< Psaltaren 106 >

1 Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Louez l'Éternel! Célébrez l'Éternel, car il est bon, car sa miséricorde demeure à toujours!
2 Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
Qui pourrait raconter les hauts faits de l'Éternel et faire entendre toutes ses louanges?
3 Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
Heureux ceux qui observent ce qui est droit, qui font en tout temps ce qui est juste!
4 Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
Éternel, souviens-toi de moi, dans ta bienveillance envers ton peuple; fais venir à moi ton salut;
5 så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
Afin que je voie le bonheur de tes élus, que je me réjouisse de la joie de ton peuple, et que je me glorifie avec ton héritage.
6 Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
Nous et nos pères, nous avons péché; nous avons agi avec perversité; nous avons mal fait.
7 Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
Nos pères en Égypte ne furent pas attentifs à tes merveilles; ils ne se souvinrent point de la multitude de tes bontés; mais ils furent rebelles auprès de la mer, vers la mer Rouge.
8 Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
Et il les sauva pour l'amour de son nom, afin de faire connaître sa puissance.
9 Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
Il tança la mer Rouge, et elle fut à sec; et il les conduisit par les abîmes comme par le désert.
10 Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
Il les sauva des mains de l'adversaire, et les racheta des mains de l'ennemi.
11 Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
Les eaux couvrirent leurs oppresseurs; il n'en resta pas un seul.
12 Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
Alors ils crurent à ses paroles, et ils chantèrent sa louange.
13 Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
Bientôt ils oublièrent ses œuvres; ils ne s'attendirent point à ses desseins.
14 De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
Ils s'éprirent de convoitise dans le désert, et tentèrent Dieu dans la solitude.
15 Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
Alors il leur accorda leur demande; mais il envoya sur eux la consomption.
16 Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
Ils furent jaloux de Moïse dans le camp, et d'Aaron, le saint de l'Éternel.
17 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
La terre s'ouvrit, et engloutit Dathan, et couvrit la troupe d'Abiram.
18 Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
Le feu s'alluma dans leur assemblée; la flamme consuma les méchants.
19 De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
Ils firent un veau en Horeb, et se prosternèrent devant une image de fonte.
20 sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
Ils échangèrent leur gloire contre la figure du bœuf qui mange l'herbe.
21 De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
Ils oublièrent Dieu, leur libérateur, qui avait fait de grandes choses en Égypte,
22 så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
Des choses merveilleuses au pays de Cham, et des choses terribles sur la mer Rouge.
23 Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
Et il parlait de les détruire, si Moïse, son élu, ne se fût mis à la brèche devant lui, pour détourner sa colère, afin qu'il ne les détruisît pas.
24 De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
Ils méprisèrent la terre désirable; ils ne crurent point à sa parole.
25 De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
Ils murmurèrent dans leurs tentes; ils n'écoutèrent point la voix de l'Éternel.
26 Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
Alors il leur fit serment de les faire tomber dans le désert,
27 att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
De faire tomber leur postérité entre les nations, de les disperser dans tous les pays.
28 Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
Ils s'attachèrent à Baal-Péor, et mangèrent les sacrifices des morts.
29 De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
Ils irritèrent Dieu par leurs actions, tellement qu'une plaie fit irruption parmi eux.
30 Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
Mais Phinées se présenta et fit justice, et la plaie fut arrêtée.
31 det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
Et cela lui fut imputé à justice, dans tous les âges, à perpétuité.
32 De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
Ils l'irritèrent aussi près des eaux de Mériba; et il en arriva du mal à Moïse à cause d'eux.
33 Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
Car ils résistèrent à son esprit, et il parla légèrement de ses lèvres.
34 De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
Ils ne détruisirent pas les peuples, que l'Éternel leur avait dit de détruire.
35 utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
Mais ils se mêlèrent avec les nations, et ils apprirent leurs œuvres.
36 De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
Ils servirent leurs idoles, qui furent pour eux un piège;
37 Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
Et ils sacrifièrent aux démons leurs fils et leurs filles.
38 Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
Ils répandirent le sang innocent, le sang de leurs fils et de leurs filles, qu'ils sacrifièrent aux idoles de Canaan; et le pays fut profané par ces meurtres.
39 Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
Ils se souillèrent par leurs œuvres, et se prostituèrent par leurs actions.
40 Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
Et la colère de l'Éternel s'alluma contre son peuple; il eut en abomination son héritage.
41 Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
Il les livra entre les mains des nations; ceux qui les haïssaient, dominèrent sur eux.
42 Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
Leurs ennemis les opprimèrent, et ils furent humiliés sous leur main.
43 Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
Maintes fois il les délivra; mais ils se montraient rebelles dans leurs desseins, et se perdaient par leur iniquité.
44 Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
Toutefois, il les a regardés dans leur détresse, quand il entendait leur cri.
45 Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
Il s'est souvenu en leur faveur de son alliance, et s'est repenti selon la grandeur de sa miséricorde.
46 Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
Il leur a fait trouver compassion auprès de tous ceux qui les tenaient captifs.
47 Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----
Sauve-nous, Éternel, notre Dieu, et rassemble-nous d'entre les nations, afin que nous célébrions ton saint nom, et que nous nous glorifiions dans tes louanges.
48 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: "Amen, Halleluja!" Femte boken
Béni soit l'Éternel, le Dieu d'Israël, de siècle en siècle, et que tout le peuple dise: Amen! Louez l'Éternel!

< Psaltaren 106 >