Johannes 11
1 Och en man vid namn Lasarus låg sjuk; han var från Betania, den by där Maria och hennes syster Marta bodde.
Now a certain man was sick, Lazarus from Bethany, of the village of Miriam and her sister, Martha.
2 Det var den Maria som smorde Herren med smörjelse och torkade hans fötter med sitt hår. Och nu låg hennes broder Lasarus sjuk.
It was that Miriam who had anointed the Lord with ointment and wiped his feet with her hair, whose brother Lazarus was sick.
3 Då sände systrarna bud till Jesus och läto säga: "Herre, se, han som du har så kär ligger sjuk."
The sisters therefore sent to him, saying, “Lord, behold, he for whom you have great affection is sick.”
4 När Jesus hörde detta, sade han: "Den sjukdomen är icke till döds, utan till Guds förhärligande, så att Guds Son genom den bliver förhärligad."
But when Yeshua heard it, he said, “This sickness is not to death, but for the glory of God, that God’s Son may be glorified by it.”
5 Och Jesus hade Marta och hennes syster och Lasarus kära.
Now Yeshua loved Martha, and her sister, and Lazarus.
6 När han nu hörde att denne låg sjuk, stannade han först två dagar där han var;
When therefore he heard that he was sick, he stayed two days in the place where he was.
7 men därefter sade han till lärjungarna: "Låt oss gå tillbaka till Judeen."
Then after this he said to the disciples, “Let’s go into Judea again.”
8 Lärjungarna sade till honom: "Rabbi, nyligen ville judarna stena dig, och åter går du dit?"
The disciples asked him, “Rabbi, the Judeans were just trying to stone you. Are you going there again?”
9 Jesus svarade: "Dagen har ju tolv timmar; den som vandrar om dagen, han stöter sig icke, ty han ser då denna världens ljus.
Yeshua answered, “Aren’t there twelve hours of daylight? If a man walks in the day, he doesn’t stumble, because he sees the light of this world.
10 Men den som vandrar om natten, han stöter sig, ty han har då intet som lyser honom."
But if a man walks in the night, he stumbles, because the light isn’t in him.”
11 Sedan han hade talat detta, sade han ytterligare till dem: "Lasarus, vår vän, har somnat in; men jag går för att väcka upp honom ur sömnen."
He said these things, and after that, he said to them, “Our friend Lazarus has fallen asleep, but I am going so that I may awake him out of sleep.”
12 Då sade hans lärjungar till honom: "Herre, sover han, så bliver han frisk igen."
The disciples therefore said, “Lord, if he has fallen asleep, he will recover.”
13 Men Jesus hade talat om hans död; de åter menade att han talade om vanlig sömn.
Now Yeshua had spoken of his death, but they thought that he spoke of taking rest in sleep.
14 Då sade Jesus öppet till dem: "Lasarus är död.
So Yeshua said to them plainly then, “Lazarus is dead.
15 Och för eder skull, för att I skolen tro, gläder jag mig över att jag icke var där. Men låt oss nu gå till honom."
I am glad for your sakes that I was not there, so that you may believe. Nevertheless, let’s go to him.”
16 Då sade Tomas, som kallades Didymus, till de andra lärjungarna: "Låt oss gå med, för att vi må dö med honom."
Thomas therefore, who is called Didymus, said to his fellow disciples, “Let’s also go, that we may die with him.”
17 När så Jesus kom dit, fann han att den döde redan hade legat fyra dagar i graven.
So when Yeshua came, he found that he had been in the tomb four days already.
18 Nu låg Betania nära Jerusalem, vid pass femton stadier därifrån,
Now Bethany was near Jerusalem, about fifteen stadia away.
19 och många judar hade kommit till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras broder.
Many of the Judeans had joined the women around Martha and Miriam, to console them concerning their brother.
20 Då nu Maria fick höra att Jesus kom, gick hon honom till mötes; men Maria satt kvar hemma.
Then when Martha heard that Yeshua was coming, she went and met him, but Miriam stayed in the house.
