Psaltaren 73

1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.

Quanto è buono Dio con i giusti, con gli uomini dal cuore puro! Salmo. Di Asaf.

2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;

Per poco non inciampavano i miei piedi, per un nulla vacillavano i miei passi,

3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.

perché ho invidiato i prepotenti, vedendo la prosperità dei malvagi.

4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.

Non c'è sofferenza per essi, sano e pasciuto è il loro corpo.

5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.

Non conoscono l'affanno dei mortali e non sono colpiti come gli altri uomini.

6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.

Dell'orgoglio si fanno una collana e la violenza è il loro vestito.

7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.

Esce l'iniquità dal loro grasso, dal loro cuore traboccano pensieri malvagi.

8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.

Scherniscono e parlano con malizia, minacciano dall'alto con prepotenza.

9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;

Levano la loro bocca fino al cielo e la loro lingua percorre la terra.

10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.

Perciò seggono in alto, non li raggiunge la piena delle acque.

11 Och de säga: "Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?"

Dicono: «Come può saperlo Dio? C'è forse conoscenza nell'Altissimo?».

12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.

Ecco, questi sono gli empi: sempre tranquilli, ammassano ricchezze.

13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;

Invano dunque ho conservato puro il mio cuore e ho lavato nell'innocenza le mie mani,

14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.

poiché sono colpito tutto il giorno, e la mia pena si rinnova ogni mattina.

15 Om jag hade sagt: "Så vill jag lära", då hade jag svikit dina barns släkte.

Se avessi detto: «Parlerò come loro», avrei tradito la generazione dei tuoi figli.

16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,

Riflettevo per comprendere: ma fu arduo agli occhi miei,

17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.

finché non entrai nel santuario di Dio e compresi qual è la loro fine.

18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.

Ecco, li poni in luoghi scivolosi, li fai precipitare in rovina.

19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.

Come sono distrutti in un istante, sono finiti, periscono di spavento!

20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.

Come un sogno al risveglio, Signore, quando sorgi, fai svanire la loro immagine.

21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,

Quando si agitava il mio cuore e nell'intimo mi tormentavo,

22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.

io ero stolto e non capivo, davanti a te stavo come una bestia.

23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.

Ma io sono con te sempre: tu mi hai preso per la mano destra.

24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.

Mi guiderai con il tuo consiglio e poi mi accoglierai nella tua gloria.

25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.

Chi altri avrò per me in cielo? Fuori di te nulla bramo sulla terra.

26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.

Vengono meno la mia carne e il mio cuore; ma la roccia del mio cuore è Dio, è Dio la mia sorte per sempre.

27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.

Ecco, perirà chi da te si allontana, tu distruggi chiunque ti è infedele.

28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.

Il mio bene è stare vicino a Dio: nel Signore Dio ho posto il mio rifugio, per narrare tutte le tue opere presso le porte della città di Sion.