5 Och han sade till mig: "Du människobarn, lyft upp dina ögon mot norr." När jag nu lyfte upp mina ögon mot norr, fick jag se avgudabelätet, det som hade uppväckt Guds nitälskan, stå där norr om altarporten, vid själva ingången.

Then he said to me, “Son of man, lift up your eyes to the north.” So I lifted up my eyes to the north, and to the north of the gate leading to the altar, there in the entrance, was the idol of jealousy.

6 Och han sade till mig: "Du människobarn, ser du vad de göra här? Stora äro de styggelser som Israels hus här bedriver, så att jag måste draga långt bort ifrån min helgedom; men du skall få se ännu flera, större styggelser."

So he said to me, “Son of man, do you see what they are doing? These are great abominations that the house of Israel is doing here to make me go far from my own sanctuary. But you will turn and see even greater abominations.”

7 Sedan förde han mig till förgårdens ingång, och jag fick där se ett hål i väggen.

Then he brought me to the doorway of the courtyard, and I looked, and there was a hole in the wall.

8 Och han sade till mig: "Du människobarn, bryt igenom väggen." Då bröt jag igenom väggen och fick nu se en dörr.

He said to me, “Son of man, dig into this wall.” So I dug into the wall, and there was a door.

9 Och han sade till mig: "Gå in och se vilka onda styggelser de här bedriva."

Then he said to me, “Go and see the wicked abominations that they are doing here.”

10 När jag nu kom in, fick jag se allahanda bilder av vederstyggliga kräldjur och fyrfotadjur, så ock Israels hus' alla eländiga avgudar, inristade runt omkring på väggarna.

So I went in and looked, and behold! There was every form of creeping thing and detestable beast! Every idol of the house of Israel was carved into the wall all around.

11 Och framför dem stodo sjuttio av: de äldste i Israels hus, och Jaasanja, Safans son, stod mitt ibland dem, och var och en av dem hade sitt rökelsekar i handen, och vällukt steg upp från rökelsemolnet.

Seventy elders of the house of Israel were there, and Jaazaniah son of Shaphan was standing in their midst. They were standing in front of the images, and each man had his censer in his hand so that the smell of the cloud of incense went up.

12 Och han sade till mig: "Du människobarn, ser du vad de äldste i Israels hus bedriva i mörkret, var och en i sin avgudakammare? Ty de säga: 'HERREN ser oss icke, HERREN har övergivit landet.'"

He said to me, “Son of man, do you see what the elders of the house of Israel are doing in the dark? Each one does this in the hidden chamber of his idol, for they say, 'Yahweh does not see us! Yahweh has forsaken the land.'”

13 Därefter sade han till mig: "Du skall få se ännu flera, större styggelser som dessa bedriva."

Then he said to me, “Turn again and see the other great abominations that they are doing.”

14 Och han förde mig fram mot ingången till norra porten på HERRENS hus, och se, där sutto kvinnor som begräto Tammus.

Next he brought me to the entrance of the gate of Yahweh's house that was on the north side, and behold! The women were sitting there mourning for Tammuz.

15 Och han sade till mig: "Du människobarn, ser du detta? Men du skall få se ännu flera styggelser, större än dessa."

So he said to me, “Do you see this, son of man? Turn again and see even greater abominations than these.”

16 Och han förde mig till den inre förgården till HERRENS hus, och se, vid ingången till HERRENS tempel, mellan förhuset och altaret, stodo vid pass tjugufem män, som vände ryggarna åt HERRENS tempel och ansiktena åt öster, och som tillbådo solen i öster.

He brought me into the inner courtyard of Yahweh's house, and behold! at the entrance of the temple of Yahweh between the portico and the altar, there were about twenty-five men with their backs toward the temple of Yahweh and their faces toward the east, and they were worshiping the sun.

17 Och han sade till mig: "Du människobarn, ser du detta? Är det icke nog för Juda hus att bedriva de styggelser som de här hava bedrivit, eftersom de nu ock hava uppfyllt landet med orätt och åter hava förtörnat mig? Se nu huru de sätta vinträdskvisten för näsan!

He said to me, “Do you see this, son of man? Is it a little thing for the house of Judah to do these abominations that they are doing here? For they have filled the land with violence and they have turned again to provoke me to anger, putting the branch to their noses.

18 Därför skall också jag utföra mitt: verk i vrede; jag skall icke visa någon skonsamhet och icke hava någon misskund. Och om de än ropa med hög röst inför mig, skall jag dock icke höra dem."

So I will also act among them; my eye will not have compassion, and I will not spare them. Though they cry in my ears with a loud voice, I will not hear them.”