21 Och Marta sade till Jesus: "Herre, hade du varit här, så vore min broder icke död.
Therefore Martha said to Yeshua, “Lord, if you would have been here, my brother wouldn’t have died.
22 Men jag vet ändå att allt vad du beder Gud om, det skall Gud giva dig."
Even now I know that whatever you ask of God, God will give you.”
23 Jesus sade till henne: "Din broder skall stå upp igen."
Yeshua said to her, “Your brother will rise again.”
24 Marta svarade honom: "Jag vet att han skall stå upp, vid uppståndelsen på den yttersta dagen."
Martha said to him, “I know that he will rise again in the resurrection at the last day.”
25 Jesus svarade till henne: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör;
Yeshua said to her, “I am the resurrection and the life. He who believes in me will still live, even if he dies.
26 och var och en som lever och tror på mig, han skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?" (aiōn g165)
Whoever lives and believes in me will never die. Do you believe this?” (aiōn g165)
27 Hon svarade honom: "Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma i världen."
She said to him, “Yes, Lord. I have come to believe that you are the Messiah, God’s Son, he who comes into the world.”
28 När hon hade sagt detta, gick hon bort och kallade på Maria, sin syster, och sade hemligen till henne: "Mästaren är här och kallar dig till sig."
When she had said this, she went away and called Miriam, her sister, secretly, saying, “The Rabbi is here and is calling you.”
29 När hon hörde detta, stod hon strax upp och gick åstad till honom.
When she heard this, she arose quickly and went to him.
30 Men Jesus hade ännu icke kommit in i byn, utan var kvar på det ställe där Marta hade mött honom.
Now Yeshua had not yet come into the village, but was in the place where Martha met him.
31 Då nu de judar, som voro inne i huset hos Maria för att trösta henne, sågo att hon så hastigt stod upp och gick ut, följde de henne, i tanke att hon gick till graven för att gråta där.
Then the Judeans who were with her in the house and were consoling her, when they saw Miriam, that she rose up quickly and went out, followed her, saying, “She is going to the tomb to weep there.”
32 När så Maria kom till det ställe där Jesus var och fick se honom, föll hon ned för hans fötter och sade till honom: "Herre, hade du varit där, så vore min broder icke död."
Therefore when Miriam came to where Yeshua was and saw him, she fell down at his feet, saying to him, “Lord, if you would have been here, my brother wouldn’t have died.”
33 Då nu Jesus såg henne gråta och såg jämväl att de judar, som hade kommit med henne, gräto, upptändes han i sin ande och blev upprörd
When Yeshua therefore saw her weeping, and the Judeans weeping who came with her, he groaned in the spirit and was troubled,
34 och frågade: "Var haven I lagt honom?" De svarade honom: "Herre, kom och se." Och Jesus grät.
and said, “Where have you laid him?” They told him, “Lord, come and see.”
35 Då sade judarna: "Se huru kär han hade honom!"
Yeshua wept.
36 Men somliga av dem sade:
The Judeans therefore said, “See how much affection he had for him!”
37 "Kunde icke han, som öppnade den blindes ögon, ock hava så gjort att denne icke hade dött?"
Some of them said, “Couldn’t this man, who opened the eyes of him who was blind, have also kept this man from dying?”
38 Då upptändes Jesus åter i sitt innersta och gick bort till graven. Den var urholkad i berget, och en sten låg framför ingången.
Yeshua therefore, again groaning in himself, came to the tomb. Now it was a cave, and a stone lay against it.
39 Jesus sade: "Tagen bort stenen." Då sade den dödes syster Marta till honom: "Herre, han luktar redan, ty han har varit död i fyra dygn."
Yeshua said, “Take away the stone.” Martha, the sister of him who was dead, said to him, “Lord, by this time there is a stench, for he has been dead four days.”
40 Jesus svarade henne: "Sade jag dig icke, att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet?"
Yeshua said to her, “Didn’t I tell you that if you believed, you would see God’s glory?”
