< Ordspråksboken 12 >

1 Den som älskar tuktan, han älskar kunskap, men oförnuftig är den som hatar tillrättavisning.
Quien ama la corrección, ama la sabiduría; quien odia la corrección es un insensato.
2 Den gode undfår nåd av HERREN, men den ränkfulle varder av honom fördömd.
El bueno gana el favor de Yahvé, el cual condena al hombre de mala intención.
3 Ingen människa bliver beståndande genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot kan icke rubbas.
La malicia no es fundamento firme para el hombre, la raíz de los justos, en cambio, es inconmovible.
4 En idog hustru är sin mans krona, men en vanartig är såsom röta i hans ben.
Como la mujer virtuosa es la corona de su marido así la desvergonzada es como carcoma de sus huesos.
5 De rättfärdigas tankar gå ut på vad rätt är, men de ogudaktigas rådklokhet går ut på svek.
Los pensamientos de los justos son equidad, mas los consejos de los malvados son fraude.
6 De ogudaktigas ord ligga på lur efter blod, men de redliga räddas genom sin mun.
Las palabras de los impíos son emboscada a sangre ajena, la boca de los rectos los salva.
7 De ogudaktiga varda omstörtade och äro så icke mer, men de rättfärdigas hus består.
Se da un vuelco a los impíos y dejan de ser, en tanto que la casa de los justos sigue en pie.
8 I mån av sitt vett varder en man prisad, men den som har ett förvänt förstånd, han bliver föraktad.
El hombre es alabado según su sabiduría, mas el perverso de corazón es despreciado.
9 Bättre är en ringa man, som likväl har en tjänare, än den som vill vara förnäm och saknar bröd.
Más vale un hombre humilde que sabe ganarse la vida, que el ostentoso que tiene escasez de pan.
10 Den rättfärdige vet huru hans boskap känner det, men de ogudaktigas hjärtelag är grymt.
El justo mira por las necesidades de su ganado, mas las entrañas de los impíos son crueles.
11 Den som brukar sin åker får bröd till fyllest, men oförståndig är den som far efter fåfängliga ting.
El que labra su tierra se saciará de pan; correr tras cosas vanas es necedad.
12 Den ogudaktige vill in i det nät som fångar de onda, men de rättfärdigas rot skjuter skott.
El impío quiere vivir de la presa de los malos, la raíz del justo produce (lo necesario para la vida).
13 Den som är ond bliver snärjd i sina läppars synd, men den rättfärdige undkommer ur nöden
El pecado de los labios constituye un lazo peligroso, mas el justo se libra de la angustia.
14 Sin muns frukt får envar njuta sig fullt till godo, och vad en människas händer hava förövat, det varder henne vedergällt.
Del fruto de su boca se sacia uno de bienes, y según las obras de sus manos será su premio.
15 Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, med den som är vis lyssnar till råd.
Al necio su proceder le parece acertado, el sabio, empero, escucha consejos.
16 Den oförnuftiges förtörnelse bliver kunnig samma dag, men den som är klok, han döljer sin skam
El necio al momento muestra su ira, el prudente disimula la afrenta.
17 Den som talar vad rätt är, han främjar sanning, men ett falskt vittne talar svek.
Quien profiere la verdad, propaga la justicia, pero el testigo mentiroso sirve al fraude.
18 Mången talar i obetänksamhet ord som stinga likasom svärd, men de visas tunga är en läkedom.
Hay quien con la lengua hiere como con espada, mas la lengua del sabio es medicina.
19 Sannfärdiga läppar bestå evinnerligen, men en lögnaktig tunga allenast ett ögonblick.
La palabra veraz es para siempre, la lengua mentirosa solo para un momento.
20 De som bringa ont å bane hava falskhet i hjärtat, men de som stifta frid, de undfå glädje.
Lleno de fraude es el corazón del que maquina el mal, pero lleno de alegría el de los que aconsejan la paz.
21 Intet ont vederfares den rättfärdige, men över de ogudaktiga kommer olycka i fullt mått.
Sobre el justo no cae ningún mal, sobre los impíos, empero, una ola de adversidades.
22 En styggelse för HERREN äro lögnaktiga låppar, men de som handla redligt behaga honom väl.
Abomina Yahvé los labios mentirosos, pero le son gratos quienes obran fielmente.
23 En klok man döljer sin kunskap, men dårars hjärtan ropa ut sitt oförnuft.
El hombre prudente encubre su saber, mas el corazón de los necios pregona su necedad.
24 De idogas hand kommer till välde, men en lat hand måste göra trältjänst.
La mano laboriosa será señora, la indolente, tributaria.
25 Sorg i en mans hjärta trycker det ned, men ett vänligt ord skaffar det glädje.
Las congojas del corazón abaten al hombre, mas una palabra buena le alegra.
26 Den rättfärdige visar sin vän till rätta, men de ogudaktigas väg för dem själva vilse.
El justo muestra a los otros el camino, el ejemplo de los malos, en cambio, los desvía.
27 Den late får icke upp något villebråd, men idoghet är för människan en dyrbar skatt.
El holgazán no asa la caza, pero el laborioso, gana preciosa hacienda.
28 På rättfärdighetens väg är liv, och där dess stig går fram är frihet ifrån död.
En la senda de la justicia está la vida; en el camino que ella traza no hay muerte.

< Ordspråksboken 12 >