Psaltaren 44

1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

For the leader. Of the Korahites. A maskil. O God, we have heard with our ears, all our ancestors have told us of the work that you wrought in their day, your wonders in days of old,

2 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

uprooting and crushing the nations, then planting and settling them. For it wasn’t their own sword that won them the land,

3 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

it was not their own arm that brought them the victory. Yours was the hand and the arm, yours was the face that shone on them with favour.

4 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

It was you, my king and my God, that ordained the victories of Jacob.

5 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

Through you we can thrust back our foes, and by your name tread down our assailants:

6 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

for not in my bow do I trust, nor can my sword win me the victory.

7 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

Our victory comes from you, and confusion to those who hate us.

8 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)

In God we boast all the day long, and your name will we praise forever. (Selah)

9 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

Yet you have spurned and disgraced us, in not going forth with our armies,

10 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

and in making us flee from the foe, so that those who hated us plundered us.

11 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

You have let us be eaten like sheep, you have scattered us over the world,

12 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

sold your people for a pittance, and getting no gain from their price.

13 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

You have made us the butt of our neighbours, the derision and scorn of all round us.

14 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

O’er the world you have made us a byword, the nations at us shake their heads.

15 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

My disgrace is forever before me, my face is covered with shame,

16 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

at the words of blasphemer and scoffer, at the sight of the foe and the vengeful.

17 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

All this has come upon us, yet we have not forgotten you nor falsely dealt with your covenant.

18 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

Our heart has not turned back, nor our steps declined from your way,

19 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

that you thus should have crushed us down, and covered us over with gloom, in the place where the jackals roam.

20 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

Had we forgotten the name of our God, or stretched out our hands to a god that was strange,

21 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

would God not have searched this out? For he knows the heart and its secrets.

22 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

But in your cause it is we are killed all the day, and counted as sheep for the slaughter.

23 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

Rouse yourself, why do you sleep Lord? Awake, cast us not off forever.

24 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

Why do you hide your face, forgetting our stress and our misery?

25 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.

For we have sunk down to the dust, our bodies cling to the ground.

26 Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.

Arise, come to our help: for your love’s sake, ransom us.