Psaltaren 10
1 Varför, HERRE, står du så långt ifrån och fördöljer dig i nödens tider?
Why do you stand, Lord, so far away, hiding yourself in times of trouble?
2 Genom de ogudaktigas övermod måste den arme lida. Må de fångas i de ränker som de hava uttänkt!
The wicked, in their pride, are pursuing the helpless: let them be caught in the schemes they have plotted.
3 Ty den ogudaktige berömmer sig av sin själs lystnad, och den rovgirige talar förgripligt och föraktar HERREN.
For the wicked boasts of their wanton greed; the robber despises the Lord, and curses him,
4 Den ogudaktige säger i sitt högmod: "Han frågar icke därefter." "Det finnes ingen Gud", så äro alla hans tankar.
in wicked pride, thinks: God doesn’t care, God doesn’t call to account.
5 Trygga äro alltid hans vägar, dina domar gå högt över hans blickar; alla sina ovänner räknar han för intet.
Never a season that they do not prosper; your judgments are far above out of their sight: they scoff at their foes.
6 Han säger i sitt hjärta: "Jag skall icke vackla, över mig skall i evighet ingen olycka komma."
Each says in their heart, ‘I will never be shaken; I will live for all time untouched by misfortune.’
7 Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck; hans tunga gömmer olycka och fördärv.
Their mouths are full of deceit and oppression: under their tongues lurks mischief and wrong.
8 Han lägger sig i försåt vid gårdarna, i lönndom vill han dräpa den oskyldige; hans ögon lura på den olycklige.
Lying in secret in some village ambush, and stealthily watching, they murder the innocent.
9 Han ligger i försåt på lönnligt ställe, såsom ett lejon i sitt snår, han ligger i försåt för att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nät.
Like a lion that lurks in a secret lair they lurk intending to catch the defenceless; to seize them, to drag them away in their net.
10 Han trycker sig ned, han ligger på lur, och de olyckliga falla i hans klor.
Their victims are crushed, sink down to the ground. Under their claws the hapless fall.
11 Han säger i sitt hjärta: "Gud förgäter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig."
The wicked say in their hearts that God has forgotten, has hidden his face, will see nothing.
12 Stå upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, förgät icke de arma.
Arise, Lord, lift up your hand, do not forget the cry of the wretched.
13 Varför skall den ogudaktige få förakta Gud och säga i sitt hjärta att du icke frågar därefter?
Why do the wicked treat God with contempt, and say in their hearts, ‘God doesn’t care’?
14 Du har ju sett det, ty du giver akt på olycka och jämmer, för att taga det i din hand. Åt dig överlämnar den olycklige sin sak; du blev den faderlöses hjälpare.
You have seen the trouble and sorrow; you mark it all, and will take it in hand. The hapless can count on you, helper of orphans.
15 Bryt sönder den ogudaktiges arm, och hemsök de ondas ogudaktighet, så att du icke mer finner den.
Break the arm of the wicked and evil: search out their sin, till no more be found.
16 Ja, HERREN är konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land.
The Lord is king forever and ever: the nations will vanish from his land.
17 De ödmjukas trängtan hör du, HERRE; du gör deras hjärtan ståndaktiga; du låter ditt öra giva akt
Lord, you have heard the desire of the humble, inclining your ear, strengthening their hearts,
18 för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt, så att människor, komna av jord, ej längre vålla skräck.
rights you have won for the crushed and the orphan, so no one on earth may strike terror again.