41 Då togo de bort stenen. Och Jesus lyfte upp sina ögon och sade: "Fader, jag tackar dig för att du har hört mig.
So they took away the stone from the place where the dead man was lying. Yeshua lifted up his eyes and said, “Father, I thank you that you listened to me.
42 Jag visste ju förut att du alltid hör mig; men för folkets skull, som står här omkring, säger jag detta, för att de skola tro att det är du som har sänt mig."
I know that you always listen to me, but because of the multitude standing around I said this, that they may believe that you sent me.”
43 När han hade sagt detta, ropade han med hög röst: "Lasarus, kom ut."
When he had said this, he cried with a loud voice, “Lazarus, come out!”
44 Och han som hade varit död kom ut, med händer och fötter inlindade i bindlar och med ansiktet inhöljt i en duk. Jesus sade till dem: "Lösen honom, och låten honom gå."
He who was dead came out, bound hand and foot with wrappings, and his face was wrapped around with a cloth. Yeshua said to them, “Free him, and let him go.”
45 Många judar, som hade kommit till Maria och hade sett vad Jesus hade gjort, trodde då på honom.
Therefore many of the Judeans who came to Miriam and saw what Yeshua did believed in him.
46 Men några av dem gingo bort till fariséerna och omtalade för dem vad Jesus hade gjort.
But some of them went away to the Pharisees and told them the things which Yeshua had done.
47 Då sammankallade översteprästerna och fariséerna en rådsförsamling och sade: "Vad skola vi taga oss till? Denne man gör ju många tecken.
The chief priests therefore and the Pharisees gathered a council, and said, “What are we doing? For this man does many signs.
48 Om vi skola låta honom så fortfara, skola alla tro på honom, och romarna komma då att taga ifrån oss både land och folk."
If we leave him alone like this, everyone will believe in him, and the Romans will come and take away both our place and our nation.”
49 Men en av dem, Kaifas, som var överstepräst för det året, sade till dem: "I förstån intet,
But a certain one of them, Caiaphas, being high priest that year, said to them, “You know nothing at all,
50 och I besinnen icke huru mycket bättre det är för eder att en man dör för folket, än att hela folket förgås."
nor do you consider that it is advantageous for us that one man should die for the people, and that the whole nation not perish.”
51 Detta sade han icke av sig själv, utan genom profetisk ingivelse, eftersom han var överstepräst för det året; ty Jesus skulle dö för folket.
Now he didn’t say this of himself, but being high priest that year, he prophesied that Yeshua would die for the nation,
52 Ja, icke allenast "för folket"; han skulle dö också för att samla och förena Guds förskingrade barn.
and not for the nation only, but that he might also gather together into one the children of God who are scattered abroad.
53 Från den dagen var deras beslut fattat att döda honom.
So from that day forward they took counsel that they might put him to death.
54 Så vandrade då Jesus icke längre öppet bland judarna, utan drog sig undan till en stad som hette Efraim, på landsbygden, i närheten av öknen; där stannade han kvar med sina lärjungar.
Yeshua therefore walked no more openly amongst the Judeans, but departed from there into the country near the wilderness, to a city called Ephraim. He stayed there with his disciples.
55 Men judarnas påsk var nära, och många begåvo sig då, före påsken, från landsbygden upp till Jerusalem för att helga sig.
Now the Passover in Judea was at hand. Many went up from the country to Jerusalem before the Passover, to purify themselves.
56 Och de sökte efter Jesus och sade till varandra, där de stodo i helgedom: "Vad menen I? Skall han då alls icke komma till högtiden?"
Then they sought for Yeshua and spoke with one another as they stood in the temple, “What do you think—that he isn’t coming to the feast at all?”
57 Och översteprästerna och fariséerna hade utfärdat påbud om att den som finge veta var han fanns skulle giva det till känna, för att de måtte kunna gripa honom.
Now the chief priests and the Pharisees had commanded that if anyone knew where he was, he should report it, that they might seize him.
