Psaltaren 107
1 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
ヱホバに感謝せよ ヱホバは惠ふかくましましてその憐憫かぎりなし
2 Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
ヱホバの救贖をかうぶる者はみな然いふべきなり
3 de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
ヱホバは敵の手よりかれらを贖ひもろもろの地よ東西北南よりとりあつめたまへり
4 De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
かれら野にてあれはてたる路にさまよひその住ふべき邑にあはざりき
5 de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
かれら饑また渇きそのうちの霊魂おとろへたり
6 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
斯てその困苦のうちにてヱホバをよばはりたればヱホバこれを患難よりたすけいだし
7 Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
住ふべき邑にゆかしめんとて直き路にみちびきたまへり
8 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
願くはすべての人はヱホバの惠により人の子になしたまへる奇しき事跡によりてヱホバを讃稱へんことを
9 att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
ヱホバは渇きしたふ霊魂をたらはせ饑たるたましひを嘉物にてあかしめ給へばなり
10 De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
くらきと死の蔭とに居るもの患難とくろがねとに縛しめらるるもの
11 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
神の言にそむき至高者のをしへを蔑しめければ
12 Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
勤勞をもてその心をひくうしたまへり かれら仆れたれど助くるものもなかりき
13 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
斯てその困苦のうちにてヱホバをよばはりたればヱホバこれを患難よりすくひ
14 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
くらきと死のかげより彼等をみちびき出してその械をこぼちたまへり
15 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
願くはすべての人はヱホバの惠により人の子になしたまへる奇しき事跡によりてヱホバを讃稱へんことを
16 att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
そはあかがねの門をこぼち くろがねの關木をたちきりたまへり
17 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
愚かなる者はおのが愆の道により己がよこしまによりて惱めり
18 deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
かれらの霊魂はすべての食物をきらひて死の門にちかづく
19 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
かくてその困苦のうちにてヱホバをよばふ ヱホバこれを患難よりすくひたまふ
20 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
その聖言をつかはして之をいやし之をその滅亡よりたすけいだしたまふ
21 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
願くはすべての人ヱホバのめぐみにより人の子になしたまへる奇しき事跡によりてヱホバをほめたたへんことを
22 de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
かれらは感謝のそなへものをささげ喜びうたひてその事跡をいひあらはすべし
23 De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
舟にて海にうかび大洋にて事をいとなむ者は
24 där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
ヱホバのみわざを見また淵にてその奇しき事跡をみる
25 Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
ヱホバ命じたまへばあらき風おこりてその浪をあぐ
26 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
かれら天にのぼりまた淵にくだり患難によりてその霊魂とけさり
27 De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
左た右たにかたぶき酔たる者のごとく踉蹌てなす所をしらず
28 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
かくてその困苦のうちにてヱホバをよばふ ヱホバこれを患難よりたづさへいで
29 Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
狂風をしづめて浪をおだやかになし給へり
30 Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
かれらはおのが靜かなるをよろこぶ 斯てヱホバはかれらをその望むところの湊にみちびきたまふ
31 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
願くはすべての人ヱホバの惠により人の子になしたまへる奇しき事跡によりてヱホバをほめたたへんことを
32 de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
かれら民の會にてこれをあがめ長老の座にてこれを讃稱ふべし
33 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
ヱホバは河を野にかはらせ泉をかわける地に變らせ
34 bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
また豊かなる地にすめる民の惡によりてそこを鹵の地にかはらせ給ふ
35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
野を池にかはらせ乾ける地をいづみにかはらせ
36 Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
ここに餓たるものを住はせたまふ されば彼らは己がすまひの邑をたて
37 De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
畠にたねをまき葡萄園をまうけてそのむすべる實をえたり
38 Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
ヱホバはかれらの甚くふえひろごれるまでに惠をあたへ その牲畜のへることをも許したまはず
39 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
されどまた虐待くるしみ悲哀によりて減ゆき且うなたれたり
40 men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
ヱホバもろもろの君に侮辱をそそぎ道なき荒地にさまよはせたまふ
41 han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
然はあれど貧しきものを患難のうちより擧てその家族をひつじの群のごとくならしめたまふ
42 De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
直きものは之をみて喜びもろもろの不義はその口をふさがん
43 Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
すべて慧者はこれらのことに心をよせヱホバの憐憫をさとるべし
