Klagovisorna 3
1 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
I am the man who has seen affliction by the rod of his wrath.
2 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
He has led me and caused me to walk in darkness, and not in light.
3 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
Surely he turns his hand against me again and again all day long.
4 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
He has made my flesh and my skin old. He has broken my bones.
5 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
He has built against me, and surrounded me with bitterness and hardship.
6 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
He has made me dwell in dark places, as those who have been long dead.
7 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
He has walled me about, so that I can’t go out. He has made my chain heavy.
8 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
Yes, when I cry, and call for help, he shuts out my prayer.
9 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
He has walled up my ways with cut stone. He has made my paths crooked.
10 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
He is to me as a bear lying in wait, as a lion in hiding.
11 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
He has turned away my path, and pulled me in pieces. He has made me desolate.
12 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
He has bent his bow, and set me as a mark for the arrow.
13 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
He has caused the shafts of his quiver to enter into my kidneys.
14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
I have become a derision to all my people, and their song all day long.
15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
He has filled me with bitterness. He has stuffed me with wormwood.
16 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
He has also broken my teeth with gravel. He has covered me with ashes.
17 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
You have removed my soul far away from peace. I forgot prosperity.
18 Jag sade: "Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN."
I said, “My strength has perished, along with my expectation from the LORD.”
19 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
Remember my affliction and my misery, the wormwood and the bitterness.
20 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
My soul still remembers them, and is bowed down within me.
21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
This I recall to my mind; therefore I have hope.
22 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
It is because of the LORD’s loving kindnesses that we are not consumed, because his mercies don’t fail.
23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
They are new every morning. Great is your faithfulness.
24 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
“The LORD is my portion,” says my soul. “Therefore I will hope in him.”
25 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
The LORD is good to those who wait for him, to the soul who seeks him.
26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
It is good that a man should hope and quietly wait for the salvation of the LORD.
27 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
It is good for a man that he bear the yoke in his youth.
28 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
Let him sit alone and keep silence, because he has laid it on him.
29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
Let him put his mouth in the dust, if it is so that there may be hope.
30 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
Let him give his cheek to him who strikes him. Let him be filled full of reproach.
31 Ty Herren förkastar icke för evig tid;
For the Lord will not cast off forever.
32 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
For though he causes grief, yet he will have compassion according to the multitude of his loving kindnesses.
33 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
For he does not afflict willingly, nor grieve the children of men.
34 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
To crush under foot all the prisoners of the earth,
35 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
to turn away the right of a man before the face of the Most High,
36 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
to subvert a man in his cause, the Lord doesn’t approve.
37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
Who is he who says, and it comes to pass, when the Lord doesn’t command it?
38 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
Doesn’t evil and good come out of the mouth of the Most High?
39 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
Why should a living man complain, a man for the punishment of his sins?
40 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
Let us search and try our ways, and turn again to the LORD.
41 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
Let’s lift up our heart with our hands to God in the heavens.
42 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
“We have transgressed and have rebelled. You have not pardoned.
43 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
“You have covered us with anger and pursued us. You have killed. You have not pitied.
44 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
You have covered yourself with a cloud, so that no prayer can pass through.
45 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
You have made us an off-scouring and refuse in the middle of the peoples.
46 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
“All our enemies have opened their mouth wide against us.
47 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
Terror and the pit have come on us, devastation and destruction.”
48 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
My eye runs down with streams of water, for the destruction of the daughter of my people.
49 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
My eye pours down and doesn’t cease, without any intermission,
50 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
until the LORD looks down, and sees from heaven.
51 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
My eye affects my soul, because of all the daughters of my city.
52 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
They have chased me relentlessly like a bird, those who are my enemies without cause.
53 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
They have cut off my life in the dungeon, and have cast a stone on me.
54 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: "Det är ute med mig."
Waters flowed over my head. I said, “I am cut off.”
55 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
I called on your name, LORD, out of the lowest dungeon.
56 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
You heard my voice: “Don’t hide your ear from my sighing, and my cry.”
57 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: "Frukta icke."
You came near in the day that I called on you. You said, “Don’t be afraid.”
58 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
Lord, you have pleaded the causes of my soul. You have redeemed my life.
59 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
LORD, you have seen my wrong. Judge my cause.
60 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
You have seen all their vengeance and all their plans against me.
61 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
You have heard their reproach, LORD, and all their plans against me,
62 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
the lips of those that rose up against me, and their plots against me all day long.
63 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
You see their sitting down and their rising up. I am their song.
64 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
You will pay them back, LORD, according to the work of their hands.
65 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
You will give them hardness of heart, your curse to them.
66 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.
You will pursue them in anger, and destroy them from under the heavens of the LORD.
