Psaltaren 88
1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
Canticum Psalmi, filiis Core, in finem, pro Maheleth ad respondendum. Intellectus Eman Ezrahitæ. [Domine, Deus salutis meæ, in die clamavi et nocte coram te.
2 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Intret in conspectu tuo oratio mea, inclina aurem tuam ad precem meam.
Quia repleta est malis anima mea, et vita mea inferno appropinquavit. (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
Æstimatus sum cum descendentibus in lacum, factus sum sicut homo sine adjutorio,
5 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
inter mortuos liber; sicut vulnerati dormientes in sepulchris, quorum non es memor amplius, et ipsi de manu tua repulsi sunt.
6 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
Posuerunt me in lacu inferiori, in tenebrosis, et in umbra mortis.
7 Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
Super me confirmatus est furor tuus, et omnes fluctus tuos induxisti super me.
8 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
Longe fecisti notos meos a me; posuerunt me abominationem sibi. Traditus sum, et non egrediebar;
9 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
oculi mei languerunt præ inopia. Clamavi ad te, Domine, tota die; expandi ad te manus meas.
10 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
Numquid mortuis facies mirabilia? aut medici suscitabunt, et confitebuntur tibi?
11 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
Numquid narrabit aliquis in sepulchro misericordiam tuam, et veritatem tuam in perditione?
12 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
Numquid cognoscentur in tenebris mirabilia tua? et justitia tua in terra oblivionis?
13 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
Et ego ad te, Domine, clamavi, et mane oratio mea præveniet te.
14 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
Ut quid, Domine, repellis orationem meam; avertis faciem tuam a me?
15 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
Pauper sum ego, et in laboribus a juventute mea; exaltatus autem, humiliatus sum et conturbatus.
16 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
In me transierunt iræ tuæ, et terrores tui conturbaverunt me:
17 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
circumdederunt me sicut aqua tota die; circumdederunt me simul.
18 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
Elongasti a me amicum et proximum, et notos meos a miseria.]
