Psaltaren 18
1 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld. Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
Untuk pemimpin biduan. Dari hamba TUHAN, yakni Daud yang menyampaikan perkataan nyanyian ini kepada TUHAN, pada waktu TUHAN telah melepaskan dia dari cengkeraman semua musuhnya dan dari tangan Saul. Ia berkata: "Aku mengasihi Engkau, ya TUHAN, kekuatanku!
2 HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
Ya TUHAN, bukit batuku, kubu pertahananku dan penyelamatku, Allahku, gunung batuku, tempat aku berlindung, perisaiku, tanduk keselamatanku, kota bentengku!
3 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Terpujilah TUHAN, seruku; maka akupun selamat dari pada musuhku.
4 Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.
Tali-tali maut telah meliliti aku, dan banjir-banjir jahanam telah menimpa aku,
tali-tali dunia orang mati telah membelit aku, perangkap-perangkap maut terpasang di depanku. (Sheol h7585)
6 Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
Ketika aku dalam kesesakan, aku berseru kepada TUHAN, kepada Allahku aku berteriak minta tolong. Ia mendengar suaraku dari bait-Nya, teriakku minta tolong kepada-Nya sampai ke telinga-Nya.
7 Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
Lalu goyang dan goncanglah bumi, dan dasar-dasar gunung gemetar dan goyang, oleh karena menyala-nyala murka-Nya.
8 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
Asap membubung dari hidung-Nya, api menjilat keluar dari mulut-Nya, bara menyala keluar dari pada-Nya.
9 Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
Ia menekukkan langit, lalu turun, kekelaman ada di bawah kaki-Nya.
10 Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
Ia mengendarai kerub, lalu terbang dan melayang di atas sayap angin.
11 Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
Ia membuat kegelapan di sekeliling-Nya menjadi persembunyian-Nya, ya, menjadi pondok-Nya: air hujan yang gelap, awan yang tebal.
12 Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
Karena sinar di hadapan-Nya hilanglah awan-awan-Nya bersama hujan es dan bara api.
13 Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
Maka TUHAN mengguntur di langit, Yang Mahatinggi memperdengarkan suara-Nya.
14 Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
Dilepaskan-Nya panah-panah-Nya, sehingga diserakkan-Nya mereka, kilat bertubi-tubi, sehingga dikacaukan-Nya mereka.
15 Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
Lalu kelihatanlah dasar-dasar lautan, dan tersingkaplah alas-alas dunia karena hardik-Mu, ya TUHAN, karena hembusan nafas dari hidung-Mu.
16 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
Ia menjangkau dari tempat tinggi, mengambil aku, menarik aku dari banjir.
17 Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Ia melepaskan aku dari musuhku yang gagah dan dari orang-orang yang membenci aku, karena mereka terlalu kuat bagiku.
18 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
Mereka menghadang aku pada hari sialku, tetapi TUHAN menjadi sandaran bagiku;
19 Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
Ia membawa aku ke luar ke tempat lapang, Ia menyelamatkan aku, karena Ia berkenan kepadaku.
20 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
TUHAN memperlakukan aku sesuai dengan kebenaranku, Ia membalas kepadaku sesuai dengan kesucian tanganku,
21 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
sebab aku tetap mengikuti jalan TUHAN dan tidak berlaku fasik terhadap Allahku.
22 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
Sebab segala hukum-Nya kuperhatikan, dan ketetapan-Nya tidaklah kujauhkan dari padaku;
23 Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
aku berlaku tidak bercela di hadapan-Nya, dan menjaga diri terhadap kesalahan.
24 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
Karena itu TUHAN membalas kepadaku sesuai dengan kebenaranku, sesuai dengan kesucian tanganku di depan mata-Nya.
25 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
Terhadap orang yang setia Engkau berlaku setia, terhadap orang yang tidak bercela Engkau berlaku tidak bercela,
26 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
terhadap orang yang suci Engkau berlaku suci, tetapi terhadap orang yang bengkok Engkau berlaku belat-belit.
27 Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
Karena Engkaulah yang menyelamatkan bangsa yang tertindas, tetapi orang yang memandang dengan congkak Kaurendahkan.
28 Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
Karena Engkaulah yang membuat pelitaku bercahaya; TUHAN, Allahku, menyinari kegelapanku.
29 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
Karena dengan Engkau aku berani menghadapi gerombolan, dan dengan Allahku aku berani melompati tembok.
30 Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
Adapun Allah, jalan-Nya sempurna; janji TUHAN adalah murni; Dia menjadi perisai bagi semua orang yang berlindung pada-Nya.
31 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
Sebab siapakah Allah selain dari TUHAN, dan siapakah gunung batu kecuali Allah kita?
32 Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
Allah, Dialah yang mengikat pinggangku dengan keperkasaan dan membuat jalanku rata;
33 du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
yang membuat kakiku seperti kaki rusa dan membuat aku berdiri di bukit;
34 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
yang mengajar tanganku berperang, sehingga lenganku dapat melenturkan busur tembaga.
35 Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
Kauberikan kepadaku perisai keselamatan-Mu, tangan kanan-Mu menyokong aku, kemurahan-Mu membuat aku besar.
36 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Kauberikan tempat lapang untuk langkahku, dan mata kakiku tidak goyah.
37 Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
Aku mengejar musuhku sampai kutangkap mereka, dan tidak berbalik sebelum mereka kuhabiskan;
38 Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
aku meremukkan mereka, sehingga mereka tidak dapat bangkit lagi; mereka rebah di bawah kakiku.
39 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Engkau telah mengikat pinggangku dengan keperkasaan untuk berperang; Engkau tundukkan ke bawah kuasaku orang yang bangkit melawan aku.
40 Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
Kaubuat musuhku lari dari padaku, dan orang-orang yang membenci aku kubinasakan.
41 De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
Mereka berteriak minta tolong, tetapi tidak ada yang menyelamatkan, mereka berteriak kepada TUHAN, tetapi Ia tidak menjawab mereka.
42 Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
Aku menggiling mereka halus-halus seperti debu di depan angin, mencampakkan mereka seperti lumpur di jalan.
43 Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Engkau meluputkan aku dari perbantahan rakyat; Engkau mengangkat aku menjadi kepala atas bangsa-bangsa; bangsa yang tidak kukenal menjadi hambaku;
44 Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
baru saja telinga mereka mendengar, mereka taat kepadaku; orang-orang asing tunduk menjilat aku.
45 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
Orang-orang asing pucat layu dan keluar dari kota kubunya dengan gemetar.
46 HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
TUHAN hidup! Terpujilah gunung batuku, dan mulialah Allah Penyelamatku,
47 Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
Allah, yang telah mengadakan pembalasan bagiku, yang telah menaklukkan bangsa-bangsa ke bawah kuasaku,
48 du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
yang telah meluputkan aku dari pada musuhku. Bahkan, Engkau telah meninggikan aku mengatasi mereka yang bangkit melawan aku; Engkau telah melepaskan aku dari orang yang melakukan kelaliman.
49 Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn.
Sebab itu aku mau menyanyikan syukur bagi-Mu di antara bangsa-bangsa, ya TUHAN, dan aku mau menyanyikan mazmur bagi nama-Mu.
50 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
Ia mengaruniakan keselamatan yang besar kepada raja yang diangkat-Nya, dan menunjukkan kasih setia kepada orang yang diurapi-Nya, yaitu Daud dan kepada anak cucunya untuk selamanya."
