Job 12
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Nanoiñe ami’ty hoe t’Iobe:
2 Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!
Toe inahareo avao ro ondaty, vaho hitrao-pihomak’ ama’ areo ty hihitse.
3 Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?
Fa toe mahilala ka iraho, tsy inahareo avao; Tsy zai’ areo iraho. Ia ty tsy mahafohiñe o raha rezao?
4 Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!
Fiankahafa’ o rañekoo iraho: Kanjie’e t’i Andrianañahare, vaho toiñe’e, Fitohafañe i vañoñe tsy aman-kilay.
5 Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.
Tsambolitio’ ty miagaregañe ty failo, ie nihentseñañe ho a o mipolititse am-pandiao.
6 Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.
Mierañerañe ty kiboho-malaso, le tsi-añoleñañe ty manigìk’ an’Andrianañahare, o mitintiñe ty ndrahare’e am-pità’eo.
7 Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;
Fe añontaneo o bibio, hampandrendreha’ iareo; naho o voro-mitiliñeo, hitalilia’ iareo;
8 eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.
ke misaontsia ami’ty tane toy, hañòha’e azo, apoho hitaroña’ o fian-driakeo.
9 Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?
Ia amy rezay ro tsy mahafohiñe t’ie nanoem-pità’ Iehovà?
10 I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.
Kila am-pità’e ao ty fiai’ ze veloñe, naho ty kofò’ ze hene ondaty.
11 Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?
Tsy mpitsò-bolañe hao ty ravembia, manahake ty fitsopehan-dañilañy ty mahakama?
12 Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.
Amo antetseo hao ty hihitse, amo lava’ androo hao ty hilala?
13 Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.
Aman’Añahare o hihitse naho haozarañeo; ama’e o fanoroañe naho hilalao.
14 Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.
Heheke, mandrotsake re, le tsy hamboareñe ka; agabe’e ao t’indaty, vaho tsy ho hahañe ka.
15 Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.
Hehe te kalaña’e o ranoo, le maike; irahe’e ka iereo, le añinahinà’e ty tane.
16 Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.
Ama’e ty hafatrarañe naho ty hilala; aze ty finitake naho ty mpamitake
17 Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.
Ampañaveloa’e tsy aman-kana o mpanoroo, vaho ampigege’e o mpizakao.
18 Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.
Abala’e ty kitambem-panjaka vaho diaña’e sokotry ty vania’e.
19 Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.
Asese’e tsy aman-kana o mpisoroñeo naho gorè’e ty fanalolahy.
20 Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.
Ampitsiñe’e ty lañona’ o matoeo, naho afaha’e ty hilala’o antetseo.
21 Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.
Ampidoaña’e inje o ana-donakeo naho abala’e ty sadia’ o maozatseo.
22 Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.
Ventabentare’e o raha mietak’ añ’ieñeo, aboa’e an-kazavàñe o talinjon-kavilasio.
23 Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.
Onjone’e o fifeheañeo naho rotsahe’e; atratrañahe’e o fifelehañeo vaho asese’e an-drohy añe.
24 Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.
Ampimotsoe’e arofo o mpiaolo’ ty tane toio, vaho ampirerererè’e an-dratraratra tsy aman-dalañe añe.
25 De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.
Ie mijimejime añ’ ieñe ao tsy an-kazavàñe; midaleandaleañe hoe jike.
