Job 17
1 Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
Szellemem meg van törve, napjaim elenyésztek, sírok várnak rám!
2 Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
Bizony csúfolkodással illetnek engem, és zaklatásukon kell időznie szememnek.
3 Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
Állj jót, kérlek: kezeskedjél értem tenmagadnál! Ki az, ki kezet csap velem?
4 Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
Mert az ő szívöket elzártad az eszességtől, azért nem engeded felülkerekedniök.
5 Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
Ki osztályrészért elárul barátot, fiainak szemei el fognak epedni.
6 Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
Oda állított engem, hogy példálózzanak népek, s azzá lettem, hogy arczúl köpnek.
7 Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
Elhomályosúlt bosszúságtól szemem, s tagjaim akár az árnyék mindannyi.
8 De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
Eliszonyodnak e miatt az egyenesek, s az ártatlan fölgerjed az istentelen ellen;
9 Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
és az igaz ragaszkodik útjához s a tiszta kezű gyarapodik szilárdságban.
10 Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
Azonban ti mindannyian csak jöjjetek újra, de nem találok köztetek bölcset.
11 Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
Napjaim elmúltak, gondolataim elszakadtak, szívemnek tulajdonai!
12 Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
Az éjszakát nappallá teszik, a világosságot közelebbé a sötétségnél
13 Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol h7585)
Ha az alvilágot házamul reméltem, a sötétségben megterítette mágyamat, (Sheol h7585)
14 till graven måste jag säga: "Du är min fader", till förruttnelsens maskar: "Min moder", "Min syster".
a veremnek így szóltam: atyám vagy! anyám és testvérem! a féregnek:
15 Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
hol van tehát reménységem, és reménységem – ki látja meg?
